Japp så var det över och det bidde inget för oss.

Det började ju okej, resultatmässigt var vi 3:a efter hopploppet. Loppet i sig var inte speciellt bra, vi förlorade tid på många ställen. Det är uppenbart att Tux och jag behöver träna på banor som har långa raksträckor  eller zick-zack sträckor med upprepade bakombyten där jag inte kan hänga med.. Problemet blev att han bromsade in och vände sig om att tittade på mig när jag låg efter och det gjorde jag från hinder 7 till 15 i denna bana…. Det blev inte ens bra när jag lämnade honom i en tunnel för att springa så långt fram att jag verkligen skulle kunna bromsa in och signalera sväng, jag hann inte till den där inbromsningen.

Jag vet inte om det är så att jag har överdriven respekt för längre raksträckor men jag känner att jag verkligen inte hinner. Måste nog bolla med detta hemma och testa vad jag hinner och inte hinner.

Peter Holmberg hade byggt banan och den var ganska utslagsgivande. Den vållade en hel del problem, det var flera som missade på vägen till slalom. Hundarna ‘flickade’ in i tunnlarna eller så klarade helt enkelt inte av slalomingången. Sedan var det väl lite spridda skurar. Största problemet för mig var att hänga med och det gjorde jag inte helt. Det är lite svårt att gnälla på banan när man faktiskt känner att man har en brist men kanske ställde den lite väl många frågor till ekipagen, det var helt enkelt för många svårigheter på varandra?

I dagens agilitylopp blev det en disk alldeles på slutet och jag vet inte riktigt vad som hände egentligen. Jag fick en kass sväng hinder 2-3, det var verkligen vår hat-start, 180 graderssväng efter hinder två. Tux vill ju bara gasa på framåt så jag får sällan bra vägar här. Sen gick det enligt planen fram till 3:e hindret från slutet som var balansen med en tunnel under. Tycker Tux drar om tunneln, så jag threadlar lite extra och kallar in och ser att han fattar att det är balansen. Han kliver på balansen och sedan så bara ändrar han sig och typ stördyker ned i fel tunnelingång…och så var SM över.

Jag hade verkligen inte räknat med några stora resultat eller så innan SM utan försökte fokusera på att genomföra bra lopp med koncentration och hålla nerverna i styr. Men jag blev allt bra besviken när vi diskade oss, det var ju så jäkla nära. Det är dock bara att spotta i nävarna och se till att bli bättre till nästa SM och till kommande tävlingar. 🙂

SM-babbel

Sen finns det ett antal saker som inte har så mkt med mig att göra utan SM i största allmänhet.

♦ Jag anser att lydnads- och agilitySM för skiljas åt. Jag ser ingen vinst med att ha dom ihop. Rent arrangörsmässigt är det krångligt och det gör det svårare att hitta SM-arrangörer. Det finns redan idag ekipage som vill dubblera och de bör ha en sportslig chans att göra bra ifrån sig.

♦ Jag anser att agility-SM (och för den delen även lydnads-SM) bör hållas på bättre platser än vad som erbjöds i år. Det var bitvis trångt, planerna lutade både hit och dit. Lika för alla men framför allt så tappar man mästerskapskänslan enligt mig.

♦ Agility-SM bör hållas av agilitytävlingsproffs. Varför bokför man till exempel inte den manuella tiden för VARJE ekipage på SM? Nu gick Emelie Merenius från nollat lopp till disk på grund av att man inte hade någon tid, klantigt som fan och faktiskt lätt att undvika. Det är trotsallt SM…

♦ Banorna, vet inte riktigt vad jag skall säga. Man skall ju som ‘elitekipage’ leverera när det är ett mästerskap och jag kan inte riktigt skylla på banorna när det gäller mina tillkorta kommanden. Men ändå känns det som det är något fel för det är så många som faller ifrån…

♦ Varför väljer man som domare att bära norsk keps på ett SM? Vidare varför väljer man att lägga två tunnlar så att der korsar varandra (en över och under) och kalla till domargenomgång och säga att det är okej enligt reglerna men att man inte tänker ha det så? Alltså jag förstår att det skall vara lite lustigt och kanske lätta upp stämningen men folk är nervösa och är inte upplagda för den sortens humor, det kan få totalt motsatt effekt.

Några tillägg och svar till Mija:

◊ Jag tycker att det är rätt onödigt att ta en HEL ledig dag (semesterdag) i anspråk för *tadaaa* inget i princip, veterinärbesiktning, invigning och lottning som inte var någon lottning. Ja, jag vet att jag är kinkig med semesterdagar men jag vill kunna göra annat än att bara sitta av en dag för nothing, nada. Jag vill ha kvalitet på mina semesterdagar. Vidare så är det faktiskt en ekonomisk fråga, får många innebär det en extra övernattning och kanske även extra semesterdag. Att inte utnyttja den eller planera fredagen bättre är i mina ögon rätt nonchalant.

◊ Vidare ser jag inte varför det är så viktigt att ha en svensk domare. Det står säkert i några SM-bestämmelser men jag ser faktiskt ingen poäng i det. Det är viktigare att hitta en domare som gör bra banor (verkar dock vara en mkt svår punkt att tillfredsställa).

◊ Jag tror verkligen att det kombinerade SM:et är en av orsakerna till att ni har så svårt att hitta arrangörer och jag tycker att det är djupt tragiskt att antalet SM-deltagare skall påverkas av detta (Brukshunden). Kombinerat SM är dubbeltarbete, att hitta två grupper som kan samarbeta och som helst är djupt engagerade i lydnad samt agility är helt enkelt DUBBELT så svårt att hitta två fristående grupper med samma kvaliteter. Man måste ju inte heller låsa sig vid att agility- och lydnads-SM skall vara särskiljda utan om det finns ett distrikt som vill och kan ha bägge så fine. Jag har grymt svårt att förlika mig med tanken att arrangörerna skall styra antalet SM-deltagare. Man kan ju inte annat än att snegla åt Finland och titta på antalet deltagare där…..kanske det finns något samband mellan finska framgångar och deras mästeskapstänk? Det verkar verkligen gå stick i stäv mot det svenska tänket, tyvärr.

Ja, som sagt ur min synvinkel så finns det otroligt mycket man skulle kunna göra för att få SM till en trevligare ‘sportsligare’ tillställning. En hel del hade nog löst sig av själv om man skiljde lydnads- och agility-SM.

Tux i starten 🙂 :

Till sist ett STORT tack för alla lyckönskningar!