Amen!

Hmm, blev helt hänförd när jag såg denna bilden, förutom att den är vacker så hoppar vargen med mycket fin teknik Det är lite som en urblekt Tux

Bilden är vinnare av fototävling

Flopp är kanske att ta i men jag pallade vilket fall inte sitta kvar hela dagen. Studiefrämjandet hade bjudit in ett antal brukshundklubbar till föreläsning som hölls av Jan Gyllensten.  Gratis är gott tänkte jag och hängde på. Jan har varit polishundsförare och väldigt involverad i rekrytering och utbildning av polishundar. Han har varit med att utforma lämplighetstestet (L-test) och är även mentaldomare. Studiefrämjandet 0ch Jan hade kommit fram till att de skulle prata om problemhundar och hundproblem. Han började att prata om inlärning och det funkade inte riktigt för mig. Det jobbigaste för mig är att han blandar äpplen och päron på något sätt, det är väldigt tradionell SBK-inlärning samtidigt som han försöker anamma andra metoder som han inte har så stor insikt i. För att ta ett exempel så pratade han långt och länge om  vikten att leka och bygga en god relation till hunden genom leken. Hur lekan kan motivera hunden att göra saker som vi vill. Sedan växlar han över till att förklara att ett av de vanligaste felen som folk gör att de pratar i för ‘mesig ton’. Typ, Fido sitt så är du snäll och så sitter hunden inte och förare tjatar på i sin mes ton och hans lösning på problemet är då att säga SITT i klassisk SBK-anda så det hörs över hela planen eller ta hunden i kragen och sätta den ned :s . Ingen reflektion över saker som motivation att sitta, hur konsekvent föraren, vet hunden vad sitt är osv? Märkligt..

Han tycks vidare sätta ett likhetstecken mellan operant inlärning/shaping och att hunden har helt fria tyglar att göra precis vad den vill. Därmed kan man inte använda operant inlärning till allt, det kan vara bra typ ibland. Leda, locka och lära är generellt ett bättre koncept, även om han inte sa just det så blev det liksom kontentan.

Han pratade del om krav, ställa krav och den där magiska kravfasen som jag inte riktigt förstår vad det är. Han sa att hundar med mycket motor kunde man generellt ställa krav på tidigare. Det som slog mig var att krav/kravfas förmodligen innebär kan komma undan med flera inlärningssteg och istället gå in och korrigera hunden. Just för att en hund som i grunden vill jobba med dig kommer att ta korrigeringen och du som förare kommer undan med slarvigare inlärning. Ja, bara en reflektion från min sida.

Stress pratade han en del om och han verkade inte ha delat upp det i negativ stress och positiv stress. Ofta när han pratade om stress så innebar det i en negativ form, om hunden var stressad så gjorde den många felaktiga saker. Jag håller inte med om hans syn på stress, vilket fall inte så som han pratade under de timmar jag orkade hålla ut. Som sagt återigen upplevde jag att han blandade äpplen och päron och kunde inte hålla skillnad på dessa. Han förklarade att en hund som piper och gnäller är stressad. Om hunden har den typen av tendenser så kunde man använda sig av förbudsträning, tex att den var tvungen att ligga stilla och tyst innan den fick belöningen. Var den då stilla och tyst så var den inte stressad även om den hade superhög förväntan på belöningen. Jag håller faktiskt inte med om detta.

Sen åkte jag hem typ.

Usch, tycker att lill-loppan har tappat ytterligare nu under hösten. När jag har tränat i denna vecka så tycker jag att det har varit svårare än vanligt för honom att hoppa. Alltså inte så att han har ont utan att spänsten tryter. Hans taskiga hoppteknik kräver ju en hel del hoppspänst. Det är tråkigt för han tycker ju att det är så roligt att vara med att springa och tävla. ♥

Jag är inte mycket bättre själv, kan inte sitta idag för jag sträckte något i ryggen igår när vi flyttade A:et. Men det är väl av mer övergående art.

Jag har tränat en hel i denna vecka, både agility och lydnad men det är så grymt mycket på jobbet och en massa annat pyssel som gör att det är svårt att hinna med att blogga. Är vilket fall redo för nästa säsong, jag fick mitt nya orangea tält i veckan så nu har jag återigen tak över huvudet. Köpte dessutom en extra led till ett tält på klubben som pajade förra tävlingen. Väldigt smidigt att man för en billig slant (i förhållande till vad tältet kostar) kan byta leder. (Hansegården)

Igår byggde jag upp agilitybanan från förra helgen, ville ju gärna ta tiden på en sekvens och så ville jag checka upp varför Tux inte svängde hinder 4 till 5.  Hela banan finns här.

