I helgen var jag på Åland och diskade mig. Jag åkte dit för att jag ändå skulle upp hit till stockholmsregionen och arbeta. Tur är väl det för det hade varit rätt tragiskt om jag hade åkt från Skåne och återvänt med de resultaten som jag lyckades åstadkomma under helgen.

För att dra en kort resumé så har jag lyckats släppa alla spärrar på Ozzy och han flyger av alla kontaktfält. När jag bestämde mig för att han skulle få hoppa a:et så var det som att dra ur pluggen. Får kanske ta och revidera det där beslutet eller komma upp med en ny plan…

Med Tux kan jag inte ens skylla på det för han hoppade inga kontaktfält. Med Tux hittade jag istället på andra dumheter som att på tok för bråttom i handlingen x2 (inte vänta tills han har tagit det hinder han skall typ innan jag fortsätter), fastna vid ett kontaktfält så jag tappar honom direkt efter och lite annat smått och gott. Jobbigast var när M-B Crone hade nästan samma bana som i Ölstykke, jag fick nästan ångest och tyckte enbart det var jobbigt att springa på banan igen. Jag lyckades inte denna gång heller fast många saker var bättre än förra gången så lite lärdom har jag tagit.

Jag hade bestämt mig för att inte tumma något på mina kontaktfältsplaner och det höll jag. Tyvärr leder det just nu till att jag ibland tappar honom för jag kommer av mig i handlingen men jag skall jobba på detta så att jag enbart förlorar tid. Det är en fråga om att våga utmana och ibland vågar jag helt enkelt inte. Tux valde att gå innan släppkommando en gång under helgen och det var på A:et när jag var rätt rejält långt före honom. I övrigt har han stannat, i sista klassen valde jag att hjälpa honom på vippen som var mycket hal och lätt så jag stannade upp. Som sagt det saknas fortfarande flera bitar till min målbild men jag är så nöjd med att jag ändå har tagit tag i detta. Jag tror att det kommer utveckla både mig och Tux mycket.

Det var ju ett bra tag sedan jag var på Åland, det var före Tuxs tid. Hallen är verkligen kanon förutom att den ligger för långt ifrån Skåne. 🙂 När det gäller agilityn så tycker jag väl inte att gräset är grönare på andra sidan gränsen, kanske en och annan tuva. Det finns flera väldigt väldigt duktiga ekipage, utan tvekan, men mer än så tycker jag nog inte det är. Jag kanske är kanske både är blind, lomhörd och så vidare men jag ser inte riktigt att det skulle vara någon mils skillnad mellan svenskarna och finnarna. Förutom på en punkt och det är rasutbudet. Fler raser och som ofta är riktigt riktigt bra.

Handlingen ser helt klart annorlunda ut än på svenska tävlingar. Till exempel så såg man inte så myket tryckande på linje innan hinder men däremot så var det många som stod/rörde enormt nära hindret där de ville ha en tight sväng och plockade med handen för att nästan fysisk bromsa hunden på landningssidan. Sedan är det diverse handlingsmanövrar som förstås kommer att bli vanligare i sverige under 2009. Ibland blir det väldigt häftigt men väldigt många gånger går det åt helvete oxå.

Handlingsmässigt blev jag lite förvånad över att det inte var så mycket blindbyten. Med reservation för allt jag har missat så såg jag mest blind byten i de där svängarna där de står i framförbytesposition och sedan låter hunden korsa bakom ryggen men väldigt få ‘klassiska’ blindbyten. Den andra saken som jag reflekterade över var att det var så få finnar som tog om kontaktfält när hundarna hoppade. Man blir helt klart nyfiken på resonemanget här.

Sen måste jag säga att Mia Laamanens banor var rejält svåra denna helg. Jag måste nog verkligen träna på hennes banor regelbundet för att klara av dom. Med Tux är det svåra för Mia kan verkligen växla mellan partier med hög fart och tekniska partier.

Helgen gick snabbt och nu skall mina hundar få vila från agility ett tag. Jag jobbar som sagt här stockholmsregionen ett tag framöver, sedan är jag hemma några dagar och sedan bär det av till Italien för skidåkning så den där ledigheten faller sig väldigt naturligt. Jag skall försöka utnyttja ledigheten till att planera upp vårens träning så att jag kommer åt våra svagheter.

Till slut måste jag säga att jag tycker att agilityfolk är otroligt snälla och generösa! Det slog mig idag hur många trevliga kommentarer jag har fått senaste tiden, både här i bloggen och IRL. 🙂 Jag skall verkligen försöka bli bättre på denna punkt själv för det är trevliga saker att tänka på när man sitter och jobbar helt själv (såsom jag gör nu).