Händelserik vecka måste jag säga, ganska bra på många sätt. 🙂

Igår hade vi tävlingar på klubben och som vädret har varit denna helg så kan man lugnt säga att vi hade tur med vädret. Vädret var superkasst och massor hade strukit sig men det har blåst MER övriga timmar i denna helg än vad det gjorde när vi hade tävlingar. För att inte prata om det regnoväder i kombination med kraftig blåst som kom på kvällen. Det var helt otroligt, man hörde knappt TVn för regnet som piskade mot rutorna.

Vi fick inga resultat i helgen, vissa bitar var bra och andra var mindre bra. I hoppklassen diskade jag Tux och Ozzy nollade men var för långsam för en placering. I agilityklassen så diskade jag Ozzy när jag kom på att jag hade luvan på mig och inte såg något 😳 och Tux nollade men for iväg åt tjottahejti i en sväng (glad Kelpie hade ingen lust att slå på bromsen), sen förlorade jag tid i sväng där jag försökte på ett bakombyte och det blev sådär (se nedan) och till sist gjorde han något som han även gjorde på Sofiero, sprang inte hela vägen ut på vippen (måste ta tag i det).

Allan Hansen hade byggt banorna och dom var riktigt bra 🙂 ! Det fanns många olika handlingsval och även vägval.

Hopp 3

Tux kom på fel sida av fyran och det var mitt fel, jag var på tok för sen med threadle. Eftersom large var sist på dagen så kunde man träna efter klassens slut och det var riktigt nyttigt för mig. Jag hade som mål innan tävlingen att springa på rejält (med VM i färskt minne) och det gör att jag måste vara mycket snabbare i signalerna. När jag tränade så märkte jag att jag var tvungen att threadla när han hoppade tvåan, sen var det för sent, speciellt som han går grymt tight på hindren. Jag får erkänna att det fanns inte riktigt i mitt huvud, ville av någon anledning låta honom landa för att se på vilken sida av hindret han kom på. Hindret stod nog lite mer så att det var en valsituation än på skissen..

Vid 10 valde många av largehundarna att svänga höger, handlingen varierade mycket här. I small och medium var det fler som svängde vänster.  Klart sämst blev det för dom som valde att svänga höger och gjorde framförbyte och sen bakombyte, för de hundarna trodde först att de skulle svänga vänster över 11 för att sedan kasta om. Själv valde jag en serpentin över 10 det var en av höjdpunkterna för vår del på denna bana. Jag var rädd att vinkeln över 11 skulle göra att han tappade men det blev riktigt bra och det kändes riktigt snabbt. Skall absolut prova lite olika saker och mäta tiden så fort vi får träningsväder.

Agility 3

Svängen som Tux for iväg var 4-5, vet faktiskt inte riktigt varför, jag gjorde ett framförbyte och var där i god tid. Han hade bara ingen lust att samla ihop sig utan tyckte nog det var härligt att susa på i full fart 🙂 .  När jag gick in andra gången så försökte  jag testa den handling som de flesta andra hade gjort, dvs inget framförbyte och det gav typ samma resultat. Kanske kostade det mindre tid för han slapp sno runt mig som i ett framförbyte men det kvittar ju liksom för han borde faktiskt lyssna oavsett 🙂 .

16 till 17 så ville jag försöka mig på ett bakombyte för jag kände att det borde ge en bättre linje 17 till 18 och det gjorde det nog men tyvärr var han inte så kvick runt 16. Vet inte om det var jag som var seg i bakombytet eller om det helt enkelt är svårt. När jag körde andra gången så svängde jag honom höger över 16 och det var lättare men han fick klart korrigera sin väg mot vippen. Ytterligare en situation att ta tid på vid nästa träningstillfälle.

VM, uttagningar och sådant

Det har varit några som har frågat om jag skall vara med på/söka til några fler VM. Jag vet faktiskt inte, när jag skulle prata om VM i helgen så fick jag bara en stor klump i magen. Egentligen vill jag inte vara med på fler VM förrän jag vet att jag faktiskt fixar det men samtidigt, när vet man det? Det som är jobbigast för mig när det gäller VM är att jag är väldigt, väldigt besviken på mig själv och min prestation. Visst är det så att jag tycker att saker i organisationen borde göras annorlunda men det är inte det som är den stora besvikelsen. Jag tror att det hade varit mycket lättare om jag faktiskt kunde lägga skulden på någon annan.

När det gäller uttagningarna så uppskattar jag verkligen de inblickar man får i andras uttagningssystem, som till exempel hos Jan-Egil (och tack Minna för kommentar). Det är intressant! Jag är inte alls inne på det här med wild card, jag förstår hur folk tänker  när det gäller skador men ser många problem med ett sådant system. Vart går gränsen för en skada, är skendräktighet en skada? Tänk om någon avstår och säger att hunden är skadad för att man anser att chansen att få ett wild card är större än att kvala….Vidare så funderar jag på hur kul det är att söka till landslaget, göra ett bra kval för att sedan bli petad av någon som får ett wild card? Nej, det suger helt enkelt i mina ögon. Jag vill faktiskt ha det som man har det Finland, att man tävlar om 3 platser, punkt slut.

För mig har diskussionen kring landslaget på agilitylistan påmint mig om den eviga diskussionen om att få de ‘rätta hundarna’ till de viktiga tävlingarna som tex SM. Jag upplever ofta att en hel del anser att vissa ekipage borde ha både livrem och hängslen för att kvala eller ta sig till SM-final. Första gången var efter SM-finalen i Kristianstad (som kuriosa så har 3 av de largehundarna  i finalen tagit sig till landslaget) och sen  när man kommer hem från VM möttes man av diskussionen på listan när folk hellre diskuterade hur man skall få ut rätt hundar än att faktiskt uppmärksamma att small-laget som SILVER och att Åsa med Erik var snabbast i agilityklassen…Märkligt!

Underlag VM 2010

Jag mailade förövrigt arrangören och VM skall gå på en blandning mellan sågspån, jord och grus. Man hade låtit folk provspringa på underlaget och det fick mycket gott omdöme.

Dammat av konerna

Jag har saknat lydnaden och tisdags dammade jag lydnadssakerna. Det var en nyttig upplevelse. Det är nog ett år sedan jag tränade lydnad med Tux, visst vi har kört lite fotgående här hemma och någon kort stund på klubben men inget mer. Nu kom jag till klubben och koner mm var uppställt och Tux blev helt galen. Det var precis som när vi slutade. När han såg konerna blev han spänd som en fiolsträng, först satt han bara och skakade av förväntan och när jag skulle göra något så pep han 🙁 . Det blev bättre efter cirka 30 min, då kunde han gå frittfölj rätt avslappnat. Jag hade liksom hoppats att våra ljudproblem skulle försvinna av sig självt…Men nu känner jag mig säkrare på att det är just attiraljerna såsom koner mm som får honom att gå igång. Jag får helt enkelt börja där, att vi skall kunna träna med massor av koner utan att han går i spinn.

Spinntuxen

La för den delen ut en film på You Tube, featuring me and Tux pre-VM.