När jag banvandrade så bestämde jag mig för att den blå linjen borde vara den snabbaste vägen men oxå lite svårare. När vi kom dit hade jag redan ‘förlorat’ klassen på grund av missen mellan 4 och 5 så det var ett lätt val att ta den svårare vägen för att känna på den. Det blev sådär, kanske jag var seg att korsa linjen bakom Tux eller något annat men han kom inte runt 16 så kvickt. Jag tycker generellt att det kan vara svårt att få riktigt bra bakombyten med driv in och driv ur själva situationen, jag tror inte jag är ensammen om det. Faktiskt tror jag att svårigheterna med bakombyten ligger bakom EN del av populariteten hos blindbyten och det är fullt förståeligt. Vilketfall som helst så tog jag tiden, tre gånger åt varje håll och den blå vägen var snabbare varje gång. Som allra minst var det 0,35 s och som mest 0,5 s. När jag svängde röd linje fick jag en väldigt bra sväng runt 16, egentligen med mer driv än när jag valde blå linje. Blå linje är så beroende av hur duktig och snabb jag är att korsa linjen och springa iväg mot nästa hinder. Jag tog tiden från 2+2 på A-hindret till vippen..

Vägval är intressant, i Greg-systemet finns det ju ett uttalat sätt att komma fram till vilken väg man skall ta, ja det finns ju nästan en hel DVD om detta. Funderade om något annat system har något liknande?

På VM blev det grymt tydligt hur viktigt ett vägval kan vara, det var på den individuella agilitybanan för large där det fanns det en ‘make it or brake it‘ situation. Det var vägen över 10. De snabbaste hundarna tog den blå vägen. Tror att vägvalet här kostade Finland 1  medalj.

Sen om något helt annat. Jag är väldigt mycket för konsument makt, nu äter jag inte bananer men jag vet att många andra gör. Se åtminstone trailern!

I Stadiums tidning stod det att när man hade studerat ett gäng fotbollslag och uppvärmning så kunde man konstatera att skador minskade med 50 % genom ordentlig uppvärmning. Det är rätt stor minskning..

Jag har läst någonstans, minns ej var, att uppvärmning av hund innan agility skall vara minst 20 min i alla de gångarter som hunden skall använda under träningen.

Händelserik vecka måste jag säga, ganska bra på många sätt.

Igår hade vi tävlingar på klubben och som vädret har varit denna helg så kan man lugnt säga att vi hade tur med vädret. Vädret var superkasst och massor hade strukit sig men det har blåst MER övriga timmar i denna helg än vad det gjorde när vi hade tävlingar. För att inte prata om det regnoväder i kombination med kraftig blåst som kom på kvällen. Det var helt otroligt, man hörde knappt TVn för regnet som piskade mot rutorna.

Vi fick inga resultat i helgen, vissa bitar var bra och andra var mindre bra. I hoppklassen diskade jag Tux och Ozzy nollade men var för långsam för en placering. I agilityklassen så diskade jag Ozzy när jag kom på att jag hade luvan på mig och inte såg något och Tux nollade men for iväg åt tjottahejti i en sväng (glad Kelpie hade ingen lust att slå på bromsen), sen förlorade jag tid i sväng där jag försökte på ett bakombyte och det blev sådär (se nedan) och till sist gjorde han något som han även gjorde på Sofiero, sprang inte hela vägen ut på vippen (måste ta tag i det).

Allan Hansen hade byggt banorna och dom var riktigt bra ! Det fanns många olika handlingsval och även vägval.

Hopp 3

Tux kom på fel sida av fyran och det var mitt fel, jag var på tok för sen med threadle. Eftersom large var sist på dagen så kunde man träna efter klassens slut och det var riktigt nyttigt för mig. Jag hade som mål innan tävlingen att springa på rejält (med VM i färskt minne) och det gör att jag måste vara mycket snabbare i signalerna. När jag tränade så märkte jag att jag var tvungen att threadla när han hoppade tvåan, sen var det för sent, speciellt som han går grymt tight på hindren. Jag får erkänna att det fanns inte riktigt i mitt huvud, ville av någon anledning låta honom landa för att se på vilken sida av hindret han kom på. Hindret stod nog lite mer så att det var en valsituation än på skissen..

Vid 10 valde många av largehundarna att svänga höger, handlingen varierade mycket här. I small och medium var det fler som svängde vänster.  Klart sämst blev det för dom som valde att svänga höger och gjorde framförbyte och sen bakombyte, för de hundarna trodde först att de skulle svänga vänster över 11 för att sedan kasta om. Själv valde jag en serpentin över 10 det var en av höjdpunkterna för vår del på denna bana. Jag var rädd att vinkeln över 11 skulle göra att han tappade men det blev riktigt bra och det kändes riktigt snabbt. Skall absolut prova lite olika saker och mäta tiden så fort vi får träningsväder.

