Helt oväntat blev vi klara för SM 2009. 🙂 Jag hade en agilitypinne kvar innan My Dog och det kan man ju tycka inte är en orimlig uppgift men jag var tvungen att få just en pinne och jag hade bestämt mig för att hålla Tux på kontaktfälten vilket gjorde att jag kände att det inte gick att förvänta sig någon högre placering. Dessutom var jag mycket osäker på hur stabila de var.

Söndagen resulterade i en fjärde plats i första hoppklassen för Tux och Ozzy kom femma. Ozzy gjorde ett jättebra lopp. Tux gjorde oxå ett bra lopp men jag förlorade tid i ett bakombyte där Tux riktigt stannade upp. Jag uppfattade nog inte riktigt hur mycket han stannade i loppet men när jag tittar på videon ser jag att det är rätt mycket mer än jag trodde. Kul att vi hängde med tidsmässigt ändå.

De andra två loppen ledde till disk om jag minns rätt. Ozzy rev i andra hopploppet och sen hoppade han kontaktfält för glatta livet i agilityloppet.

Måndagen öppnade Tux och jag med en disk när jag klantade mig i en serpentin. Kontaktfälten satt okej. I andra agilityloppet nollade vi och kom 4:a igen. Loppet var rätt bra, han stod en stund på kontaktfälten och sen blev en sväng rejält vid. Ozzy fortsatte med att hoppa kontaktfält men i övrigt var det tjusigt. I sista hopploppet nollade Tux igen fast det blev lite bitter eftersmak. Jag har varit lite övermodig i starterna (slarvig och lite lat) och det resulterade i att Tux ställde sig upp i starten. Jag går och sätter om honom och han ställer sig igen.

Då hamnade jag i en valsituation om jag skulle gå av banan, försöka sätt om honom igen eller starta. Jag valde de senare alternativet vilket dels inte är bra med tanke på hur krångliga våra starter är och dessutom var jag kasst placerad då jag hade försökt att sätta honom och gått mot honom. Starten blev därefter oxå med en dålig sväng mellan 2 och 3, sen flöt det väl på rätt bra. Vi blev 5:a.

Minus

– Starterna, får verkligen ta mig i kragen här.

– Att jag sov så jäkla kasst på hotellet.

– En del handlingsval.

– Att vi fortfarande har problem med en del vida svängar, framför allt om det svänger 2 till 3.

– Att det rycker i tävlingstarmen när man ser väldigt snabba agilitylopp, man vill liksom vara med helt och hållet.

Plus

+ Mitt fokus, att jag har försökt att inte fundera så mycket på allt som inte går som jag vill när jag springer.

+ Att Tux har fantastiska slalomingångar (peppar, peppar).

+ Att jag trots allt kunde jobba hyffsat med kontaktfälten, det saknas en del än men det är bättre än det varit på länge.

+ Tux är galet rolig att springa med, det är kanske inte den vackraste agilityn med lite vida svängar här och där men har går då in för det med hela sin själ.

+ Att trots att det blindbyttes och flickades högt och lågt så känner jag mig mer och mer nöjd med det system jag försöker köra. Osäkerhet är ett stort gissel för mig så det är helt klart en bra känsla.

+ Att jag såg till att bli filmad även om jag tycker att det är jobbigt att be folk.