Sitter här och är helt speedad, det har varit en så hektisk vecka och jag är bara så uppvarvad. Det var tänkt att det skulle bli en lugn eftermiddag och kväll. Eftermiddagen var väl lugn men nu under kvällen fick jag ta tag i en jobbsak och det blev superstressigt. Jag hade moment där jag var påväg att slänga jobbdatorn ut ur fönstret, var så arg. Orsaken till stressen är jag på något sätt hamnat på en post där jag skall sammanställa massa data från olika länder. Tyvärr så kommer datan i lite olika format (trots att den inte borde) så sammanställningen är inte enkel som den borde vara. Idag stötte jag på ett problem som jag fick lösa manuellt, Excel ville inte se ett visst lands siffror som just siffror vad jag än gjorde. Jag försökte med allt jag kunde vilket är en del även om jag inte är någon Excel wiz direkt. Eftersom det där jäkla programmet vägrade att inse det som vem som helst kunde se 🙄 så funkade inga de små matematiska underfundigheterna jag skulle briljera med och jag hade lovat att det skulle vara inskickat idag. Stress som sagt…men nu är det undan och väck *phew*.

Gårdagens träning var dock stressfri dock ej frustrationsfri. Det var stressigt fram till träningen och kanske var det därför jag blev irriterad, för det blev jag och det på mina hundar dessutom. 😥

Här är den första av gårdagens banor, det är från början en bana från Kenth Svartberg men det var inga nuffror utsatta så vi fattade inte riktigt hur den gick vilket ledde till lite modifiering. Första orsaken till frustration är att Ozzy inte stannar kvar på kontaktfälten trots att jag är petig med kriterier. Det finns ett antal saker till det där de två viktigaste är att han inte lärt sig rätt från början och stress. Nästa orsak till riktig frustration var Tux, nämare bestämt bakombytet efter säcken/platten. Trots upprepade försök att verkligen pressa på diagonalen, till och med kalla så gör han inte det minsta för korta upp sig för att kunna svänga någorlunda hyffsat till 17. När jag testade att stanna helt så total nonchade han det och susade på i bästa Tuxstil…👿

Jag fick faktiskt ge mig för jag kände att vi var så långt ifrån det jag ville och jag hade hunnit bli riktigt arg. Till saken hör att han gick riktigt bra i övrigt men det kunde jag liksom inte se..men på det igen får det bli.

För den som är intresserad så gjorde jag: 1-3 vänsterhandling, 3-4 ffb, 5-7 serp, ffb 10-11, ffb 11-12, bb 15-16, sen var det meningen att jag skulle köra in fel tunnelingång i förhållande till skissen men vi kom typ aldrig så långt, jo en gång. Tanken var dock en 360-graders sväng 16-18, threadle till 19.

Sen körde vi banan baklänges, ungefär.

Här stötte vi åter på problem och då var det 3-4. Jag såg till att komma till 3 i tid så jag verkligen kunde stå still där innan han hoppade av och ändå så for Tux ned mot säcken och en kass sväng tillbaka mot 4. Eftersom jag stod stilla så kunde jag lätt ‘frysa’ för kolla om jag visade fel men det tycker jag inte att jag gjorde utan läser inte av min decel alltid som han skall. Jag gjorde och han repeterade ungefär samma sak igen, eftersom jag redan sedan innan var trött och frustrerad så blev jag irriterad på honom igen. Inget roligt alls, hatar den typen av träning, känner att jag borde inte behöva gapa till 👿.

Efter det så svängde han helt super 3-5, kunde inte bli tightare men helt ärligt är det lite svårt att njuta av det, kass hundträning eller nått, det är så det känns.

Decel är absolut en av våra svagaste punkter…🙄

Under eftermiddagen blev det mycket fotograferande, jag hade hoppats på att kunna fota Scout och Stella en massa men så blev det inte riktigt.

Scout är vilket fall sig lik!

😀