Oj vad jag har lagt lydnaden på is nu. Måste erkänna att det är skönt. Däremot skall jag skärpa upp när det gäller spår och uppletande, det har inte blivit något av den varan.

Förra veckan var verkligen hektisk med kurs, middag och sedan utång med jobbet i Köpenhamn. Efter det har jag inte riktigt kunnat ta mig samman, jag har inte laddat upp några videos, inte renskrivit några banskisser eller anteckningar. Igår däckade jag jättetidigt och helgen var jag bara allmänt slapp. 🙂 Jag har väl inte heller riktigt funnit motivationen att när det gäller att lägga ut videos mm, av flera anledningar så har det bara känts olustigt.

Jag har däremot tränat lite och tänkt en hel del.

Jag försöker få till en tränings- och tävlingsplan.

Träningsmässigt har jag bestämt mig för att jag skall lägga stor tyngd på att få till samtliga  två hoppsövningar från Greg-kursen till perfektion. Jag känner att våra största brister finns inom de övningarna. 270-graders svängarna var visserligen bra så där kanske jag inte behöver traggla men i övrigt är jag inte nöjd med någon av övningarna.

I framförbytesövningen vill jag ha mycket tightare svängar och jag skall då jobba på att:

→ bli mycket kvickare ur framförbytet. Jag vill gärna stå kvar och kolla hur bra/dålig svängen blir. Istället för att röra mig upp till nästa hinder.

→ använda hjälpbom till och från för att hjälpa Tux med att trampa om riktigt nära. När jag har bommen på marken blir svängarna perfekta, precis där jag vill ha dom. Utan bom blir han ofta långhoppare, dock inte alla gånger.

De andra två hoppsövningarna har jag inte börjat på.

Vi har jobbat lite på decelövningar utan hinder och här behöver jag jobba vidare, Tux var en katastrof på kursen. Han susade till leksak trots att leksaken blev bortplockad och det gång på gång. När vi tränade på klubben härom kvällen så plockade han upp en pinne istället när hans leksak blev bortplockad. Circle work gör vi redan, därmot har jag börjat belöna den dåliga sidan med lite godis intill mig för att få tillbaka honom något.

Kontaktfälten har ju varit lite av ett evigt tema nu senaste tiden och jag är verkligen inte glad för det. Jag har beslutat mig för att göra en liten revision i förhållande till min tidigare plan. Tux har problem med att ta emot belöning på kontaktfälten. Han tar godis men det är väl ingen större entusiasm och skulle han tappa en bit så tar han inte upp det. Kampar jag så är det lite upp och ned. Upp om det inte finns något annat som drar och ned om det finns något att sikta in sig på. Idag när jag körde kontaktfälten så valde han halvt om halvt bort kampen och valde då att typ stirra på det som han ansåg var nästa hinder.

Tux har inga problem med kamplusten, däremot har vi uppenbara problem med prioriteringarna och rangordningen på belöningarna. Det måste jag nog få ordning på. Det känns inte helt okej att springa vidare är en högre belöning än ‘mina’ belöningar.. Jag hatar sådant här, tycker bara att det är komplicerat.

Ja, det är väl det vi kommer träna på framöver.

Just nu lutar det mot att jag ytterst sällan kommer köra quick release på kontaktfälten på tävling. Det känns inte sådär jätteroligt och jag har inte funderat klart än. Jag undrar förstås om jag kommer kunna kontrollera tävlingsdjävulen i mig…Samtidigt så ser jag ju hur högt värderat springa vidare är för Tux, han har en gigantisk kamplust men har absolut inga problem att släppa kampen för att få springa vidare och jag måste nog helt enkelt få kontroll på det där. En jobbig sak är att jag saknar en agilitypinne till SM, det känns väl måttligt kul att hålla på och trassla med kontaktfält när det är så nära.

Det är inte lätt…