Jag har läst Reaching the Animal Mind skriven av Karen Pryor, tror det kommer en svensk översättning – vet dock inte vad boken kommer heta på svenska. Det har varit en supertrevlig bok att läsa, en feelgood bok förstås 🙂 . Boken handlar om klickerträning, Karen Pryors syn på klickerträning och varför hon (och många andra) upplever att den här typen av träning fungerar så bra. Boken är ganska biografisk, vilket fall som utgångspunkt. Hon berättar hur hon och hennes kollegor startade och hon berättar om många av hennes upplevelser, aha-moment inom klickerträningen. Det är riktigt trevligt och intressant att läsa. Dessutom så finns det en sida (länk ovan) med en massa videofilmer och fördjupningsartiklar som följer boken igenom. Det handlar träning av alla möjliga och omöjliga djur men som sagt det är klickerträning så det är direkt applicerbart på hundträning. Min favoritvideo är under kapitel 5 ‘Panda the Guide Horse in Action’ (en klickertränad ponny som ledarhäst åt en synskadad 🙂 ).

Nu är det inte enbart enbart anektdoter från Karens liv som djurtränare utan rätt mycket mer. Det är rena praktiska träningstips, en hel del kring TAGteaching och så ägnar Karen ganska mycket tid åt varför just klickern är så ‘överlägsen’ verbala markörer. Jag måste säga att jag blev lite stressad när jag började läsa dessa kapitel, jag var faktiskt rädd att det skulle flyta ut i något mumbo-jumbosnack som jag inte klarar av 🙂 . Det gör det dock inte, hon klarar faktiskt av att prata om djurs känslor men ändå hålla en vetenskaplig förankring.

Feelgood bok, ibland när man läser hundträningsböcker blir känslan bara en massa dåligt samvete för allt man borde ha gjort och allt man borde ha kunnat….Då kan jag känna att det spelar liksom ingen roll om boken var bra och allt som personen har skrivit är rätt och riktigt för den där sporrande känslan finns liksom inte där. Denna bok är inte alls så, vilketfall inte för mig. Det är kanske inte så mycket nytt i boken vad det gäller klickerträning, Karen klargör en del saker och rätar ut en hel del funderingar jag har haft. Framförallt måste jag säga att hon presenterar en väldigt avspänd syn på hund/djurhållning som jag tycker var skönt att läsa om. Det är saker som att de där små vardagliga korrigeringarna som vi kanske gör inte är så farliga. Det fanns ju en tid då klickerträning var noll/inga korrigeringa what so ever, ja så är det kanske för den del fortfarande. Jag tycker att det är rätt svårt att leva efter då korrigeringar ingår i vardagen, i livet och det är något som vi behöver kunna leva med. Jag menar sådana saker som att man måste bryta något som är roligt, att man hindrar hunden från ta något tappat med nej, stopp (alltså inte NEJ! du kommer få stryk om du tar det där).  Hur som haver så kände jag att träningsmotivationen och inspirationen ökade när jag läste boken.

Många loppor blir det 😀