Martina skickade denna till mig, om höftledsröntgen!

OM någon mot förmodan skulle tvingas sitta inlåst dessa lediga dagar och dessutom tvingas sitta framför en dator så har jag ett tips med massor av kul läsning, om hundar och allt annat som är intressant…ScienceDaily..okej, en liten hake då, det är på engelska…

Ha en bra Valborg!

Jag har lagt till en ny kategori till bloggen som heter miljömupp. Det kommer handla om mitt miljömuppande. När jag pluggade var jag väldigt intresserad av miljöfrågor men sedan fick det sig en rejäl svacka för jag kunde inte få jobb inom detta. Nu börjar jag tycka att det blir intressantare och intressantare, mycket för att det börjar hända en hel del. Jag gillar att skriva ned saker som jag tycker är intressanta och vill någon annan läsa och ha synpunkter så är det bara skoj. Det är inte så att jag försöker sprida något budskap, utan tänker bara lite offentligt.

Lyssnade på vetandets värld och fick med lite saker om utsläppsrätter.

Det köps och säljs utsläppsrättigheter för 3 miljarder idag. Det är framförallt företag som handlar med utsläppsrätter, det är ett försäljningsargument idag. Den vanligaste typen av utsläppsrätt är att man planterar träd i annat land, typiskt ett utvecklingsland. Att det framförallt är i u-länder är för att det är billigt att plantera där.

När det gäller utsläppsrätter finns det en hel del tveksamheter. Det börjar ju någonstans där, att vi i i-länderna skall kunna fortsätta vår lyxkonsumtion och så dövar vi vårt dåliga samvete med att odla någon annanstans. Vi kanske skulle ta tag i själva problemet och se till att det blir mindre utsläpp av själva konsumtionen. Vidare kan man argumentera är att u-länder framför allt inte behöver våra träd utan vår KUNSKAP för att ta ett hopp i utvecklingen. Det vill säga att undvika samma miljömissar som vi har gjort.

En annan sak är att det är väldigt märkligt att plantera massor av träd när vi skövlar skog på massor av håll i världen. Det vore en större miljövinst, utsläppsvinst mm att bibehålla det vi har, givetvis måste det nyplanteras men som sagt det är otroligt märkligt.

Sen kan man ju även fundera på vad vi skall ha marken till, jorden är ändlig och vi har en växande befolkning. Vi kan inte kompensera utsläpp med att odla skog i de oändliga eftersom vi måste ha mat och mat kräver stora markarealer.

Förutom det här med att det skövlas massor av skog på ett håll och så planteras det ny på ett annat håll vilket jag anser är grymt irriterande så är det näst mest irriterande att själva beräkningen om hur mkt CO2 som tas upp av trädet ofta innehåller en hel del fuffens.

För att veta hur mkt CO2 ett träd tar upp så måste man liksom veta hur länge det lever, många av de organisationer som säljer utsläppsrätter räknar på ett helt trädliv. Verkligheten har dock visat sig helt annorlunda. I slutändan blir det inget annat än lurendrejeri, någon tror att den gör bra och betalar pengar och andra skor sig.

När de granskade vägen från hamburgerkedjan MAX till bonden i Uganda som skulle plantera trädet så var det ett väldigt stort bortfall av pengar. Just detta tror jag dock kommer korrigeras ju mer utsläpprätterna sätts under lupp, det har ju varit så även med till exempel bistånd.

Jag har under de senaste dagarna funderat en himla massa på det där med ändringarna på storlekshöjderna.  Jag skall försöka kalla till ett möte för klubbens agilityaktiva och detta kommer vara den svåraste frågan. Rent spontant tycker jag att mediumgränsen är konstig, givetvis förstår jag de som är oroliga för den ökade konkurrensen med en höjd gräns. Men jag anser att sådant måste man sätta åt sidan när det är en fråga om hundars väl och ve.

Efter en hel del funderande har jag ändå kommit fram till en sak, hur vi än gör så skjuter vi bara på det riktiga problemet – max höjden i large. Även om vi flyttar mediumgränsen ett par centimetrar så är 65 cm högt för alla hundar under typ 55 cm (och det är en STOR andel). Jag menar inte att alla hundar under 55 cm har problem med 65 cm, utan bara att det är högt i förhållande till hunden.

Inte heller att lägga till en storleksklass till mellan medium och large, typ från 43-50 cm löser problemet, anser jag. Likadant med Mijas förslag på listan där hon föreslog medium upp till 50 cm och är large fri, dvs att de som vill satsa på internationellt skall då kunna välja om de skall hoppa på largehöjd eller mediumhöjd om de har en hund under 50 cm.

Jag tycker att båda förslagen är att skjuta problemet bara till en annan höjd, dvs de som är över 50 cm och de kommer då typ permanent få hoppa väldigt nära maxhöjden för det är ju där de som satsar på landslaget är och de vill ju hoppa på den höjden.

