Såg att Mia Laamanen lagt ut banorna från Åland som jag diskade mig på. Lite mer att träna under våren. Här ligger alla banorna.

Neda kommer mina diskningar:

Ozzy och jag diskade oss efter balansen där han pep in i tunneln efter att ha hoppat balansen, utom all kontroll. Sen klarade vi inte heller av kombinationen, jag fick helt enkelt inte runt honom på a hindret. Vidare var planen att göra ett framförbyte till slalom men det fanns inte en chans att jag hann. Vet inte om jag hade gjort det ens om vi hade varit mer i fas, dvs utan multipla diskningar innan.

Ytterligare en disk, denna gång med Tux. Här diskade jag mig genom att jag stannade vid vippen och så hoppade Tux hindret efter från fel håll. I övrigt gick det riktigt bra om jag minns rätt. Jag gjorde en LOP från vippen och hade jag rört mig framåt så hade det väl inte varit så stort problem med hindret efter, nu stod jag stilla och dessutom vriden lite åt fel. Ffb 12-13, 13-14, push serp push14-15-16. 13-14 känner jag mig lite osäker på. Det är en spikrak linje för att komma upp förbi 14 så rent krasst gör man framförbyte på rak linje antar jag men jag vet inte hur man skall lösa det annars. En möjlighet skulle kunna vara att göra threadle 12-13, men då riskerar man dels att de hoppar ännu mer diagonalt över 13 och får en rak linje mot baksidan av 14 (om man är lite, lite sen och ffa om man har largehund) och dels så blir det väl en flickrisk när man skall få ut dom till baksidan av 14.

Tux rev fyran (minns ej varför). Sen diskade vi oss på 12b där Tux fatherflickade. Tyvärr hade jag gått lite fel bana vilket jag upptäckte precis innan jag skulle gå in. Jag trodde att ingången vid 11 var samma som i small dvs samma som 3ans ingång. Så min plan var att gå på baksidan av tunnel och det var det jag hade banvandrat. Planen var nog vilket fall att i kombinationen göra serp med push över 12b och bakombyta till A-hindret. Sen gjorde jag en serpentin på slalom, om jag inte minns fel så missade jag pushen efter vippen oxå. Suck…

Så kul hade vi det på Åland, skall nog plocka fram dom här banorna någon solig dag i vår.

Jag tycker det är stendött, massor av jobb, ingen träning, inga tävlingar och så rullar livet på bara i en rasande fart. Jag skulle vilja liva upp stämningen lite men jag är egentligen inte så bra på det. Men ett litet försök kan man väl alltid göra ?

Det jag har funderat lite över senaste dagarna är att leva som man lär, hur viktigt är det egentligen? Som jag skrev i förra blogginlägget så har jag sett On course to Excel och tyckte det var några konstigheter och framförallt så tycker jag att själva praktiserandet av Greg och Laura skiljer sig en del från det som lärs ut på kurser. Det är framförallt perfektionen som är rätt benhård på kurs men som tycks i mina ögon luckras upp när de praktiserar.

Vidare tittade jag på Susan Gs video av hennes nya unga hund Feature på You Tube och blir rätt förvånad över att hunden på ett par ställen missar att stanna i 2+2. Orsaken till att jag höjer på ögonbrynen är att allt det här pratet om hur mycket belöning nose touch ger genom att det ger många chanser till belöning vilket borde ge en hund som faktiskt verkligen vill stanna. Var inte det en av poängerna? Först blev jag som sagt förvånad och besviken sedan tänkte jag orsaken är nog att hon tränar springande kontaktfält parallellt. Men nu tänker jag att det är väl egentligen ingen orsak till att missa sitt två av – två påbeteende som har blivit så högt belönat? Det tog rätt lång tid innan Tux började missa att stanna helt i 2+2 och jag hade inte belönat det speciellt mycket. Vilket fall om man jämför med arbetet bakom 2+2 med nose touch.

I grunden är det bra för de flesta att gå kurs som sätter ribban högt. Jag kan bli lite matt när jag går men sedan fylls jag av jävlaranamma (under förutsättning att jag gillar det som sagts). Det blir en utmaning och driver mig framåt vilket förstås är en bra sak. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag blir lite besviken när lärarna inte riktigt lever upp till mina tankar. Ja, det är ju det – det är mina föreställningar om hur det skall se ut och mina krav. Vilket förstås leder fram till att de faktiskt kanske inte delar föreställningen, jag kan ha missuppfattat, tagit det till det extrema osv. Det kan ju även vara så att man faktiskt tänjer lite på gränserna under en kurs just för att höja nivån, att folk ska gå hem och träna hårt som attan (tyvärr får man även motsatt effekt som jag tror de flesta både hört och läst om).

