I lördags var det dax igen för ett ny lydnadstävling. Det började snöa under fredagen och jag tänkte att massor av folk skulle stryka sig men ack vad jag bedrog mig, det var helt smockat med folk. Vi skulle upp till Växjö lite senare på dagen så jag var lite stressad och mer stressad blev jag att det var så många som trotsade snön. Jag hade dock flyt och fick startnummer 3 så att det inte skulle bli alltför sent.

Platssittningen och platsliggningen var hur långt bort från gömslet som helst. Hundarna satt mitt ute på planen sen skulle man gå över ett rep, genom en trädgård, in mellan en massa folk som stod på vägen till huset där man skulle in. Det var verkligen rätt krångligt. Tux hade trampat ett par gånger och sen på platsliggningen så satte han sig på hunden bredvids sitt. Det senare var lite snopet men jag tror det beror på att jag tittade upp när hon sa sitt för jag tyckte tävlingsledaren var så luddig, så Tux misstolkade tydligen det.

Det var himla trångt och bökigt, jag gick en promenad med hundarna och sen när jag skulle värma kunde jag verkligen inte hitta någonstans att vara. Det fanns en plan som låg en bra bit ifrån vår plan och det funkade inte riktigt då jag behövde hålla koll på när jag skulle in. Värmningen blev på grund av detta sisådär.

Jag var riktigt nära att bryta tävlingen. Fria följet blev inte så bra för jag gick helt kasst i snön och jag hade sådana problem att höra tävlingsledaren så jag försökte hela tiden koncentrera mig på det. Tux var så taggad att det bara kröp i skinnet på honom och det är inget bra för då låter han mer än vanligt. Suck!

Han skällde till en gång i en vändning och sedan blev det sent sättande på ett ställe där jag villade bort mig.

Dumrutan var en katastrof! Han flyttade och började käka snö (det är då man vill sjunka genom jorden som hundägare). Han tycker att kombinationen matte lämnar honom och tävling är skitjobbig och därmed är dumrutan förstås skitjobbig. Jag har verkligen tränat dumrutan rätt mkt nu och han är väldigt stabil på träning.

Inkallningen var ännu sämre och det var här jag var nära att bryta. Han gjorde ett helt okej ställande men sen la han sig inte förrän vid mina tår 🙂 .

Jag bröt dock inte utan körde vidare. Till rutan fick jag använda fler extra kommandon, jag hade kanske kunnat lägga honom direkt men det var ett gränsfall. Därför bestämde jag mig för att få in honom mer men då drabbades Tux av stora osäkerheten och gjorde inte som han brukar på träning så det blev lite virrvarr. Nu har jag inte tränat rutan sen tävlade sist och det kanske inte var helt bra upplägg. Det var mest för att jag är så förbannat trött på hans konfixering.

Sen jävlar vände det 😀 . Vi bara radar upp 9:or på slutet. På dirigeringsapportering och metall har hon dragit för ljud. Men han höll skitfint..

Vittringen var ju ett kapitel för sig själv. Jag hade beslutat mig för att Tux var tvungen sitta kvar ‘rättvänd’ på grund av snön, annars skulle han inte ha någon aning om vart pinnarna var. Jag har ju tränat detta hemma och tränade innan på att han skulle sitta. Och på tävlingen så gav jag honom ett DK när jag förssssssiktigt vände mig om. Tux vred med tills han fick syn på en kon efter cirka 45 grader och sen satt han och stirrade på den 🙂 . Vittringen gick trots detta bra, han flyttade sig inte en tum när jag vred tillbaka utan jag skickade honom på sök apport och jag kände Tux stooooora besvikelse när han fick flytta blicken från konen. Han gjorde vilket fall som helst ett supersnyggt jobb på pinnarna.

Fjärren var väldigt bra till sista skiftet (man måste ju hitta på något i varje moment) då jag fick ta till DK.

Ett fall bakåt från förra gången blev det, ett tredje pris. Oj vad jag verkligen behöver träningstävlingar och en träningsgrupp. Domaren (CBL) var på mig om ljuden och jag bara sa att jag kan inte göra något åt det. Jag hade velat säga att jag tror att allt det här med fixandet med ljuden har skapat mer ljud och framförallt massor av osäkerhet. Det vill säga att hennes påminnande av att min hund låter är kontraproduktivt, det räcker med att hon drar av på momenten.

Bonusdag!

När jag kom hem så hade R beslutat sig för att vi inte skulle åka till Växjö pga vädret. Helt plötsligt hade jag en hel dag ledigt och hundar som var rastade. Det var verkligen otroligt skönt, jag valde att bara slappa. Ja, och så blev det hundpromenad i snön. Det kändes grymt lyxigt.

Brunch på Hilton

I söndags var vi på brunch på Hilton här i Malmö. Ohlalala vad gott det var. De hade hur mycket gott som helst. Vi hade dessutom flyt för egentligen måste man boka bord, oftast två veckor innan men vi fick ett bord då det var flera som avbokat. Den brunchen tål att upprepas känner jag, kan hända att vågen inte tycker att den bör upprepas.