Först ett grattis till Smart som fixade korningen och exteriören under påsken = KORAD.

Nu är året jobbigaste tävling över och det gick okej rent arrangörsmässigt. För min egen del gick det inte så bra, ffa fredagen var jag och Tux inte riktigt kompatibla.

Vi började med ett hopplopp i öppenklass som var okej till jag gjorde ett bakombyte på säcken och strax innan sa fram. Det ledde till att Tux hann besluta sig för att ta ett hinder rakt fram efter säcken.

I agilityklass diskade jag mig frivilligt på grund av ett missförstånd på kontaktfältet och jag valde att sätta tillbaka honom.

I hopp 3 drog Tux iväg till långt åt helskotta i starten och tog ett hinder som han inte skulle, detta trots att jag verkligen försökte få honom att bryta. Det var inge roligt alls och jag kände mig mycket missmodig efter denna klass. Inte så himla roligt när hunden verkligen ignorerar. 🙁

Jag hade nog skitit i lördagen om det inte hade varit för att jag var tvungen att funktionära, var så himla nedstämd över fredagens lopp.

Men det var bara att hoppa klockan 5 på lördagen och ta sig ned till hallen. Vi började med hopp 3 och det var ett lopp som var ganska svajigt. Jag kände mig grymt osäker på Tux vilket gjorde att vi inte hade så klockrent lopp, dessutom fick vi en vägran på slutet. Det var en tunnelingång som var väldigt svår att nå och Tux sprang förbi tunneln och snurrade. Sen var det ett agilitylopp där jag diskade mig då han gick in i tunneln som låg under balansen, jag kunde banne mig inte se när han var rätt eller ej. Han lyssnade jättefint när jag threadlade för att få honom att byta linje från bortre tunnelingången men sen bytte jag tillbaka försent så han tog tunnelingång närmast.

Sen var det det dax för lagloppet, ett hopplopp. Här gick faktiskt Tux väldigt fint, jag gjorde en tabbe som strulade till det men han lyssnade väldigt bra och jag började få lite hopp om livet igen.

I avslutande agilityloppet, agility öppen, gjorde vi ett riktigt bra lopp. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle släppa förrän han stod i 2+2 även om jag kände att det kanske inte skulle hålla i denna konkurrens. Men det var ju bara en öppenklass så… Handlingen gick jättebra och balansen och A:et var okej, jag fegade lite och körde dubbelkommando vilket gör att han blir lite väl noga (saktar in). Vippen var dock inte bra, han stannar för tidigt vilket får vippen att slå ned på tok för långsamt, förlorar massor av tid här. Vi slutade 4:a.

Loppan var duktig under Gåsahoppet, nollade båda hopp 3:orna och fick en 5:a i agilityklasserna pga hoppat A. Han kämpar på, inga rivna hinder trots maxhöjder. Allra viktigast är att han är väldigt glad, han tycker det är så spännande att tävla 🙂 .

Roligast under Gåsahoppet var nog Liras vinst i hopp öppen, förstås är jag partisk och håller på Kelpie 😉 . Det känns förstås riktigt skoj att se en Kelpie tvåla till delar av världseliten. 🙂

Dagen därpå fick skön sovmorgon eftersom jag avstod DM, helt klart rätt beslut. Det var kanonskönt att få gå en riktigt morgonpromenad med hundarna och se att de rörde sig bra.

Jag kan inte påstå att lyckan direkt vände i K-stad. Ozzy nollade hopp 3 men var förstås långt bak eftersom det var en riktig springbana.

Tux och jag diskade oss i agility 3. Vi diskade oss när han flickade i ett bakombyte, just sådana bakombyten som vi har så jäkla svårt för. Dessutom krönte han loppet genom att hoppa vippen, denna gång sa jag mitt ‘stopp-kommando’ senare och då tog han det för släppkommando och drog av. Vippen, vippen, vippen, vippen….gah, hårdträning är det som gäller. Måste få honom att springa hela vägen ut.

Hopploppet började väldigt fint och det gick nästan, nästan vägen. Denna dag var Tux så jäkla lyhörd, jag började rotera axlarna när jag trodde han hade fäst på hindret och så jag Tux vilket fick honom att vrida med mig….vägran. Attans då!

En jobbig sak hände i Kristianstad, jag har haft en hel del problem med butt sliding i starterna och hade bestämt mig för att göra en time out om han åkte fram på rumpan. Det gjorde han och jag går tillbaka för att göra en time out och han piper/gnyr till när jag vänder honom om 😳 ! Jag vet inte riktigt om jag råkar trampa honom lite eller om jag drar lite i håren (Tux kan skrika i högan sky för väldigt, väldigt lite) men detta gör att jag inte vågar göra time out för jag tror att nu tror folk att jag nyper till honom när jag vänder honom om 😳. Korrektionen är inte fysisk att göra utan det är att vända sig från agilitybanan som är det jobbiga för Tux, det är det han inte vill.

Jag fick inte filmat några lopp under lördagen, jag var så besviken från fredagen att jag pallade faktiskt inte be någon att filma. Men här är vilket fall 3 klipp: