Igår hade jag tredje kurstillfället för min fortsättningskurs på klubben. Det blåste riktigt kraftigt, vi skulle egentligen fila vidare på framförbyten men då hindren blåste ned så ansåg jag att för mycket tid skulle gå på att resa hinder och ta fokus ifrån hundträningen. Därför gjorde jag en förändring där vi körde en rolig tunnelbana och så fick de träna på vippen. På den tredje stationen där jag var så körde vi slalom. Jag hade ingen aning hur långt folk hade kommit med slalom.

Generellt var alla mycket längre komna än vad jag hade förväntat mig, bara det glädjande då slalom ofta är en sådan där akilleshäl. 🙂 Roligast var dock en tjej som har en hund som är riktigt svår. Hunden har väldigt lite driv (svårbelönad) och är väldigt okoncentrerad, blir lätt stimulerad och distraherad av omgivningen. Tjejen jobbar stenhårt på att förbättre ovanstående punkter, så det är inte bristande engagemang från föraren utan helt enkelt en hund som är lite svår.

När jag frågade tjejen hur hon hade tränat slalom så sa hon att hon hade lånat Susan Garretts 2×2 DVD tränat efter den. Hunden klarade fullt slalom, självständigt (utan att ta det till det extrema) och med förare på båda sidorna. Jag blev riktigt glad och framförallt imponerad! 😀

Jag blev faktiskt riktigt paff, på ett positivt sätt. Tjejen är dessutom nybörjare och med denna svåra hund så uppvisade hunden störst kunskap om vad han höll på med av alla hundar. Ja, faktiskt av alla hundar jag har haft i denna typ av kurs! När han hamnade minsta fel korrigerade sig utan minsta ‘hint’ från föraren. Det man saknade var drivet, farten men det har inte med metoden att göra utan ovanstående problem med belöningar.

Häftigt! 😀