Man vet att man inte är på topp som hundtränare när hunden gör rätt och man själv tror att det är fel, så var det för mig igår..x2.

Först skickade jag in Tux i en svår slalomingång och så tyckte jag att han gick fel och sa typ ‘men hoppla Tux!’ och sen när han kom ut och jag skulle skicka in honom igen insåg jag att han hade ju gått rätt första gången. 😳 Oops nummer ett…

Sedan gjorde jag en två-hoppsövning med framförbyten hela tiden, bara typ fram och tillbaka på dessa hinder.  Vid en repetition så sprang Tux upp på A:et som stod bredvid och jag trodde han hade blindbytt på mig tills jag insåg att jag inte hade gjort ett framförbyte utan bara typ snurrat runt och haft honom på höger arm hela tiden. Det kändes som om något var fel när jag sprang till nästa hinder men jag fattade inte vad jag hade gjort förrän Tux stod i 2+2 på A:et och jag var tvungen till att fundera på vad som verkligen hände.  Ooos nummer 2 då 😳 . Verkligen förvirrande för en trött hjärna men kom på att det var en bra blindbytes proof? När jag gör framförbytena försöker jag röra mig så snabbt som möjligt till nästa hinder så jag tittar egentligen inte så mycket på hunden utan måste verkligen lita på att den följer min handling.