Jag körde ett kort agilitypass på lunchen idag. Det är så jäkla kvalmigt i Malmö att man är inte speciellt sugen på något mer än korta pass för man är helt dygnsur av svett så fort man rör sig. Jag ville vilket fall träna lite på kontaktfältshindren och framför allt tunnel under balans såsom på SM (och Gåsahoppet för den delen, Lee Gibson).

Mina tankar på SM var att jag skulle stanna kvar vid balansen och verkligen se att Tux kom på balansen, att liksom inte chansa. Idag när jag tränade så tänkte jag först testa lite hur Tux reagerade på de olika tunnelingångarna och sedan göra exakt som på SM och sist testa att inte stå kvar.

Grön väg (1) så körde jag bara med arm ute, Tux tjoff in tunnelingång utan tveksamheter.

Blå väg (2) så gjorde jag en threadle och placerade mig vid tunnelingång (borde kanske stå omvänt, först placering och sen threadle). Samma sak här, tjoff så satt Tux i tunneln.

Rosa väg (3) så stod jag en bit från balansuppgång och gjorde en threadle men stod kvar tills han kom upp på balansen. Fick en klar och tydlig tvekan när han kom upp på balansen. Ungefär samtidigt hände det något, för när jag vänder om för att springa så slår jag typ i tunnelingången.

Funderade lite innan vad det är som avgör om det är balansen eller blå tunnelingång (3), om det är hur länge man threadlar eller om det är positional cue. Kom fram till att det är helt klart positional cue, för det var så tydligt att Tux tog beslutet till blå väg innan han ens hunnit passera balansen eller hur man nu skall förklara det. Min lilla eureka grej är då att när jag stannar för att vara noga, som på SM då, så står jag väldigt nära positional cue för blå väg. När jag sen provade att göra threadle och springa på så fanns det inga tveksamheter alls. Så nu har jag bestämt mig för att det var mitt ‘fegkörande’ som sabbade mitt SM.

Johannas roliga spring 3 (kopierad av mig)

Jag tränade på denna bana i söndags. Jag körde lite olika alternativ för träningens skull:

1-3 hund till vänster.

3-4 framförbyte

4-5 bakombyte

5-7 serp (!) eller 6-7 threadle rear cross (grymt svårt att få till rear cross, känns mer som threadle flick)

gör jag threadle rear cross så höger handlar jag tunnel och då blir det bakombyte 8-9

Diagonalt framförbyte 10-11, förutsätter självstänidgt slalom

Framförbyte 13-14

Sen måste jag göra ffb 15-16, det innebär att han självständigt för klara 14-15, håller bara handen ute. Trots detta så blev ffb off positional cue men det är inget att be för i detta läget för mig, jag kan liksom inte lösa på annat sätt.

16-17 är matte jäkligt tyst och hoppas att hennes hund drar mot slalom (vilket han och många andra gjorde) så att hunden automatiskt kommer på baksidan av 17, då kallar man .

17-18 bakombyte

Den som vann denna klass gjorde typ blindbyten på alla ställen, vilket fall 6-7, 10-11 och 16-17. Det var en lång och jävligt snabb kille och helt ärligt så hann han knappt, hunden fick faktiskt bromsa upp. Så även om vi hade haft det på vår repotoar så hade det varit out of the question.

Serp eller threadle rear cross på 5-7, först tänkte jag att det är omöjligt att hinna serp men sedan tänkte jag att det är träning och jag måste testa. Jag hinner men  att ta upp serp arm vid rätt tillfälle känns stört omöjligt. Jag gjorde så att så fort Tux fäste på 5 så la jag benen på ryggen och sprang så att jag hann korsa tunneln medan Tux fortfarande var inne. Det blev bra! Tux fattade det ju kanonfint, han vet ju att när man korsar linjen så framför en tunnel så skall han inte fortsätta rakt fram (Ozzy valde däremot att blindbyta en gång när jag inte var där och tittade vad han gjorde). Men det är chansing, grymt svårt att hinna. Och när det gäller threadle rear cross från tunnel till baksidan av 7 så kände jag att Tux svarade bra för threadle (vilket han inte gjorde på tävlingen) men att jag egentligen aldrig bakombytte, jag klev inte över hans väg..så jag antar att man kan säga att det är en flick då .

På tävlingen tänkte jag att Tux inte tog min threadle arm till 7, men jag tror att min väg var det stora problemet egentligen. Jag sprang väldigt diagonalt från 5 till 7 på tävlingen för jag tänkte på något sätt att jag skulle hinna upp till 7. Det gjorde att mina axlar pekade mkt 7. Nu när jag tränade så såg jag till att räta upp mig så att jag blev parallell med tunneln, bromsade in, threadle rx och då funkade det klockrent.

Ja, så gjorde vi!

