Igår fick jag Clean Run i pappersformat och jag började bläddra i den lite förstrött när jag skulle käka lunch. Jag har tidningen digitalt och har bläddrat igenom den tidigare. Då skrev jag ut Jenny Damm-artikeln och en artikel om ocd, sen tyckte jag resten verkade ointressant. I pappersformatet snubblade jag direkt över en artikel till som jag hade missat, en artikel av Pamela Reid som även skrivit Excel-rated learning (osv).

Artikeln handlade om NRM, No Reward Marks…det vill säga, markörer som talar om för hunden att beteendet inte kommer ge utdelning. Jag kan tänka att många är som jag, vi babblar på en massa till våra hundar men det är kanske inte alltid så strukturerat. Om jag tolkat det Pamela korrekt så menar hon på att man mer aktivt skall träna in olika NRMs..

Hon föreslår tre olika NRMs:

◊ Hoppsan, det blev lite fel, försök igen..

◊ You blew it, inga fler chanser, Nej….

◊ Slut för idag..

Jag funderade lite på hur jag har det och tyvärr är det nog så att jag har rätt många NRMs, en del som förmodligen bara är skval i mina hundar öron 😕 . Jag tror faktiskt inte mina hundar riktigt vet skillnaden, kanske lite halvdant. Pamela menar att om hundarna har full förståelse för NRMs så effektiviseras träningen betydligt då hunden får mer information vid varje träningspass. Givetvis belyser hon problemen med NRMs, t ex om hunden hela tiden får höra ‘Nej!, You Blew It – frasen’ väldigt ofta så finns den uppenbara risken att hunden lägger av eller stänger av.

Jag har hört lite om NRMs tidigare men har egentligen inte riktigt satt mig in i det. De senaste dagarna har jag funderat lite på Nej! i agilityn. För länge sedan formulerade jag något hoppning och hundars ansvar i Ninnies blogg. Det gick ut på att man inte korrigerar unga hundar när de river men att ansvaret för hoppningen läggs senare över mer och mer på hunden. Det är ju ganska lätt formulera just den meningen och inte säga/skriva så mycket, svårigheterna ligger ju oftast i konsekvenserna.

När jag tidigare i veckan sa ifrån till Tux när han rev serpentinhindret upprepade gånger (och hade gjort det på flera träningar tidigare) fick jag lite ågren. Vidare hade Eva-Marie skrivit om sin träning med sin unga BC, om att man inte skall säga Nej i agilityträning. Ja, sammantaget kan man säga många saker har fått mig att tänka på det här som jag formulerade i Ninnies blogg, om jag faktiskt verkligen står för det? Står jag för att man bör tillföra konsekvenser för en hund som river?

Efter artikeln så tror jag att jag vilket fall har kommit fram till att en hund som har kommit en bra bit i sin utbildning kan i vissa lägen behöva informationen om att man inte får slarva med hoppningen, att den måste alternera det den gör. I tisdags när vi tränade så kände helt klart en del irritation på Tux och irritationen är förstås inte för att jag tror att han hoppar bättre för att jag är arg på honom. Utan den kommer som alltid hos mig ur frustration när jag inte vet hur jag skall göra. Väl fungerande NRMs skulle helt klart lösa detta! För det är ju just det jag vill säga till honom, fortsätter du att göra samma sak så kommer ingen belöning (springa vidare, leka osv).

Ja, det var dagens funderingar! 🙂