Flopp är kanske att ta i men jag pallade vilket fall inte sitta kvar hela dagen. Studiefrämjandet hade bjudit in ett antal brukshundklubbar till föreläsning som hölls av Jan Gyllensten.  Gratis är gott tänkte jag och hängde på. Jan har varit polishundsförare och väldigt involverad i rekrytering och utbildning av polishundar. Han har varit med att utforma lämplighetstestet (L-test) och är även mentaldomare. Studiefrämjandet 0ch Jan hade kommit fram till att de skulle prata om problemhundar och hundproblem. Han började att prata om inlärning och det funkade inte riktigt för mig. Det jobbigaste för mig är att han blandar äpplen och päron på något sätt, det är väldigt tradionell SBK-inlärning samtidigt som han försöker anamma andra metoder som han inte har så stor insikt i. För att ta ett exempel så pratade han långt och länge om  vikten att leka och bygga en god relation till hunden genom leken. Hur lekan kan motivera hunden att göra saker som vi vill. Sedan växlar han över till att förklara att ett av de vanligaste felen som folk gör att de pratar i för ’mesig ton’. Typ, Fido sitt så är du snäll och så sitter hunden inte och förare tjatar på i sin mes ton och hans lösning på problemet är då att säga SITT i klassisk SBK-anda så det hörs över hela planen eller ta hunden i kragen och sätta den ned :s . Ingen reflektion över saker som motivation att sitta, hur konsekvent föraren, vet hunden vad sitt är osv? Märkligt..

Han tycks vidare sätta ett likhetstecken mellan operant inlärning/shaping och att hunden har helt fria tyglar att göra precis vad den vill. Därmed kan man inte använda operant inlärning till allt, det kan vara bra typ ibland. Leda, locka och lära är generellt ett bättre koncept, även om han inte sa just det så blev det liksom kontentan.

Han pratade del om krav, ställa krav och den där magiska kravfasen som jag inte riktigt förstår vad det är. Han sa att hundar med mycket motor kunde man generellt ställa krav på tidigare. Det som slog mig var att krav/kravfas förmodligen innebär kan komma undan med flera inlärningssteg och istället gå in och korrigera hunden. Just för att en hund som i grunden vill jobba med dig kommer att ta korrigeringen och du som förare kommer undan med slarvigare inlärning. Ja, bara en reflektion från min sida.

Stress pratade han en del om och han verkade inte ha delat upp det i negativ stress och positiv stress. Ofta när han pratade om stress så innebar det i en negativ form, om hunden var stressad så gjorde den många felaktiga saker. Jag håller inte med om hans syn på stress, vilket fall inte så som han pratade under de timmar jag orkade hålla ut. Som sagt återigen upplevde jag att han blandade äpplen och päron och kunde inte hålla skillnad på dessa. Han förklarade att en hund som piper och gnäller är stressad. Om hunden har den typen av tendenser så kunde man använda sig av förbudsträning, tex att den var tvungen att ligga stilla och tyst innan den fick belöningen. Var den då stilla och tyst så var den inte stressad även om den hade superhög förväntan på belöningen. Jag håller faktiskt inte med om detta.

Sen åkte jag hem 🙂 typ.