Jag har läst boken Fysträning för hund av Anna Holmgren, Marie Söderström och Stefan Rosén. Jag hade ganska höga förväntningar på denna bok då Anna och Maries bok om stretching och massage är bra. Tyvärr tycker jag inte denna bok når upp till samma nivå, därmed inte sagt att det är en dålig bok. 🙂 Jag har fått med mig några matnyttiga saker som jag skall använda i framtiden, en hel del bekrätande på ’mitt tänk’ och några ’aha – instressant’ upplevelser. Tänkte lista plus och minus.

Plus +

  • jag gillar deras osentimentala sätt att skriva. Man får inte ångest vilket är viktigt när man som jag här hundskadehypokondriker.
  • avsnittet ’Myter i hundvärlden’ är bra och nyttig läsning.
  • det är en bred bok som tar upp många olika typ av träning och sätt att ha koll på sin hunds välbefinnande.
  • bredden på olika sätt att fysträna hunden.
  • jag tror att det är en stor fördel att en av författarna själv är/har varit elitidrottare.

Minus –

  • bredden i boken ger tyvärr även att det saknas djup. Det är många gånger man önskar sig mer ingående förklaringar på olika sätt att fysträna hunden.
  • jag hade verkligen önskat mig att man hade vågat gå in på hur man bäst lägger upp träningen inom de olika grenarna, till exempel hur jag bäst tränar min agilityhund, komplementerande träning till agilityn osv.
  • mycket som jag kände att ’det här kan jag redan’.

Här är några saker som jag kommer att ta med mig:

  1. Under långa tävlingsdagar bör hunden få mat eller extra mat någon gång mitt under tävlingsdagen. Deras undersökningar visade tydligt på att hundarna presterade bättre. Jag vet inte om alla brukar ge sina hundar mat under tävlingarna men jag brukar bara ge morgon och kväll, dock har det många gånger känts rätt ojuste mot hunden.
  2. Planera säsongen. Även om jag inte gör så stora förändringar i hundarnas fysträning inför stora tävlingar så skall jag sätta mig ned när jag har planerat vilka tävlingar jag skall till och pricka av vilka som är viktiga för mig och fundera på hur jag faktiskt lägger upp min träning fram till dessa. Inte bara träningen hemma på klubben utan även hur jag tävlar, det är liksom inte läge att komma på två tävlingar innan SM eller vad det nu är att kontaktfälten är skit eller något sådant.
  3. Författarna var inte mycket för att ställa av – vila hundarna. Det verkar som om det finns någonsorts regel att man ’måste’ vila agilityhundar från agility. Jag har alltid haft svårt att förhålla mig till detta för det låter ju bra att hundarna får vila och eventuella skador läker ut fast samtidigt så finns det ju absolut ingen garanti att det gör det bara för att de inte tränar agility. Vidare så är ju igångsättningfasen både riskabel och jobbig. Förra året gjorde jag så att mina hundar fick vila från agility i två kortare perioder á 3 veckor åt gången. Mitt största argument för vilan från agility är nog inte skadeutläkningsgrejen utan det mentala. Jag tror helt enkelt att både förare och hund mår bra att vila upp sig mentalt från agility. I år tänkte jag ta en längre period i januari och februari där vi pausar från agilityträning men kör mycket gymnastikhoppning istället. Jag tänker mig att vi då stärker musklatur, utvecklar hoppningen men ändå får den där mentala vilan.

Jag hoppas att författarna säljer så pass att de vågar sig på en bok som verkligen går på djupet och där de vågar ge träningsråd inom våra olika tävlingsgrenar. Denna bok får av mig: