Så här skriver Mattias Klum om sin bok Viljans väg:

‘Ofta styrs våra liv av vanans makt. Min kanske största rädsla är att jag ska förlora min förbehållslösa närvaro i stunden. Att min målmedvetenhet ska bli urvattnad.

Jag brottas också med frågor som: Hur kommer nästa generation bedöma våra gärningar? Hur kunde jag leva gott på andra människors slit för att själv få billigare mat, kläder och prylar? Hur kunde jag gå ut och äta fina middagar på restaurang, när barnen som sydde våra kläder svalt? Vem har svaren på de frågorna?’

Jag har blivit lite inspirerad när jag har läst diverse bloggar om målsättningar 2009 och tänkte att jag skulle klura lite på det där oxå. Något som har korsat mina tankar om och om igen är just vanans makt och Susans ord ‘If you do what you’ve always done, you’ll get what you’ve always gotten’ (även om det är någon annan som myntat uttrycket så får hon stå för det här).

Därför har jag klurat lite på vad jag vill eller vad jag kan göra annorlunda:

1. enbart satsa på agilityn
2. inte vela om jag skall söka till landslaget
3. inte åka till samma gamla trygga tävlingar
4. inte åka på alla tävlingar
5. se till att bli filmad på tävling
6. tävlingspsykologi
7. fysiken
8. träna på egen hand

Det finns säkert många saker till som jag kanske har glömt men tänkte förklara punkterna ovan lite närmare.

1. Jag har under alla år med Tux aktivt satsat på diverse lydnads och brukstävlingar. Jag har trivits med detta men ibland har det varit lite stressigt att hinna med all träning. Därför tänkte jag faktiskt nästa  år enbart satsa på agilityn genom att helt enkelt inte sikta in mig/skriva upp några andra tävlingar i min kalender.  Jag kommer säkerligen träna alltmöjligt annat men om man inte har några tävlingar planerade så minskar man dels träningsbördan och dels stressen. Allt annat än agility får bli stundens ingivelse eller nått i den stilen.

2. Sen Tux och jag kom upp i klass 3 så har jag velat om jag skall söka till landslaget. Jag har haft mycket motstridiga tankar kring detta, hela vägen till uttagningarna och under. Därför så har jag bestämt att det är okompromissbart nästa år. Söker jag så får jag inte ens fundera på om jag är ‘värdig en plats’ och sådant.

3. Det är givetvis inte så att jag kommer åka till Norrland eller så för att byta tävlingsplatser men däremot så tänker jag mer att jag skall åka på de där tävlingarna som jag har pratat om så mycket. Uppleva andra länder så fort det ges möjlighet.

4. Jag vill ha tid för annat. Jag vill resa mer, fotografera mer, vara naturen, gå på fler koncerter, bli en bättre hundtränare och så mycket annat. Det funkar inte om man tävlar agility över hela Sverige i stortsett hela året.

5. Detta borde vara det enklaste, att be någon filma mig. Själva poängen är mest att jag har en klar bild över hur jag vill att det skall se ut när jag och Tux springer och jag tror helt enkelt att lättare kan uppnå den bilden om jag faktiskt tittar på vad jag gör.

6. Vi har snackat lite löst sådär på klubben om det här med tävlingspsykologi men det blir inget av det. Jag måste nog ta saken i egna händer och få något gjort. Jag har ingen lust att skriva så utförligt här i bloggen men jag kan väl skriva kort och gott att jag inför nästan varje tävling inte vill åka och det kan ju inte vara bra.

7. Jag intervall tränar i backarna på golfklubben och jag har märkt hur bra det är för mig, på många plan. Nu funtar jag lite på om jag inte skall börja med något mer på gym eller så. Det finns ett gym på Jägersro som ligger bra till här ifrån, skall undersöka saken lite närmare.

8. Träna på egen hand är inte samma som ovan utan jag tänker på agilityträning. Tyvärr är det alldeles för ofta som jag inte mår så bra av vår gruppträning på klubben och jag trivs väldigt bra att träna själv. Jag tror att jag behöver både och men att jag faktiskt ta perioder då jag ‘vilar upp’ mig från klubbträningen. Att avstå en eller två veckor och sköter träningen på egen hand eller med folk som jag trivs ihop med.

Sen borde jag sätta upp tävlingsmål men så långt har jag inte kommit. Dessutom känner jag att så länge jag har sådana problem med tävlandet så är det liksom ingen poäng med tävlingsmål, de blir bara stressande ändå.