Idag har jag för första gången blivit utslängd från en brukshundklubb. Jag har varit på klubbar från Haparanda i norr till Ystad i söder och har aldrig tidigare blivit ombedd att lämna planen förrän idag i Svedala.

Jag klev upp tidigt imorse för jag ville träna mina hundar innan jag skulle hålla kurs för HU. Planen var att åka till Svedala dels för att det är tävlingar där i morgon och dels för att jag allmänt är dålig på att träna på annan plats. Eftersom jag inte hade obegränsat med tid tog jag med mig ut båda hundarna. Dessutom var jag själv på plan så jag kände att jag inte direkt störde någon då Ozzy kan skälla när han väntar. Efter en 45 min kommer två personer och de går runt sätter upp lappar föt typ en tipsrunda. Sen tar de ut sina hundar för träning men håller sig väldigt långt borta från mig.

Jag tränar både Tux och Ozzy, jag låter dessutom Ozzy leta godis i gräset. Visst skäller Ozzy, till och med en hel del men absolut inte hela tiden och han är helt tyst när han jobbar, letar godis. Vilket fall så efter att kört igenom hela elit, tränat Ozzy så går jag in för att köra var moment för sig med Tux som avslutning. Helt plötsligt när jag skickar Tux till en apport från konen hör jag någon skrika jätteargt bakom mig att jag skall få tyst på hunden.

Det är ju helt befogat men jag tycker att man gott och väl faktiskt kan vänta till min hund har kommit in med apporten istället för att störa MITT i ett moment. Så när Tux har kommit in apporten och jag har belönat så vänder jag mig om och mycket kontrollerat säger att det vore bättre om hon dels kunde säga det i en trevligare ton och framför allt inte störa på det sättet mitt i ett moment.

Då tog det hus i helvete och hon blev från arg till tvärförbannad och frågade mig om jag medlem på klubben varvid jag sa att jag är medlem i Oxie BK men har försökt att bli medlem i Svedala BK sista två veckorna men deras mail fungerar inte (dessutom skulle jag tävla där imorgon så min tanke var även att jag kunde lösa frågan då när jag ändå var där). Då fick jag reda på att jag hade ingen rätt att träna på planen och att jag skulle gå därifrån. Vilket jag givetvis gjorde….

När jag står vid bilen och skall ha i mina minst sagt förskräckta hundar (tom Ozzy fick bråttom in i bilen som inte brukar bry sig så mkt om sådana saker) kommer hon fram, fortfarande lika arg och talar om att det har problem med att grannarna klagar. Jag svarar att det är jättetråkigt men man kan ändå säga ifrån trevligt, sätta upp skyltar och framför allt ALDRIG gå igång på det sättet mitt i ett moment.

Då säger schäfertanten att det fanns ju ingen möjlighet att inte säga det mitt i ett moment för jag tränade hela tiden och att jag försökte få klubben utslängda från planen. Vid den sista meningen så brast det verkligen för mig och jag blev riktigt ARG.

Jag hade absolut ingen aning om de hade problem med klagande grannar, jag såg inte ens några grannar och det var inget som jag tänkte på. Jag hade utan en tvekan flyttat Ozzy till bilen om någon sagt något eller om det stått en lapp som förklarade läget. Och visst är det ett jävla otyg med skällande hund men jag var som sagt själv och de som kom höll sig långt borta.

Jag är anmäld till lydnadstävling i Svedala imorgon, dessutom var det i Svedala som min tilltänkta träningsgrupp var. Jag är inte alls sugen på att tävla där imorgon, Tux blev rätt förskräckt och jag känner att det kommer påverka min mentala inställning massor. Träningsgruppen, ja det blir inget av för jag vill nog inte sätta min fot på Svedala BK igen.

En annan lite mer humoristisk sak som hände i morse var att Tux fick matte att rusa ut på gatan iförd endast ett duntäcke 🙂 .

Igår, fredags, fick hundarna märgben och Tux lyckades bita sönder hela sitt ben så det var inget kvar så jag var lite orolig för att han skulle bli dålig i magen av alla bitar. Till saken hör att Tux har alltid var otroligt förtjust i märgben, tomma som fyllda. Han går runt med de urgnagna benen och är helt salig. När vi är hemma hos mina föräldrar brukar han samla ihop alla ben han kan hitta till ‘sin’ plats och sen ligger han där i ett lyckorus och bara gnager och gnager.

Normalt brukar jag slänga benen för att Ozzy inte skall vakta dom men nu igår lät jag Ozzys ben ligga framme fast uppe på en stol. I natt vid 3-tiden vaknar jag av att Tux kommer in i sovrummet galopperandes och samtidigt typ halvtjuta varvid jag FAR upp ur sängen virar täcket runt mig och rusar mot ytterdörren i tron om att Tux har panik att komma ut. Tux galopperar som en yrhöna verkar helt sjövild för att verkligen förstärka kalabaliken. Detta får mig att tänka att här har vi inte ens tid att sätta på oss skorna utan jag rusar ut enbart iförd täcke med hunden..

När vi kommer ut stannar Tux och tittar mig, som vad skulle vi ut hit och göra? När han vänder sig om ser jag han har hittat märgbenet och det vara med det han kom ingalopperandes totalt euforisk om i sovrummet….Det var ju inte vilket fynd som helst han hade gjort där på natten, ett gammalt urgröpt märgben, det måste man ju bara meddela matte och husse!

Dagen avslutades vilket fall bättre än den började då jag hade en en-dagskurs för ett trevligt och duktigt gäng. Pratade och pratade 🙂 .