Det är rätt uppenbart att 65 cm är högt för många hundar och här i södra Sverige har 65 cm  blivit allt vanligare på tävlingar och det utan någon hänsyn till underlaget. Ett gott exempel var Kristianstad där banan hade flera svackor och det på flera håll såg det ut som hundarna fick hoppa säkerligen 70 cm pga att det var en svacka innan.

Om man bestämmer sig för att 65 cm är det stora problemet och den enda orsaken till att vi har kvar den gränsen är för att FCI har den höjden, så har jag ett förslag som jag tror skulle underlätta lite vilket fall och som är grymt enkelt att genomföra.

Det är att man helt enkelt tvingar domarna att utnyttja alla hopphöjder i large (även i de andra storleksklasserna förstås) och reglerar antalet hinder som får vara på maxhöjd. Jag tror att det finns många vinster att ha olika hopphöjder generellt, hundarna måste titta på vad de hoppar och inte bara anta att det ena hindret är det andra likt är ett exempel. Domarna kan börja lära sig hur man utmanar och ställer frågor till hundarna genom att leka med de olika höjderna. Framförallt minskar vi antalet ‘ansträngande’ språng för hundarna. Inom ridsporten så finns det ett talesätt som det faktiskt ligger en hel del sanning i: ‘Det är inte antalet språng som sliter på hästens hälsa utan antalet dåliga språng.’

Om man tex delar in tävlingar i följande ‘klasser’:

Lokal – endagstävling

Regional – tvådagarstävling

Nationell – två eller flera dagar

Internationell – internationella klasser

Spånar lite hejdlöst, men då skulle man kunna säga att på en lokaltävling får bara tex 2 hinder ha maxhöjd och hela spannet mellan 45-60 cm skall utnyttjas.

Regional – max 3 hinder på maxhöjd

Nationell – max halva banan

Internationell – internationella regler

Ja, eller nått i den stilen..

Inom ridsporten har man haft den här indelningen på tävlingar sedan länge och det är faktiskt bra. Man kan tävla i samma klass men kraven är lite, lite högre beroende vilken typ av tävling det är. Som tävlande blir det oxå lättare att välja bort tävlingar som man vet inte passar ens hund, vet man att hunden har svårt med maxhöjden så behöver man inte tävla internationella tävlingar.

Ja, lite funderingar från mig…

Jag fick ett mail från SBK Skåne (inte agsektorn) om regelrevisionen. Igår kontaktade jag distriktet agsektor eller jag kontaktade den del som svarar och som har en fungerande adress på sektorns hemsida. Jag frågade om det fanns något inplanerat möte för skåneklubbarna, personen ifråga hade inte hört något om något möte…tyvärr. Så nu kunde jag bara inte låta bli att svara tillbaka på detta mail, jag förklarade att från min synvinkel fungerar inte agilitysektorn hos SBK Skåne.

Inget möte eller annat sätt där distriktets klubbar har möjlighet att ge sin åsikt har utlysts kring regelrevideringen. Vi skickade inte ingen representant till agilitykonferensen i mars. Det är mycket möjligt att vi har missat fler saker, det är helt omöjligt att veta.

Jag satt häromdagen och försökte planera ett möte för klubben kring regelrevideringen men det är som sagt omöjligt att planera när man inte vet när distriktet vill ha klubbarnas yttranden.

Generellt är jag grymt trött på SBK och SBK-arbete, det är otroligt otacksamt och enormt byråkratiskt på det allra mest negativa sättet. Chansen att som aktiv att påverka är väldigt liten, fungerar dessutom inte distriktet som det skall så minimeras chansen ytterligare. Dessutom skall man ju slava och få enormt lite tillbaka inom massa andra områden. Tröttsamt är vad det är…

Igår hade jag gång två på min fortsättningskurs och jag måste jag säga att jag är impad och glad!

Vid första kurstillfället var det ganska blyga hundar där flera faktiskt stängde av ganska rejält genom att gå iväg och snusa. Men igår var det verkligen annorlunda, alla hundar hade världens fart och attityden var helt annorlunda.

Det märktes verkligen att de hade tränat mycket på enkla positiva saker med mycket belöning. För när vi gjorde framåtsändande så laddade hundarna på riktigt rejält.

Jag har reviderat mig från tidigare kurser och känner att jag är väldigt mycket mer strukturerad i det vi tränar. Tidigare har jag nog försökt att greppa över ett ganska stort stycke vid ett kurstillfälle men denna gång så försöker jag jobba på enkla grundövningar och så får de lite mer avancerade i ‘läxa’.

Det som är svårt när man är ensammen instruktör är att hinna med hinderinlärningen och handling. Det är nästan så att man skulle vilja ha två kurser parallellt, en där man tränar hinderinlärning och en där man tränar handling.

Det är vilket fall skillnad på att hålla kurs och hålla kurs. Det är verkligen mils skillnad när de tränar självständigt mellan gångerna. Det blir kvalitet både för eleverna och för instruktören!

