För cirka ett år sedan var vi där men det var inte alls så mycket action som i denna video. Helt fantastiskt, vilken upplevelse!

Så här skriver Mattias Klum om sin bok Viljans väg:

‘Ofta styrs våra liv av vanans makt. Min kanske största rädsla är att jag ska förlora min förbehållslösa närvaro i stunden. Att min målmedvetenhet ska bli urvattnad.

Jag brottas också med frågor som: Hur kommer nästa generation bedöma våra gärningar? Hur kunde jag leva gott på andra människors slit för att själv få billigare mat, kläder och prylar? Hur kunde jag gå ut och äta fina middagar på restaurang, när barnen som sydde våra kläder svalt? Vem har svaren på de frågorna?’

Jag har blivit lite inspirerad när jag har läst diverse bloggar om målsättningar 2009 och tänkte att jag skulle klura lite på det där oxå. Något som har korsat mina tankar om och om igen är just vanans makt och Susans ord ‘If you do what you’ve always done, you’ll get what you’ve always gotten’ (även om det är någon annan som myntat uttrycket så får hon stå för det här).

Därför har jag klurat lite på vad jag vill eller vad jag kan göra annorlunda:

1. enbart satsa på agilityn
2. inte vela om jag skall söka till landslaget
3. inte åka till samma gamla trygga tävlingar
4. inte åka på alla tävlingar
5. se till att bli filmad på tävling
6. tävlingspsykologi
7. fysiken
8. träna på egen hand

Det finns säkert många saker till som jag kanske har glömt men tänkte förklara punkterna ovan lite närmare.

1. Jag har under alla år med Tux aktivt satsat på diverse lydnads och brukstävlingar. Jag har trivits med detta men ibland har det varit lite stressigt att hinna med all träning. Därför tänkte jag faktiskt nästa  år enbart satsa på agilityn genom att helt enkelt inte sikta in mig/skriva upp några andra tävlingar i min kalender.  Jag kommer säkerligen träna alltmöjligt annat men om man inte har några tävlingar planerade så minskar man dels träningsbördan och dels stressen. Allt annat än agility får bli stundens ingivelse eller nått i den stilen.

2. Sen Tux och jag kom upp i klass 3 så har jag velat om jag skall söka till landslaget. Jag har haft mycket motstridiga tankar kring detta, hela vägen till uttagningarna och under. Därför så har jag bestämt att det är okompromissbart nästa år. Söker jag så får jag inte ens fundera på om jag är ‘värdig en plats’ och sådant.

3. Det är givetvis inte så att jag kommer åka till Norrland eller så för att byta tävlingsplatser men däremot så tänker jag mer att jag skall åka på de där tävlingarna som jag har pratat om så mycket. Uppleva andra länder så fort det ges möjlighet.

4. Jag vill ha tid för annat. Jag vill resa mer, fotografera mer, vara naturen, gå på fler koncerter, bli en bättre hundtränare och så mycket annat. Det funkar inte om man tävlar agility över hela Sverige i stortsett hela året.

5. Detta borde vara det enklaste, att be någon filma mig. Själva poängen är mest att jag har en klar bild över hur jag vill att det skall se ut när jag och Tux springer och jag tror helt enkelt att lättare kan uppnå den bilden om jag faktiskt tittar på vad jag gör.

6. Vi har snackat lite löst sådär på klubben om det här med tävlingspsykologi men det blir inget av det. Jag måste nog ta saken i egna händer och få något gjort. Jag har ingen lust att skriva så utförligt här i bloggen men jag kan väl skriva kort och gott att jag inför nästan varje tävling inte vill åka och det kan ju inte vara bra.

7. Jag intervall tränar i backarna på golfklubben och jag har märkt hur bra det är för mig, på många plan. Nu funtar jag lite på om jag inte skall börja med något mer på gym eller så. Det finns ett gym på Jägersro som ligger bra till här ifrån, skall undersöka saken lite närmare.

