Bakombyten gör mig knäckt! Jag hatar dom, jag kan dom inte och det blir inte bra fast än jag tränar. Jag fick vilket fall en aha-grej igår när jag tränade. Faktiskt är jag lite (eller kanske mycket) irriterad över att G inte nämnde något om detta på kursen i december. Vilket fall fick inte jag med mig det. Jag har haft problem med att Tux blir vid i vissa bakombyten och jag är så jäkla kass på bakombyten så jag har liksom inte haft någon känsla för vad som blir fel. Jag har som jag skrev i förra bloggen klurat lite på det här med decel i bakombytena. I lördags gjorde jag denna två hoppsövning från G-kursen.

Bakombytet 1 till 2 är det som har varit problemet hela tiden, Tux har dalat ut 700 km efter 2. Jag har hela tiden strävat att komma fram till röd gubbe men igår efter att ha slitit håret, gråtit en skvätt så provade jag att endast gå fram så långt som den gröna gubben. Skillnaden var helt grym, Tux svängde supertajt runt hinderstödet istället för att dala iväg. Det hela är så jäkla löjligt självklart, när jag trycker på för att komma hela vägen ned till röd gubbe så säger jag fram, fram till honom.  😐 Jag vet inte hur mycket det betyder i praktiken, dvs när jag skall köra banor, men helt klart en aha-känsla för denna övning.

Det har varit helt grymt att kunna se all agility från Crufts, riktigt tråkigt nu när det är över. Mest imponerande har helt klart Dobby som var på omslaget till Hundsport varit. Det är Dave Munnings BC som vi såg på KC International förra året, tyckte hunden var superfin när jag såg honom.