Det är väl typ den korta versionen av vad som försigår på hundträningsfronten.

Jag har tränat kontaktfält, ffa har jag försökt att hitta en metod att förbättra Tuxs vipp och i lördags var vi på inoff i Trelleborg för att träna. Jag är rätt nöjd med tävlingen, hundarna tycks dock märka att det inoff, visst taggar de upp och är laddade men tycker nog ändå att det är snäppet under när det är på riktigt. Jag hade tänkt att jag nog skulle få göra time out i starterna men det behövdes inte. Dock fick jag sätta tillbaka honom på A:et där han gick innan släpp, han stog rätt länge så jag valde bara att sätta tillbaka honom. Sen fick jag ta om vippen där han gick när den slog i backen, den var dessutom inte så bra. Han korrigerar dock beteendet när han vet att han skall stå 2+2… . Det är kanske inte så dumt det där med tydliga kriterier ?

Dagen innan var jag på klubben och träffade E & E samt Vappu. De var snälla nog att titta och diskutera kontaktfälten med mig. Det blev lite revidering och en träningsplan för vippen. De tyckte jag skulle plocka bort mitt ‘stoppkommando’ då det inte har den effekt som vi egentligen är ute efter, när jag däremot är tyst så gör han balanshindren bättre. Stoppkommandot bromsar ned honom, vilket jag är medveten om. Han blir inte långsam (förutom på vippen) men han trampar om och dämpar sig när han hör det, man vill ju ha motsatt effekt egentligen. Tyst har jag ju varit från början så det är väl inte så stor sak, stoppkommandot är mycket för mig själv – en påminnelse om att hålla kriterier.

På vippen skall jag hjälpa honom genom att ha tasstarget, dvs ge honom något att sikta emot. Vippen kommer nog aldrig bli riktigt som jag önskar men jag tror att jag faktiskt kan hålla 2+2 kriterie, tar hjälp av target till och från och använder bord för att minska höjden så kommer jag nog komma till något som är nöjaktigt. Hoppas jag

Babbel och dravel!

På de senaste tävlingarna har jag missat threadles eller, i Trelleborg missade jag solklart att ‘threadla’ varvid Tux gjorde precis som han skulle. Under Gåsahoppet var det två situationer där jag inte ansåg att det behövdes threadle men där Tux verkade anse att det behövdes, svårt att sätta fingret på vad det är som felar.

Under Gåsahoppet hopp öppen så gjorde jag bakombyte 12-13 och Tux tog hopphindret som är onumrerat. Han är inte så bra på att ta bakombyten efter säcken och när jag tittar på filmen så ser jag att det är inte så himla tydligt att han inte skall ta det. Visst, han skall ju svänga av bakombytet men samtidigt driver jag framåt.

I denna starten stack Tux till 4, typ nästan den enda hunden som gjordet det . För att ta sig till 2 måste han förbi den aktiva linjen för 4 men detta hinder stod typ aplångt borta så jag räknade bort det. Tux tyckte helt klart att det var det självklaraste i världen.

Vet inte vad jag vill säga med detta egentligen mer än att jag har funderat på om vi (jag och Tux) har en brist här, när det gäller kunskapen i threadles och aktiva linjer. Eller om det bara var otur i arbetet…Oj, vilket svammel det blev…

Inte på det där fula elaka bittra sättet utan jag önskar bara att jag oxå hade haft möjligheten att söka till lydnadssatsningen som SBK gör. Hade jag haft en unghund hade jag förstås sökt men nu har jag inte det och något liknande fanns inte när jag tränade upp Tux i lydnaden. Men jösses vad jag önskar att det hade funnits och just därför är jag lite avis… Skitskoj satsning, verkligen och det skall bli väldigt skoj att se vad som blir av det hela.

När vi var i Italien och åkte skidor så hittade jag ett par skor som jag ville ha. Jag tyckte de verkade passa perfekt för agility. Dessutom har jag blivit rekommenderad att använda terränglöpningsskor för att de är lite stabilare i sidled i förhållande till vanliga dojjor, jag har pajjat knäet (blev överkörd av en galen tysk i skidbacken) och då det viktigt med stabila skor. Tyvärr hade de inte skorna i storlekar som passade mig men nu har Stadium tagit in samma modell så igår slog jag till med lite mer shopping . Men det roliga var när jag frågade expediten om han trodde de skulle fungera bra på gräs, att man skulle ha bra grepp? Då svarar han, du menar agility och sådana sporter? Jag blev paff! Va, vaddå, hur kunde han veta att jag skulle ha dom till agility, vad avslöjade mig!? Började automatiskt kolla vad jag hade på mig, om det stack ut någon bajspåse eller nått någonstans men jag såg riktigt städad ut för att vara jag. Tyvärr blev jag så förvånad att jag kom mig inte för att fråga hur han kunde veta…Det enda jag kunde se som avslöjade mig var alla hundhår i mina gamla skor…