Igår blev jag bara alldeles matt när jag tränade Tux. Svårt att säga exakt vad det var men att han är så mycket hund för mig ibland och insikten om allt jag gjort fel gjorde mig helt tung i sinnet.
Ozzy och jag började och jag måste bara komma fram till ett program så jag kan kedja ihop det i god tid till tävlingen. Mitt största problem är att det måste vara rätt fartigt men ändå så vi klarar av det. Går det för långsamt tappar Ozzy koncentrationen och då kan han gå sin väg i värsta fall 🙂 . Men det får inte vara så intensivt att vi inte klarar av alla övergånger. Programmet är verkligen en stötesten.
Sen var det Tux tur. Vi började med cirkelträning, det var bara för att det är bra för mitt flås och så är det ju himla bra som uppvärmning. Det började redan där, Tux är så på att jag tycker att det är jobbigt. Han nappar efter kampleksaken i tid och otid, han försöker dutta i handen fast jag inte erbjuder någon hand och så skäller han. Jag kan inte riktigt få honom att sansa sig och vänta på att jag är redo, när vi väl springer så går det okej till riktigt bra.
Sen övergick vi till agilityträning och även där är han kanon när han väl får jobba men otroligt jobbig mellan och innan vi skall göra något. Han har till exempel ingen naturlig känsla för att man kan vara stilla eller stanna.
Ett exempel är när jag började testa lite med de springande kontaktfälten så bestämde jag att för att slippa mecka med att göra en ‘riktigt’ start med nosdutt och allt att han skulle starta från stående och att kriteriet var att han inte fick kliva på balansdelen. Stå vid kanten men ej på. Jag vet inte hur många repetitioner vi har gjort men det är rätt många och varje gång måste gå tillbaka minst en gång, många flera gånger för att flytta bak honom från balansbomsdelen, han kan bara inte låta bli att kliva upp på den.
Rent tekniskt fattar jag ‘response cost’ är för låg eftersom han gör det om och om igen. Men det är så här det känns hela tiden, att jag måste tänka så mycket på hur jag skall agera, utan att bli arg och irriterad, när han gör saker som jag inte önskar. För det känns som att många saker som jag gör inte direkt har någon inverkan, dvs att han göra exakt samma sak om igen. Det är väl här någonstans jag blir alldeles matt, hur blev det så här liksom?
Inget monster, bara en svart arbetsmyra och det ska du vara glad för! 🙂 Tror inte intensiva hundar har så mycket naturligt i sig av att vänta, helt onödigt liksom när det ju kan hända nåt kul… 😉 Behöver lära sig det. Jag kör med att “parkera” dvs lägga och har ett “vila” kommando, (där det är ok att inte vara koncentrerad, de ska bara ligga och vänta lugnt) i pauser och inför att jag är klar att träna. Jobbigt och envist i början men rätt behagligt att kunna “parkera” hunden i pauser för att sedan bjuda upp till träning igen. Jag vill ibland under träning kunna tänka en stund i fred/diskutera med någon/eller annat och då orkar jag inte ha hundarna pockandes på mig hela tiden. Men det här var nog inget nytt för dig, du kanske bara ska bestämma dig för egna “husfridsregler” så du slipper irritation… 🙂
Jo men syftar på mellan momenten och det har jag faktiskt lyckas lära Tux, han kan ligg och till med ligga och vänta :D. Mitt problem är när vi skall jobba, att jag måste ha sådan helkoll på vad han gör och inte gör och veta hur jag skall hantera det.