Sen finns det ju oxå aspekten att man faktiskt börjar tävla innan man kommer till den perfektionsom man vill ha eller att hunden är direkt ofärdig för att inte trissa upp förhoppningar/rykten alldeles för högt. Det är något som jag har fullförståelse för då jag helt klart kan se det finns många som är som jag och lätt skaffar sig grymma förväntingar.

Som jag skrev i förra blogginlägget så är jag kluven, det är både lite befriande för det ger större tolkningsmöjligheter men samtidigt tycker jag att det är trist.

Idag är jag tillbaka i Malmö igen, riktigt skönt. Det har varit grymt långa dagar och mycket jobb i Stockholm. Ingen hundträning alls utan enbart promenader har det dessutom varit. Jo vi har förstås tränat lite tricks och sådant på kvällarna men inget annat. Jag var så frestad två gånger när jag körde förbi en BK.. Tror att det är rätt nyttigt för mig, man hinner onekligen tänka mer på sin träning/tävling med mera när man inte jämt och ständigt är ute och tränar (när man inte jobbar då).

I lördags var jag och hundarna hemma hos Mari och åt god thai-mat och så tittade vi på On course to Excel. Jag måste helt klart se filmen igen. Det var flera övningar som jag tror är väldigt nyttiga för mig, framförallt kände jag att biten där man växlade mellan olika handlingsalternativ erbjöd många av de bakombyten som jag har så jäkla svårt för. Det är bakombyten där jag är långt fram men inte tillräckligt för att göra framförbyte. Dessa kräver mer planering och jag slarvar nog ofta just med bakombyte och planering. Jag tenderar i dessa byten få så bråttom till andra hindret att jag i princip nästan inte kan byta. Ett praktexempel är ju banan som jag numera tävlat på två gånger:

Första gången gjorde jag en serpentin över 6a och skulle sedan bakombyta mellan b till c (den röda pilen) men hamnade supernära c och dessutom halvt på fel sida om c. Sen var det kuliga slut. Andra försöket på Åland så valde jag att svänga Tux vänster över 6a, orsaken var att när jag gjorde serpentin så fick Tux en så otrolig fart över a och hade svårt att göra svängen mot b (första gången var det dessutom hal matta). Nu kunde jag istället bromsa in kraftigt och fick en bra samling över a och en mycket fin sväng. Det var helt klart ett bättre val för mig och Tux. Det hjälpte dock föga för även denna gång hamnade jag så långt mot c att Tux blev mycket tveksam, tittade på mig och tillslut flickade han. Inte mycket att säga, min position vid c sa ta den gröna vägen medan min riktning sa ta den röda vägen. Vilket fall som helst så är det just denna typ av bakombyten som jag suger på.

Åter till dvdn, så övningarna kändes bra och nyttiga, vilket fall för mig. Sen kan man väl konstatera att själva handlingen som man ser på dvdn inte är så ‘absolut’ som man känner att det är på kurserna. Jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt. Man kan välja att tolka det positivt och tänka att det är kanske inte hela världen om man inte hinner till positional cue (läs det där med lite perspektiv för självklart vet jag att det inte är hela världen, bara nästan ). Att hinna dit är det optimala men något steg hit eller dit är helt okej. Eller så tolkar man det lite mer negativt och säger att han inte lever som han lär…och inte hans fru heller. Det kanske bara vi som är absolutister som övertolkar allt!

En sak var vilket fall som helst riktigt pinsam på filmen (förutom omslaget som är så fult att jag inte ens orkar kommentera det) och det är från en tävlingssekvens där Laura vinner en klass. Vid första anblicken ser det jättebra ut men ser gör de en slow motion av en sekvens och då ser man supertydligt att hennes hund hoppar vippen. Shit happens men varför gör de slow motion av vippen, hade de inte gjort det så hade det varit mycket svårare att upptäcka. Märkligt.

Jag blev hur som haver väldigt, väldigt träningssugen när jag såg den. Det finns så mycket att jobba på och jag tycker att det är så kul!

I helgen var jag på Åland och diskade mig. Jag åkte dit för att jag ändå skulle upp hit till stockholmsregionen och arbeta. Tur är väl det för det hade varit rätt tragiskt om jag hade åkt från Skåne och återvänt med de resultaten som jag lyckades åstadkomma under helgen.

