Nu har Tux och jag varit med om vårt första landslagsläger. Det var trevligt! Det blev en hel del träning på grymt bra kombinationer. Vi gjorde så att vi delades in i fyra grupper och så fick vi analysera VM-domarnas banor och plocka ut situationer som vi tyckte var typiska för dessa domare eller helt enkelt svåra. Sedan tränade vi på flera av kombinationerna. Vi tog även tid på olika handlingsalternativ. Det är verkligen något man borde göra oftare. Kombinationerna blev mycket bättre än vad jag trodde, ibland blir det inte alls så som man har tänkt sig när man bara plockar ut en bit av en bana men denna gång blev riktigt bra.

För mig var det förstås lite jobbigt att träna med så många duktiga ekipage 🙂 . Jag höll väl rätt låg profil under träningen, dels är det förstås lite sådan jag är och dels känner jag att jag inte skall lägga mig i. Men samtidigt är det skoj att bara iaktta andra träna. Jag kände att jag är nog mer för att jobba igenom en sak i taget än flera andra. Jag vill gärna få till ett handlingsalternativ perfekt innan jag kastar mig in i något annat. Något tjurig och ensidig kanske 😉 fast det är nog oxå kanske mer utbildande för hunden..Sen gillar jag att pilla i detaljer.

Jag smet ju iväg på lördag eftermiddag så för mig blev det mest träning och inte så mycket övrigt umgänge. Jag och Robert hade som sagt biljetter till U2 och efter typ en miljon vedermödor hade vi hittat ett hotellrum. Det hade varit rätt surt att missa koncerten faktiskt, inte för att u2 är ett favoritband utan mer för att vi har pratat länge om att man gärna skulle vilja se dem live, innan man dör typ. Nu kan vi checka av det vilket fall 🙂

Koncerten var riktigt bra, dom är verkligen megaproffs. Helt klart värt att missa en del av lägret!

När vi var på AC/DC tidigare i somras så förundrades jag över att så många gick dit appackade, riktigt jäkla mega fulla. Biljetterna till AC/DC kostade över 1000 spänn stycket och folk (läs killar i alla åldrar) kom så packade att de knappt kunde stå och gå. Det var folk som typ somnade när förbandet spelade. Det var inte likadant med U2, vilketfall var det inte lika många som var fulla som på AC/DC. Dock var de som satt/stod i raden nedför oss rätt rejält runda under fötterna, ffa en snubbe. Vi satt ganska högt på upp på läktaren och för de som varit på stora arenor så vet ni kanske att det lutar rätt rejält. När den ena i gänget nedanför oss skulle sätta sig så trillade han raklång på de två raderna nedanför, han var ju full och tappade balansen han böjde sig fram för att fälla ned sätet. Han tycktes inte slå sig, tack och lov, lite senare satt han och somnade och hällde öl på sig själv. Folk är märkliga.