Idag är jag tillbaka i Malmö igen, riktigt skönt. Det har varit grymt långa dagar och mycket jobb i Stockholm. Ingen hundträning alls utan enbart promenader har det dessutom varit. Jo vi har förstås tränat lite tricks och sådant på kvällarna men inget annat. Jag var så frestad två gånger när jag körde förbi en BK.. Tror att det är rätt nyttigt för mig, man hinner onekligen tänka mer på sin träning/tävling med mera när man inte jämt och ständigt är ute och tränar (när man inte jobbar då).

I lördags var jag och hundarna hemma hos Mari och åt god thai-mat och så tittade vi på On course to Excel. Jag måste helt klart se filmen igen. Det var flera övningar som jag tror är väldigt nyttiga för mig, framförallt kände jag att biten där man växlade mellan olika handlingsalternativ erbjöd många av de bakombyten som jag har så jäkla svårt för. Det är bakombyten där jag är långt fram men inte tillräckligt för att göra framförbyte. Dessa kräver mer planering och jag slarvar nog ofta just med bakombyte och planering. Jag tenderar i dessa byten få så bråttom till andra hindret att jag i princip nästan inte kan byta. Ett praktexempel är ju banan som jag numera tävlat på två gånger:

Första gången gjorde jag en serpentin över 6a och skulle sedan bakombyta mellan b till c (den röda pilen) men hamnade supernära c och dessutom halvt på fel sida om c. Sen var det kuliga slut. Andra försöket på Åland så valde jag att svänga Tux vänster över 6a, orsaken var att när jag gjorde serpentin så fick Tux en så otrolig fart över a och hade svårt att göra svängen mot b (första gången var det dessutom hal matta). Nu kunde jag istället bromsa in kraftigt och fick en bra samling över a och en mycket fin sväng. Det var helt klart ett bättre val för mig och Tux. Det hjälpte dock föga för även denna gång hamnade jag så långt mot c att Tux blev mycket tveksam, tittade på mig och tillslut flickade han. Inte mycket att säga, min position vid c sa ta den gröna vägen medan min riktning sa ta den röda vägen. Vilket fall som helst så är det just denna typ av bakombyten som jag suger på.

Åter till dvdn, så övningarna kändes bra och nyttiga, vilket fall för mig. Sen kan man väl konstatera att själva handlingen som man ser på dvdn inte är så ‘absolut’ som man känner att det är på kurserna. Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Man kan välja att tolka det positivt och tänka att det är kanske inte hela världen om man inte hinner till positional cue (läs det där med lite perspektiv 😉 för självklart vet jag att det inte är hela världen, bara nästan 😀 ). Att hinna dit är det optimala men något steg hit eller dit är helt okej. Eller så tolkar man det lite mer negativt och säger att han inte lever som han lär…och inte hans fru heller. Det kanske bara vi som är absolutister som övertolkar allt!

En sak var vilket fall som helst riktigt pinsam på filmen (förutom omslaget som är så fult att jag inte ens orkar kommentera det) och det är från en tävlingssekvens där Laura vinner en klass. Vid första anblicken ser det jättebra ut men ser gör de en slow motion av en sekvens och då ser man supertydligt att hennes hund hoppar vippen. Shit happens men varför gör de slow motion av vippen, hade de inte gjort det så hade det varit mycket svårare att upptäcka. Märkligt.

Jag blev hur som haver väldigt, väldigt träningssugen när jag såg den. Det finns så mycket att jobba på och jag tycker att det är så kul!