För att dra en kort resumé så har jag lyckats släppa alla spärrar på Ozzy och han flyger av alla kontaktfält. När jag bestämde mig för att han skulle få hoppa a:et så var det som att dra ur pluggen. Får kanske ta och revidera det där beslutet eller komma upp med en ny plan…

Med Tux kan jag inte ens skylla på det för han hoppade inga kontaktfält. Med Tux hittade jag istället på andra dumheter som att på tok för bråttom i handlingen x2 (inte vänta tills han har tagit det hinder han skall typ innan jag fortsätter), fastna vid ett kontaktfält så jag tappar honom direkt efter och lite annat smått och gott. Jobbigast var när M-B Crone hade nästan samma bana som i Ölstykke, jag fick nästan ångest och tyckte enbart det var jobbigt att springa på banan igen. Jag lyckades inte denna gång heller fast många saker var bättre än förra gången så lite lärdom har jag tagit.

Jag hade bestämt mig för att inte tumma något på mina kontaktfältsplaner och det höll jag. Tyvärr leder det just nu till att jag ibland tappar honom för jag kommer av mig i handlingen men jag skall jobba på detta så att jag enbart förlorar tid. Det är en fråga om att våga utmana och ibland vågar jag helt enkelt inte. Tux valde att gå innan släppkommando en gång under helgen och det var på A:et när jag var rätt rejält långt före honom. I övrigt har han stannat, i sista klassen valde jag att hjälpa honom på vippen som var mycket hal och lätt så jag stannade upp. Som sagt det saknas fortfarande flera bitar till min målbild men jag är så nöjd med att jag ändå har tagit tag i detta. Jag tror att det kommer utveckla både mig och Tux mycket.

Det var ju ett bra tag sedan jag var på Åland, det var före Tuxs tid. Hallen är verkligen kanon förutom att den ligger för långt ifrån Skåne. När det gäller agilityn så tycker jag väl inte att gräset är grönare på andra sidan gränsen, kanske en och annan tuva. Det finns flera väldigt väldigt duktiga ekipage, utan tvekan, men mer än så tycker jag nog inte det är. Jag kanske är kanske både är blind, lomhörd och så vidare men jag ser inte riktigt att det skulle vara någon mils skillnad mellan svenskarna och finnarna. Förutom på en punkt och det är rasutbudet. Fler raser och som ofta är riktigt riktigt bra.

Handlingen ser helt klart annorlunda ut än på svenska tävlingar. Till exempel så såg man inte så myket tryckande på linje innan hinder men däremot så var det många som stod/rörde enormt nära hindret där de ville ha en tight sväng och plockade med handen för att nästan fysisk bromsa hunden på landningssidan. Sedan är det diverse handlingsmanövrar som förstås kommer att bli vanligare i sverige under 2009. Ibland blir det väldigt häftigt men väldigt många gånger går det åt helvete oxå.

Handlingsmässigt blev jag lite förvånad över att det inte var så mycket blindbyten. Med reservation för allt jag har missat så såg jag mest blind byten i de där svängarna där de står i framförbytesposition och sedan låter hunden korsa bakom ryggen men väldigt få ‘klassiska’ blindbyten. Den andra saken som jag reflekterade över var att det var så få finnar som tog om kontaktfält när hundarna hoppade. Man blir helt klart nyfiken på resonemanget här.

Sen måste jag säga att Mia Laamanens banor var rejält svåra denna helg. Jag måste nog verkligen träna på hennes banor regelbundet för att klara av dom. Med Tux är det svåra för Mia kan verkligen växla mellan partier med hög fart och tekniska partier.

Helgen gick snabbt och nu skall mina hundar få vila från agility ett tag. Jag jobbar som sagt här stockholmsregionen ett tag framöver, sedan är jag hemma några dagar och sedan bär det av till Italien för skidåkning så den där ledigheten faller sig väldigt naturligt. Jag skall försöka utnyttja ledigheten till att planera upp vårens träning så att jag kommer åt våra svagheter.

Till slut måste jag säga att jag tycker att agilityfolk är otroligt snälla och generösa! Det slog mig idag hur många trevliga kommentarer jag har fått senaste tiden, både här i bloggen och IRL. Jag skall verkligen försöka bli bättre på denna punkt själv för det är trevliga saker att tänka på när man sitter och jobbar helt själv (såsom jag gör nu).

Börjar med lite fler foton på Scout.

Sen är jag en sucker för solupp- och nedgångar så det får bli lite orangea bilder också.

Jag tror jag borde platsa i sådant där TV-program, Supernanny eller nått fast med hundar. Det här är min metod, den fungerar superbra. Allt man behöver är en gammal kartong och sedan är alla problem lösta.. Så fort de har gjort något dumt får de gå in där och skämmas en stund.