Agility 3

Svängen som Tux for iväg var 4-5, vet faktiskt inte riktigt varför, jag gjorde ett framförbyte och var där i god tid. Han hade bara ingen lust att samla ihop sig utan tyckte nog det var härligt att susa på i full fart .  När jag gick in andra gången så försökte  jag testa den handling som de flesta andra hade gjort, dvs inget framförbyte och det gav typ samma resultat. Kanske kostade det mindre tid för han slapp sno runt mig som i ett framförbyte men det kvittar ju liksom för han borde faktiskt lyssna oavsett .

16 till 17 så ville jag försöka mig på ett bakombyte för jag kände att det borde ge en bättre linje 17 till 18 och det gjorde det nog men tyvärr var han inte så kvick runt 16. Vet inte om det var jag som var seg i bakombytet eller om det helt enkelt är svårt. När jag körde andra gången så svängde jag honom höger över 16 och det var lättare men han fick klart korrigera sin väg mot vippen. Ytterligare en situation att ta tid på vid nästa träningstillfälle.

VM, uttagningar och sådant

Det har varit några som har frågat om jag skall vara med på/söka til några fler VM. Jag vet faktiskt inte, när jag skulle prata om VM i helgen så fick jag bara en stor klump i magen. Egentligen vill jag inte vara med på fler VM förrän jag vet att jag faktiskt fixar det men samtidigt, när vet man det? Det som är jobbigast för mig när det gäller VM är att jag är väldigt, väldigt besviken på mig själv och min prestation. Visst är det så att jag tycker att saker i organisationen borde göras annorlunda men det är inte det som är den stora besvikelsen. Jag tror att det hade varit mycket lättare om jag faktiskt kunde lägga skulden på någon annan.

När det gäller uttagningarna så uppskattar jag verkligen de inblickar man får i andras uttagningssystem, som till exempel hos Jan-Egil (och tack Minna för kommentar). Det är intressant! Jag är inte alls inne på det här med wild card, jag förstår hur folk tänker  när det gäller skador men ser många problem med ett sådant system. Vart går gränsen för en skada, är skendräktighet en skada? Tänk om någon avstår och säger att hunden är skadad för att man anser att chansen att få ett wild card är större än att kvala….Vidare så funderar jag på hur kul det är att söka till landslaget, göra ett bra kval för att sedan bli petad av någon som får ett wild card? Nej, det suger helt enkelt i mina ögon. Jag vill faktiskt ha det som man har det Finland, att man tävlar om 3 platser, punkt slut.

För mig har diskussionen kring landslaget på agilitylistan påmint mig om den eviga diskussionen om att få de ‘rätta hundarna’ till de viktiga tävlingarna som tex SM. Jag upplever ofta att en hel del anser att vissa ekipage borde ha både livrem och hängslen för att kvala eller ta sig till SM-final. Första gången var efter SM-finalen i Kristianstad (som kuriosa så har 3 av de largehundarna  i finalen tagit sig till landslaget) och sen  när man kommer hem från VM möttes man av diskussionen på listan när folk hellre diskuterade hur man skall få ut rätt hundar än att faktiskt uppmärksamma att small-laget som SILVER och att Åsa med Erik var snabbast i agilityklassen…Märkligt!

Underlag VM 2010

Jag mailade förövrigt arrangören och VM skall gå på en blandning mellan sågspån, jord och grus. Man hade låtit folk provspringa på underlaget och det fick mycket gott omdöme.

Dammat av konerna

Jag har saknat lydnaden och tisdags dammade jag lydnadssakerna. Det var en nyttig upplevelse. Det är nog ett år sedan jag tränade lydnad med Tux, visst vi har kört lite fotgående här hemma och någon kort stund på klubben men inget mer. Nu kom jag till klubben och koner mm var uppställt och Tux blev helt galen. Det var precis som när vi slutade. När han såg konerna blev han spänd som en fiolsträng, först satt han bara och skakade av förväntan och när jag skulle göra något så pep han . Det blev bättre efter cirka 30 min, då kunde han gå frittfölj rätt avslappnat. Jag hade liksom hoppats att våra ljudproblem skulle försvinna av sig självt…Men nu känner jag mig säkrare på att det är just attiraljerna såsom koner mm som får honom att gå igång. Jag får helt enkelt börja där, att vi skall kunna träna med massor av koner utan att han går i spinn.

Spinntuxen

La för den delen ut en film på You Tube, featuring me and Tux pre-VM.

Lite spännande att nästa års VM skall hållas i ridhus! Jag känner att helt plöstligt så kommer de svenska landslagskläderna till sin rätt . Kanske det kan bli omvända förhållanden till i år, svenskarna är normal tempererade och alla andra fryser (i år svettades svensktruppen halvt ihjäl).

Däremot är jag lite nyfiken om C-Ag tänker om gällande uttagningarna, det borde bli mycket enklare och billigare att hitta ett bra ridhus mitt sommaren än en inomhushall? Jag har av någon anledning fått en inre vision om att alla landslagskanditater kommer få åka till Rättvik mitt i sommaren…