Jag har faktiskt funderat lite på att skicka denna bana till Mr D men jag har fegat lite av lite olika anledningar. Skulle vilja ha lite mer kött på benen kring det här med att ta hunden till baksidan av hinder. Får kanske spara den till december…

Foundation Training for Agility – The Road to Perfect Partnership av Moe Strenfel, producerad av Clean Run.

Detta är nog den grundligaste DVDn jag har sett, Moe får verkligen i minsta detalj av det mesta. DVDn är precis som titeln säger grundträning för agilityhundar men man skall nog kanske göra tillägget att det handlar om grundträning för hundar som körs inom Greg-systemet. Hur bra denna grundträning är för andra hundar har jag faktiskt lite svårt att uttala mig om. Grundövningarna bör fungera bra men man kan ju inte köra ‘proof’ övningar av t.ex. blindbyteslinjen om man har tänkt att använda blindbyten, det blir inte så schysst . Men för de som vill följa Greg-systemet så är denna DVD riktigt bra.

Den innehåller 3 DVD samt pdf-filer med övningarna så att man kan ta med utskrifter till träningsplanen, en riktigt bra tanke! De två första DVDerna innehåller övningar såsom klassiskt cirkelarbete men även flera kluriga ‘proofövningar’. Det var en hel del övningar som jag inte kört själv som jag tänkte testa . Den tredje DVDn handlar om balansövningar, kroppskontroll och dylikt. Denna delen är lite lam i förhållande till de två första DVDerna, det drar ned helheten lite.

Om man har brist på uppslag till grundkurs för agilityhundar så kan man kopiera denna DVD rakt av. Innehållet täcker gott och väl övningar för en grundkurs…

Som jag skrev tidigare så tycker jag att detta är en bra film, den är välgjord, väl genomtänkt och extremt tydlig. Övningarna är bra, både gamla och nya sätt att lägga grunderna. Enda brasklappen jag har är hur användbar den är för icke-gregorianer…

Jag har kikat igenom The Pre-Sports Puppy DVDn utgiven av Clean Run och av Rachel Sanders.

Jag kan säga direkt att jag inte var så imponerad, det är en rätt trist DVD (inspelat under ett seminarium) och innehållet är väl ok men inte så nytt, väldigt tradionellt på något vis. Dessutom stör jag mig på hennes ‘ursäktande’ att hunden inte tar erbjuden kamplek, det händer gång på gång. Har väl tänkt på det ganska mycket, när man demonstrer live så funkar det rätt bra om hunden gör lite fel och det blir inte som man har tänkt sig. Men jag känner inte alls samma sak när jag ser på film, jag VILL se HUR det skall se ut och inte en massa annat tjafs. Detta gäller inte enbart denna filmen utan många av de filmer som Clean Run producerar, skitstörigt.

Filmen innehåller vilket fall några olika avsnitt, hantering, stanna kvar, stanna kvar med distrahering och ett litet avsnitt med vippen. Det börjar med lite mer eller mindre tvångsmässig hantering, här pratar vi ingen shaping what so ever. Alltså skall hunden sitta så trycker vi på gumpen osv, men som sagt det är väl inte något fel i det men inte så nydanande och inte heller funktionellt alltid.

För mig är denna DVD slöseri med tid och pengar !

Agility Vision kommer att filma på European Open på samma sätt som de har gjort på VM i Finland och i Norge. Kul! Inte så att många i Sverige kommer följa detta då det är två stora tävlingar på hemmaplan, men ändå. De har även lite andra kul aktiviteter, bland annat att man kan se filmer från olika seminarier (även följa dom live) med olika instruktörer för en ganska rimlig summa, typ 200 kr. Denna verksamhet skall tydligen byggas ut så det kan ju vara värt att hålla koll, kan ju komma någon instruktör som man är nyfiken på.

De har även lagt lite klipp på You Tube, bland annat några highlights från de amerikanska landslagsuttagningarna (Marcus Topps är sist i filmen).

Dålig planering från min sida är varbergstävlingarna i korthet. Vet inte riktigt om det redan började när jag tänkte åka en dag för tidigt eller om det var när jag konstaterade på vägen upp att jag inte hade någon vägbeskrivning till klubben…sen fortsatte det liksom av bara farten, en kedjereaktion. Jag hittade efter lite om och men till klubben men jag missade att köpa med mig någon mat eller ätbart på grund av att jag inte ville slösa tid på det om jag skulle få svårt att hitta.

Kände mig bara stressad under mina två banvandringar (O och T) och dessutom fick jag lite blodsockerfall när jag gick Tuxs banvandring och jag hade som sagt inget att käka. Jag startade först så det fanns liksom inga möjligheter att springa iväg och äta något heller. Dåligt planerat. Vi diskade oss på grund av min dåligt planerade banvandring.

I agilityklassen hade jag bestämt att Tux skulle stå kvar ordentligt på kontaktfälten och gick först banvandring utifrån det. Sen när banvandringen typ var slut kom jag på att det var en rätt kass idé. Jag bör ju handla honom som om jag släppte direkt för det är ju det som är det realistiska. Hursomhaver så blev det fel i ett bakombyte där jag tryckte honom till fel hinder, dålig planering igen. Men jag fick stämma av kontaktfälten och det är jag nöjd med .