Helt oväntat blev vi klara för SM 2009. Jag hade en agilitypinne kvar innan My Dog och det kan man ju tycka inte är en orimlig uppgift men jag var tvungen att få just en pinne och jag hade bestämt mig för att hålla Tux på kontaktfälten vilket gjorde att jag kände att det inte gick att förvänta sig någon högre placering. Dessutom var jag mycket osäker på hur stabila de var.

Söndagen resulterade i en fjärde plats i första hoppklassen för Tux och Ozzy kom femma. Ozzy gjorde ett jättebra lopp. Tux gjorde oxå ett bra lopp men jag förlorade tid i ett bakombyte där Tux riktigt stannade upp. Jag uppfattade nog inte riktigt hur mycket han stannade i loppet men när jag tittar på videon ser jag att det är rätt mycket mer än jag trodde. Kul att vi hängde med tidsmässigt ändå.

De andra två loppen ledde till disk om jag minns rätt. Ozzy rev i andra hopploppet och sen hoppade han kontaktfält för glatta livet i agilityloppet.

Måndagen öppnade Tux och jag med en disk när jag klantade mig i en serpentin. Kontaktfälten satt okej. I andra agilityloppet nollade vi och kom 4:a igen. Loppet var rätt bra, han stod en stund på kontaktfälten och sen blev en sväng rejält vid. Ozzy fortsatte med att hoppa kontaktfält men i övrigt var det tjusigt. I sista hopploppet nollade Tux igen fast det blev lite bitter eftersmak. Jag har varit lite övermodig i starterna (slarvig och lite lat) och det resulterade i att Tux ställde sig upp i starten. Jag går och sätter om honom och han ställer sig igen.

Då hamnade jag i en valsituation om jag skulle gå av banan, försöka sätt om honom igen eller starta. Jag valde de senare alternativet vilket dels inte är bra med tanke på hur krångliga våra starter är och dessutom var jag kasst placerad då jag hade försökt att sätta honom och gått mot honom. Starten blev därefter oxå med en dålig sväng mellan 2 och 3, sen flöt det väl på rätt bra. Vi blev 5:a.

Minus

- Starterna, får verkligen ta mig i kragen här.

- Att jag sov så jäkla kasst på hotellet.

- En del handlingsval.

- Att vi fortfarande har problem med en del vida svängar, framför allt om det svänger 2 till 3.

- Att det rycker i tävlingstarmen när man ser väldigt snabba agilitylopp, man vill liksom vara med helt och hållet.

Plus

+ Mitt fokus, att jag har försökt att inte fundera så mycket på allt som inte går som jag vill när jag springer.

+ Att Tux har fantastiska slalomingångar (peppar, peppar).

+ Att jag trots allt kunde jobba hyffsat med kontaktfälten, det saknas en del än men det är bättre än det varit på länge.

+ Tux är galet rolig att springa med, det är kanske inte den vackraste agilityn med lite vida svängar här och där men har går då in för det med hela sin själ.

+ Att trots att det blindbyttes och flickades högt och lågt så känner jag mig mer och mer nöjd med det system jag försöker köra. Osäkerhet är ett stort gissel för mig så det är helt klart en bra känsla.

+ Att jag såg till att bli filmad även om jag tycker att det är jobbigt att be folk.

Det har varit flera kalla dagar nu under jul- och nyårshelgen. Det är faktiskt kalas för många skadedjur såsom fästingar, ‘mördarsniglar’ med flera klarar inte kalla vintrar så bra = färre till sommaren.

Nu drar jag såsom så många andra runt om i Sverige till Göteborg. Jag ser med stor tillförsikt på tävlingarna, startfälten innehåller väldigt många grymma ekipage. I agilityklasserna kommer jag jobba på att se till att få tillbaka stadgan på kontaktfälten och rent generellt skall jag jobba på att hitta ”Peak performance is meditation in motion”. Framförallt låta bli att fokusera på allt som är dåligt under loppen, det brukar vara en av mina favorithobbys när jag springer..

innan Kelpieattacken..

Den kära lilla solen gick i moln precis när vi kom till klubben och där höll den sig typ större delen av eftermiddagen, en stor besvikelse måste jag säga.

Gott Nytt år alla, hoppas att 2009 blir ett supertrevligt och innehållsrikt år!

Min fyrverkerirädda russell firade in det nya året med att jaga raketer i trädgården. Det var ett litet vitt sträck som for runt och husse och matte efter. Det var nog en rolig syn men nu var alla iväg och sköt raketer så det var nog inte så många som såg oss. Sen satt den ‘rädda’ hunden och iakttog färgprakten genom glasdörren och viftade ivrigt på svansen. Ozzy vet man aldrig vart man har…En raket är livsfarlig, massor av raketer är rätt spännande, ellet nått.