Det blev inte direkt så bra resultat på mässan, inget att hänga i granen alls. 🙁 Vi diskade oss i bägge klasserna. I agilityklassen blindbytte Tux på mig..😳… Jag hade sett att en del hundar blindbytte i situationen och bestämde mig direkt för att testa hur Tux skulle reagera, jag tror att orsaken till att de flesta hundar blindbytte var att man skymde hindret som de skulle ta när man rundade däcket. Egentligen är det inte så mycket att säga mer än att jag inser att vi har en brist här och jag har tänkt lite fel. Som jag skrev för ett tag sedan har jag aldrig tränat Tux att inte blindbyta och därmed är det inga konstigheter att sådant händer, även om det inte är något jag vill ha. Orsaken till att jag inte vill ha det är inte rädslan för att min hund skall blindbyta på mig för jag tror faktiskt att de hundar som tränas med blindbyten är bättre utbildade på när de skall byta och när de inte skall byta än de hundar som aldrig aktivt tränas att inte göra blindbyten. 🙂

Kontaktfälten var okej, jag är inte helt nöjd med vippen där jag är lite osäker om han gick på mitt släppkommando eller på min serpentinarm. Sötast var Tux vilket fall när han körde sin ‘målsökande robot blick’ när stod på balansen. På grund av min placering tittade han bara rakt fram mot tunneln, när jag flyttade ut åt sidan där jag skulle göra framförbyte (blev inte lite fel när jag sprang, jag svårt att tänka på två saker samtidigt) ser man hur han justerar blicken efter den nya vägen. Svårt att förklara men tittar inte på mig utan bara vägen han skall springa.

Hoppklassen var en katastrof, inget kändes bra. 🙁 Trist!

Idag har vi promenerat och spårat. Spåret gick fint utom en sträcka uppe på en väg, Tux tycker det är så knepigt. Det går finfint att korsa vägar men vinklar man uppe på vägen och går mitt på den så blir det genast väldigt svårt.

Dagens märkligaste och roligaste var vilket fall att Martina hade tappat sin mobil i Bokskogen och inte kunnat hitta den. Jag tyckte vi skulle åka och kolla igen, jag tänkte att man kunde ta och ringa så hör man väl den. Vi gick där och letade och letade, hörde och såg ingen telefon. När vi var nästan tillbaka på parkeringen så ringer ‘Martina’ på min mobil. Då är det någon som har hittat telefonen när hon skulle ut och kissa i skogen 😀 😀 . Snacka om flyt…