8. Träna på egen hand är inte samma som ovan utan jag tänker på agilityträning. Tyvärr är det alldeles för ofta som jag inte mår så bra av vår gruppträning på klubben och jag trivs väldigt bra att träna själv. Jag tror att jag behöver både och men att jag faktiskt ta perioder då jag ‘vilar upp’ mig från klubbträningen. Att avstå en eller två veckor och sköter träningen på egen hand eller med folk som jag trivs ihop med.

Sen borde jag sätta upp tävlingsmål men så långt har jag inte kommit. Dessutom känner jag att så länge jag har sådana problem med tävlandet så är det liksom ingen poäng med tävlingsmål, de blir bara stressande ändå.

Tack för alla roliga, givande diskussioner, inlägg och synpunkter både i blogg och IRL. Det gör livet lite extra piffigt!

Jaha, då var årets sista tävling gjord, men det är inte länge till nästa års första.

Jag hade små, små förhoppningar om att ta det sista danska hoppcertet men det sket sig. Det blev en katastrofalt lång dag, vi ville vara med i sista öppenklassen men när vi insåg hur otroligt sent det skulle bli så gav vi faktiskt upp och ändå var vi inte hemma förrän nio-tiden på kvällen. Jag var så trött, jag hade sovit dåligt natten innan pga en latte overdose..

Efter enormt mycket reviderande hit och dit så har en plan gällande kontaktfälten börjat ta sig form. Den är inte helt 100 % fastställd men det är något som jag skall försöka få gjort nu under julen. Därför ägnade jag båda agilityklasserna åt att träna kontaktfält. Det är inte lätt i Danmark, de har nog det konstigaste systemet gällande träning på banan.

På PM:et stod det att man fick springa maxtiden ut. Jag tittade på klasserna innan och folk tränade både här och där. Med tanke på att vi har lite historik gällande gå innan släppkommando, jag och Tux, så var jag väldigt säker på att det även skulle bli fallet denna gång. Det hela blev inte så pjåkigt, jag fick ta om ett par gånger där Tux inte stannade kvar men till skillnad mot tidigare så nonchalerade han mig inte vid andra försöket. I andra klassen gjorde han kanonfin vipp men hög fart hela vägen ut och stod kvar mycket tryggt i 2+2, A:et kunde han ha haft något högre fart ned eller lite färre steg men stod kvar och väntade fint. På balansen tröt tålamodet något, han stod en stund men sen släppte han och då tog jag om.

Det jag skall jobba med är att få en bra plan så jag vet redan innan tävlingen hur jag skall ha det på kontaktfälten samt att jag måste börja lita lite mer på att han stannar så att jag vågar satsa i handlingen även om han skall stå kvar i 2+2. Sen är det en massa andra detaljer som jag skall fixa till. Det känns dock inte helt fel att ta tillbaka kontrollen…

Tillbaka till tävlingen, när jag tränade på kontaktfälten hade de helt plötsligt ändrat spelreglerna så då fick man inte träna efter disk. Det är fine men skriv då inte i PM att man har maxtiden på sig, dessutom borde det gälla alla hinder. I Danmark tycks de hänga upp sig på om man tar om/tar tillbaka på kontaktfälten men om man tragglar på slalom eller något annat efter disk så ser man mellan fingrarna… Jag tycker det är rätt drygt faktiskt för i mina ögon är dera system väldigt inkonsekvent. Ännu värre är att man flera gånger lägger märke till att det beror på vem som är inne på banan. Ja, ja skitisamma, det är bara att gilla läget.

Till hopp 3 var jag så laddad, det var en riktigt rolig bana. Jag försökte skissa upp den efter bästa förmåga:

Tänk på att det är 6ABC.

Det roliga var att det var många handlingsalternativ och många vägvalsalternativ. Denna bana kommer jag absolut bygga upp och träna på igen. Vi fick fem fel på en vägran in tunnel (7) pga jag hade haft lite vida svängar och strul innan så jag gav upp lite. Det var nog dumt för jag kollade lite på tiden på filmen och det var inte så många som nollade så det hade nog kanske räckt en bra bit ändå. Tux och jag hade många issues på den här banan så den tål att filas på.

