I förra blogginlägget skrev jag att den enkla anledningen till att jag inte gör blindbyten är att jag en Kelpie, det är ju lite skämtsamt men samtidigt sant. Tux skulle utan tvekan meja ned mig om han anser att jag är ivägen. Men givetvis är det inte den viktigaste anledningen.

Det fokuseras mycket på själva blindbytet och att det är det som är den stora faran, alltså att hunden om man börjar blindbyta skulle göra det vid fel tillfälle. Jag ser inte det som det stora problemet. Jag tror att de flesta hundar kan lära sig att byta på själva signalen och inte annars. Däremot funderar jag en hel del över själva signalen till att blindbyta.

Jag har aldrig frågat någon om vilken signal de använder för blindbyte utan enbart iakttagit det som händer på banorna, så jag kan absolut ha missat massor här. Men det jag har sett är att flera tycks använda sig av en axelvridning, jag vet inte om det är medvetet eller om det sker när det sker ett armbyte. Vilket fall så verkar armbytet vara den ‘verkliga’ signalen sen kanske själva axelvridningen kommer med på köpet eller så är det oxå en signal.

Själva axelvridningen är ett stort problem för mig då det är en svängsignal för min hund. Ponera att Tux springer bakom mig och jag har honom på höger sida, om jag då låter vänster axel falla bakåt och höger framåt så vill jag att han skall tänka vänstersväng. Jag vill inte att han för en hundradels sekund ens skall fundera på om jag skall börja vifta med vänster arm och därmed signalera blindbyte. Faktiskt vill jag kunna vifta utav helvete med vänster arm utan att han blindbyter just för att jag är rätt osmidig av mig och skulle mycket väl kunna göra något sådant.

Sedan är det en fråga om tid, den tid jag kanske vinner på att blindbyta tror jag att jag förlorar på att min hund måste ta flera beslut på banan – en signal betyder olika saker.

Nu är det väl så att en del som handlar använder tvåhandsfattning i ovanstående svängar. Det gör ju att det klart blir tydligare när det gäller axelvridning samt armsignal för blindbytet. Men för mig ställer tvåhandsfattningen till problem då det är första signalen till ett framförbyte. Då är vi alltså tillbaka till att en signal betyder två saker igen.

Jag har många olika mål med min hundträning, det finns tävlingsmässiga mål och det finns träningsmässiga mål. De senare är faktiskt mycket viktigare än de första, jag har nästan glömt det och under de senaste två åren börjat tänka mer och mer kortsiktigt. Och visst det har jag väl haft lite framgångar här och var men jag har förlorat många saker på vägen.

När jag började träna Tux hade jag ingen aning om vem Greg Derrett var, första gången jag hörde talas om honom var Tux cirka 1 år. När jag cirka ett år senare gick kurs för honom så visste jag direkt att detta var medlet för att uppnå de träningsmål, de viktigaste målen, jag hade. För mig handlade/handlar det om att kunna förfina träningen till perfektion (dvs min bild av perfektion), om full förståelse för handlingen och grym hinderförståelse. I min värld, än så länge man lär så länge man lever 🙂 , så är det inte möjligt att få den där förfinade perfektionen om man har samma signaler på olika saker. Däremot är det fullt möjligt att vinna klassen….

Det här är enbart mina tankar och delar av mina mål och hur jag IDAG tror att jag bäst uppnår dom. Många vägar leder till Rom och det är ju till och med så att alla vill inte Rom. Jag lägger inga värderingar på de som gör eller inte gör blindbyten. Givetvis tittar jag och diskuterar jag men jag lägger ingen värdering i det. Dessutom försöker jag se rätt nyktert på det här med konkurrens och den handling man enligt vissa måste ha för att stå sig (Greg-systemet är väl typ det mest mossiga man kan ha). Ibland när man läser och lyssnar på vissa så låter det som man måste ha blindbyten och tävlar man inte mot finnarna är man helt off, då har man ingen aning om man står sig i den internationella konkurrensen. Kanske är det så, kanske är jag mossig men rent krasst kan jag se att VM vanns av en amerikan som handlar väldigt mossigt med massor av bakombyten. Jag är på inget sätt emot förändring, jag försöker bara inte att tappa bort de långsiktiga målen på vägen…

Ämnesbyte

Jag råkade av en slump snubbla över film på Tux korning, MT. Delar av den var överspelade men jag lagt upp resterande delar på You Tube. För den som är intresserad så hade Tux 195 poäng på gamla korning, minus på modbiten. Han fick minus för att han inte alltid orkar avsluta på egen hand utan söker stöd av mig.

Första delen:

Andra delen:

7 svar

  1. Jättekul att se filmerna! Speciellt MT. Tux var jätte duktig.Vad bra han löste figurraden, kälken och spökena!! Trumgubbens klädsel ställer jag mig dock frågande till…Man ska inte se benen.;)Men knappast något Tux hade med att göraXD

  2. Ja, det är ju rätt tydligt att trumgubben är en människa. Tux gillade dock honom väldigt mycket, jag står tyvärr ivägen men han gör lekinviter vid ett par tillfällen.

  3. Måste göra som Mija o kort o gott hålla med om det du skriver om blindbytena!
    Å hade gärna tränat i grupp med Japp tror det hade varit jättenyttigt för honom, med torsdagar är generellt den dagen i veckan jag kommer hem som senast på kvällen 🙁 Hur dags brukar träningen börja?

  4. Jätteroligt att se filmerna på Tux. Har aldrig sett detta i verkligheten (ligger i för knagglig terräng för mig). Filmerna blir därför extra viktiga för mig. Jag brukar titta på dem så fort jag hittar några. MH kan jag lätt följa i verklighet för det genomför man på våra planer där vi brukar tävla agility

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.