Ibland funderar jag på om det stora skillnaden mellan agilitysverige och till exempel agilityfinland är att i Finland finns det en hel hop med ‘doers‘ och en kultur där man tror på det man gör medan vi i Sverige gnäller över att gräset är grönare på andra sidan och allt är kasst och dåligt i Sverige?
Jag vet inte men på något sätt känns det lite som vi har fastnat där – Finland -Schweiz, ja dom gör allt bättre än vi när det gäller agility och vi måste försöka göra likadant. Men sedan händer typ inget mer än att några börjar göra blindbyten och Jaako-svängar och sänker diskussionstaket genom att ta varje chans de får att häckla de valt Greg-systemet. Ja, det var kanske inte så trevligt skrivet av mig men det kändes rätt bra 😉 . Nu har det precis varit nya landslagsuttagningar och återigen samma gnäll som jag tycker mig ha läst flera gånger tidigare om allt som är fel på agilitysverige, trots att det både blindbyttes och gjordes Jaako-svängar. Vidare hade vi olika typer av banor där både flytiga banor, svår bana och i mina ögon ganska normal hoppbana….
Det är förstås bra att vi är kritiska och vill mycket men samtidigt tror jag att det är viktigt att skapa en kultur där vi tror på oss själva och tror att vi faktistk är duktiga på att träna hund, att vi är duktiga på agility. Att vi kan helt enkelt!
Dessutom tycker jag mig känna av en viss rundgång i kritiken, att det ofta gnälls utan man faktiskt ser vad som har gjorts och utgången av det hela.
Jag har kunnat läsa mig till en hel del kritik av banorna under uttagningarna i Oskarshamn. Dom premierar fel hundar och är inte internationella nog. Fine, det kanske inte är helt obefogat även om jag faktiskt tycker att som landslagsekipage skall man nog kunna prestera på olika banor. Vi kan ju faktiskt inte bara förutsätta att det blir en typ av bana på VM och NM.
Men det kanske är helt rätt, vi har kanske inte internationella banor? Samtidigt så 2007 under SM i Kristianstad hade vi en internationell domare, i allra högsta grad, som har dömt VM och runt om i hela agilityvärlden, Mia Laamanen. Dessutom är hon finska, så det borde ju bli hur bra som helst. Nu borde creme de la creme visa framfötterna och visa vart skåpet skall stå……Hur bra tyckte folk att den finalen var? Har det någonsin gnällts så mycket över finalisterna (jag var en av dom)? Vet inte hur många gånger jag har fått höra vilka kassa hundar det var i denna final, faktiskt satt jag och lyssnade just på detta i söndags. Funderade på om jag skulle säga att jag och min hund är just en av de ekipage du sitter och dissar, men jag avstod 🙂 .
Jag börjar faktiskt bli lite trött på att höra, läsa om hur mycket bättre många andra länder är jämfört med oss. Lite trött på att höra att det är fel banor, fel hundar, fel handling som premieras. Jag menar inte att man likt strutsen skall stoppa huvudet i sanden och blunda för eventuella problem. Men däremot tror jag att vi skulle må bra av att skapa ett positivare klimat.
En hel del saker som det gnälls över går faktiskt att göra något åt och det är inte alltid upp till någon annan eller SBK att göra det. Mycket av det som andra länder har bygger på just ideella krafter…och glöm inte att mycket som du gnäller på är oxå något som någon annan gör ideellt.
🙄
Kanonbra skrivet, Mette! Instämmer i allt!
Vill bara förklara mig lite… Jag menade inte att de bara var dåliga ekipage som gick till final i Kristianstad, långt ifrån. Däremot var där en del ekipage som jag “sakna” i finalen… Min åsikt. Ledsen om du uppfatta de som att jag dissa dig, var inte meningen.
Bra skrivet Mette!
Jonna, visst fattar jag folk vill se sådana som Jenny Damm mfl (det vill jag oxå) men samtidigt så kanske man inte kan lägga skulden på banorna eller SM systemet? Man kanske bara skall konstatera att de var inte på topp, för banorna var trots allt inte omöjliga?
Nu när jag funderat lite på agilitybanan i Oskarshamn så kan jag säga att resultatet blev kanske inte som jag önskat mig och jag svor faktiskt oxå över denna bana, erkänner mig skyldig helt klart 🙂 . Initialt skyllde även jag på kass bana men samtidigt så tog sig Noa (som jag nog klassar som snabbaste agilityhunden i Sverige idag) och Ina runt, så återigen det var inte omöjligt trots snabba hundar.
Att anpassa banor, uttagningar efter att man vill ha speciella ekipage kan ju oxå vara en farlig väg att gå. Då behöver vi dessutom inte ha ett kval, då kan vi bara välja ut de vi vill ha?
Jag förstår absolut att folk vill ha de ekipage som de tror är de bästa representanterna, det vill jag också.
Men poängen var vilket fall att jag tycker att det fokuseras för mycket på att vi är kassa och att vi inte räcker till och att det i sin tur kanske inte skapar de bästa förutsättningar för att skapa stjärnor. 🙂
Jäkligt bra skrivet!!! Tycker fler borde våga tro på det de gör och gå ut för att vinna! Det skulle gynna ALLA, ju fler som lyckas desto bättre måste de redan duktiga bli för att hålla sig på topp. Lycka till i fortsatta landslagssatsningen!
Vilka läckra bilder i förra bloggen! 🙂
Och ja håller med det du skriver, tycker det allmänt klagas för mkt överallt..
Det er snodig at du sier det, for i Norge tenker vi jo presist på samme sett, babre at det er VI som henger masse etter og ikke er så med i utviklingen som dere i Sverige. Og når man leser svenske blogger så virker jo alle sin attityd så himla bra og “Nu jävlar, vi ska visa dom!” – veldig inspirerende! Jeg skal bli mer svensk, det tjener ingen å disse seg selv! 😉