Så här försökte jag göra:

• LOP 1-3 men jag fegade och gick inte ut i positional cue vid 3. Issue no 1.
• Serpentin 5-6A B. Hade gjort likadant igen vid nytt försök men skulle även vilja testa en 180 graderssväng runt mig, åt andra hållet. Distansen mellan A och B var ungefär lika…det var svårt att mäta exakt men skillnaden var vilket fall mkt liten.
  
• Bakombyte 6C-7, tyvärr hamnade jag fel här men hade gjort likadant tror jag om fått nytt försök. Jävligt klantigt helt enkelt, jag hamnade på fel sida om c och fick backa och ha mig. Det berodde lite på att Tux slirade på mattan runt 6 A så jag fick mer tid än planerat. Jag hade faktiskt även kollat på en serp på 6C på banvandring..Generellt är hinder för hinder en bra devis.
  
• Framförbyte 8-9
• Serpentin med push 10-12
• Framförbyte vid 15. Tux drog till slalom, grrrrr. Issue no 2.
• Bakombyte till slalom, 17-18.
• Serpentin ur slalom och hund på höger sida ut.

Issue 1 är att jag har lagt mig till med ovanan att fega i LOPar vilket gör att Tux inte lär sig positional cue så bra och jag tror att vi skulle behöva det lite mer.

Issue 2 är att Tux drog mot slalom fast jag inte ens var nära.

Jag har kommit fram till att när det gäller praktiserande av Greg-systemet så är flickande till slalom det som jag kommer ha svårast att avstå ifrån. Funderade lite bakåt i tiden och kom på att jag faktiskt aktivt valt flick in i slalom. Jag flickar inte med kroppen utan på verbalt kommando ‘slalom’. Här tär vå exempel från banor som jag sprungit under hösten och jag är gröna linjen.

I denna bana tror jag att kunde vara på bägge sidorna av 5:an men valde ‘flicksidan’ för jag fick kortare väg osv. Jag tycker fortfarande att min lösning var den bästa, möjligen hade som sagt varit okej med bakombyte 5 till 6 och på så sätt slippa flicken. Många gjorde blindbyte efter slalom alternativt bakombyte men då hinner man inte upp till 8.

Här är nästa bana, även här hade jag kunnat göra ett bakombyte 12-13 och på så sätt undvikit flicken men jag hade faktiskt riktigt svårt att hinna upp till serpentin och jag tror att det hade blivit ännu sämre om jag gjort bakombyte, fast jag har kanske fel. Återigen så är jag väldigt nöjd med min lösning om jag jämför med hur det såg ut när andra sprang samma bana och hur det såg ut. Eller så gillar jag bara att springa…

Just nu så känner jag inte alls för att undvika dessa flickar, det känns helt enkelt inte ‘fel’ att göra dom. Däremot slog det mig att jag nog kunde hamna i deep sh*t om banan såg ut så här:

Jag har inte testat om han flickar i dessa situationer, jag vet inte riktigt om han gör det. Oavsett tror jag att jag skulle kunna få en fråga från Tux. Funderar på om jag liksom skall träna så att han aldrig tar slalom om han inte får verbalt kommando eller om jag faktiskt skall inse att det är osmart flicka in i slalom… Jag vet vad G hade sagt vilket fall, haha.

– Det här är inte rättvist mot våra barn, hur kan ett namn vara stötande? frågar sig pappan.

Well, du pappa detta är en no brainer…….

Många tycks tro att blindbyteskungen Silas Boogk var snabbast i hopploppet under VM i Hamar men det var faktiskt Brit (!) med Remo Muller. Tycker nästan lite synd om Remo för folk kommer bara ihåg Silas.

Remo

Silas

Oj vad jag har lagt lydnaden på is nu. Måste erkänna att det är skönt. Däremot skall jag skärpa upp när det gäller spår och uppletande, det har inte blivit något av den varan.