Känns kanon att ha lite ledig tid nu!

Det är rätt märkligt för jag kan verkligen bli nervös få ‘små tävlingar’, alltså jag blir riktigt nervös vid SM och sådant  oxå men det känns väl mer normalt . Ikväll är det kvällstävling i Varberg och jag sitter här hemma och känner mig…nervös! Vet inter riktigt vad det är som gör mig nervös. Kanske är det alla förväntningar jag sätter upp, det är inte resultatförväntningar utan saker som jag vill klara av under tävlingen.

Kvällens mål är vilketfall som helst:

Lita på min hund och testa vad vi kan!

I söndags så sa en domare efter vinsten i Ag 3 att jag borde lita mer på min hund och jag tänkte då att det berodde på att jag höll på att glömma banan. När jag såg film på loppet så kan jag konstatera att det är mkt överhandling och mkt Tux, tux hit och dit. Han vänder sig och tittar på mig flera gånger, så vill jag inte ha det.

Stabila och bra kontaktfält!

Det var inget superfel på dom i söndags men jag var inte heller nöjd, skakigt och luddigt är kanske en bra sammanfattning. Och jag vill ha stabilt och konkret…

Starterna

No butt sliding…som ovan..

Det var ju inte så komplicerat, det borde man väl inte bli så nervös över?

Vår nästa tävling är Skutskär (landslaguttagning), sen är det ett uppehåll till första dagen på Snapphanefejden. Därefter är det European Open, vår egen hemmatävling, U2 och Ystad. Möjligen Hilleröd efter Ystad i mitten av augusti. Sen vet jag inte…

Modell Emelie och Scout

:S

Fredrika har laddat upp film på Tux från SM , jag har egen film men jag har inte pallat ladda upp det till you tube och dessutom ser man inte när Tux trillar/hoppar av balansen. TACK!

Hopploppet, svaj hit och svaj dit…notera för den delen hur slalomet svajjar på slutet när Tux går ur.

Och agilityloppet då:

Dålig bana säger jag, för det är väl det brukar heta när man diskar sig?

Toktux

Vi har varit i danska Hilleröd och tävlat.

Vi öppnade med hopp öppen och jag tyckte att jag och Tux gjorde ett riktigt bra lopp. Det kändes som vi fick bra vägar och att vi inte hade några större missar, som sagt riktigt nöjd var jag (och DET händer inte ofta). När det var prisutdelning så visade det sig att jag inte ens blev placerad. Jag blev så snopen att jag var tvungen att fråga om resultatet (som inte hängs upp såsom i Sverige) och då visade det sig att jag hade 4 sekunder långsammare tid än vinnaren. Jag blev helt spak och det första jag tänkte att jag kan ju lika gärna lägga ned tävlandet när vi är så långt efter…. Efter en liten stund började jag fundera om det kunde vara något fel på tiden för det kändes bara inte realistiskt men sådant känns ju jobbigt att säga, mega dålig förlorare liksom. Tack och lov så kom en person och sa att han hade sett att tiden inte hade stannat när vi gick i mål förrän en stund senare.

Jag har sedan något år tillbaka argumenterat på vår klubb att den manuella tiden skall antecknas och inte riktigt vunnit gehör för det (krångligt och jobbigt). Men med SM och detta (en bagatell i jämförelse) samt att det har varit fler gånger som ‘misstanken’ har funnits där, ytterligare oxå alla de gånger som det har blivit bekräftat så måste man nog säga att elektronisk tidtagning är kanon när det funkar men vi måste ha en fungerande back up för när det inte funkar.

Sen testade jag Loppan seniorklass som han vann . Fast jag tror han är för pigg och fräsch för seniorklass så vi går nog tillbaka till de vanliga.

I agility öppen så diskade Tux och jag oss, klantmatte som bara tänkte på att hålla kontaktfälten och så blev handlingen därefter.

I agility 3 nollade vi, om än rätt skakigt och jag höll på glömma banan på slutet. Kul och klurig bana. Vilket fall som helst så vann vi och Tux fick första danska agilitycertet.

I hopp 3 där jag så gärna ville ta vårt sista cert var det en riktigt svår bana, men svår på ett roligt sätt. Det var bara att satsa och se om man klarade av det. Vi kom inte så långt innan disken var ett faktum.

Tror att nästan alla banor utom första hopp öppen hade en eller flera ställen där hindret skulle hoppas från ‘baksidan’. Inte så lätt när man inte kan vara där och trycka ut, något att träna på. Jag tog mig friheten att lite snabbt rita upp hopp 3 från idag, tror det blev hyffsat likt. Det är typ maxade avstånd hela vägen utom 1-3 så det är lite att springa på…

Något att bita i…

På det hela taget en mycket trevlig dag i trevligt sällskap !