Förra veckan var verkligen hektisk med kurs, middag och sedan utång med jobbet i Köpenhamn. Efter det har jag inte riktigt kunnat ta mig samman, jag har inte laddat upp några videos, inte renskrivit några banskisser eller anteckningar. Igår däckade jag jättetidigt och helgen var jag bara allmänt slapp. Jag har väl inte heller riktigt funnit motivationen att när det gäller att lägga ut videos mm, av flera anledningar så har det bara känts olustigt.

Jag har däremot tränat lite och tänkt en hel del.

Jag försöker få till en tränings- och tävlingsplan.

Träningsmässigt har jag bestämt mig för att jag skall lägga stor tyngd på att få till samtliga  två hoppsövningar från Greg-kursen till perfektion. Jag känner att våra största brister finns inom de övningarna. 270-graders svängarna var visserligen bra så där kanske jag inte behöver traggla men i övrigt är jag inte nöjd med någon av övningarna.

I framförbytesövningen vill jag ha mycket tightare svängar och jag skall då jobba på att:

→ bli mycket kvickare ur framförbytet. Jag vill gärna stå kvar och kolla hur bra/dålig svängen blir. Istället för att röra mig upp till nästa hinder.

→ använda hjälpbom till och från för att hjälpa Tux med att trampa om riktigt nära. När jag har bommen på marken blir svängarna perfekta, precis där jag vill ha dom. Utan bom blir han ofta långhoppare, dock inte alla gånger.

De andra två hoppsövningarna har jag inte börjat på.

Vi har jobbat lite på decelövningar utan hinder och här behöver jag jobba vidare, Tux var en katastrof på kursen. Han susade till leksak trots att leksaken blev bortplockad och det gång på gång. När vi tränade på klubben härom kvällen så plockade han upp en pinne istället när hans leksak blev bortplockad. Circle work gör vi redan, därmot har jag börjat belöna den dåliga sidan med lite godis intill mig för att få tillbaka honom något.

Kontaktfälten har ju varit lite av ett evigt tema nu senaste tiden och jag är verkligen inte glad för det. Jag har beslutat mig för att göra en liten revision i förhållande till min tidigare plan. Tux har problem med att ta emot belöning på kontaktfälten. Han tar godis men det är väl ingen större entusiasm och skulle han tappa en bit så tar han inte upp det. Kampar jag så är det lite upp och ned. Upp om det inte finns något annat som drar och ned om det finns något att sikta in sig på. Idag när jag körde kontaktfälten så valde han halvt om halvt bort kampen och valde då att typ stirra på det som han ansåg var nästa hinder.

Tux har inga problem med kamplusten, däremot har vi uppenbara problem med prioriteringarna och rangordningen på belöningarna. Det måste jag nog få ordning på. Det känns inte helt okej att springa vidare är en högre belöning än ‘mina’ belöningar.. Jag hatar sådant här, tycker bara att det är komplicerat.

Ja, det är väl det vi kommer träna på framöver.

Just nu lutar det mot att jag ytterst sällan kommer köra quick release på kontaktfälten på tävling. Det känns inte sådär jätteroligt och jag har inte funderat klart än. Jag undrar förstås om jag kommer kunna kontrollera tävlingsdjävulen i mig…Samtidigt så ser jag ju hur högt värderat springa vidare är för Tux, han har en gigantisk kamplust men har absolut inga problem att släppa kampen för att få springa vidare och jag måste nog helt enkelt få kontroll på det där. En jobbig sak är att jag saknar en agilitypinne till SM, det känns väl måttligt kul att hålla på och trassla med kontaktfält när det är så nära.

Det är inte lätt…

varför jag är så emot utställningar. Denna film summerar det hela på ett mycket tankeväckande sätt! Alla som ställer ut och håller på med avel borde kolla mycket noga på denna film. Aldrig utställning som det är nu!!

TITTA!!

Vi hade jordbävning eller jordskalv kanske det heter i morse, så coolt! Tux kom upprusande som en projektil från nedanvåningen och jag trodde det var för att han hade hört att jag var vaken så jag sa till honom att gå och lägga sig. Han är väldigt morgonpigg och blir alltid superduperglad när någon vaknar. Sen började det skaka! Lite spännande tycker barnsliga jag.