Ja, det är väl vad Tux tycks lida av i lydnaden. 🙁

♦

Tack och lov så försvarade avkommorna familjehedern genom att Soya tog första pris i elit på 285, 5 poäng och Smack kom tvåa i tredje delen av Vallningskannan, det innebar en totalseger för Smack i den tävlingen (fast det är väl inte officiellt än). Bockar allra ödmjukaste… 😀

♦

Imorse när jag vaknade så drog jag bara täcket över huvudet och snoozade en bra stund, mycket längre än vad jag hade planerat. Helt plötsligt blev det väldigt stressigt när jag skulle iväg på lydnadstävling, för iväg skulle jag fast vädret var hemskt. När jag far runt som en yr höna för att samla ihop hundar, fixa frukost både till mig själv och doggar så upplyser Robert mig att tidsomställningen. Det var nog dagens halleluja-moment, 60 minuter extra bara sådär. 🙂 Jag hann ned till klubben för ett kortare träningspass innan jag styrde kosan till Lomma.

I Lomma var vädret ännu sämre i Malmö, riktigt jäkla skit väder är snälla ord om hur det var. Jag menar hur ofta är man glad för att man få gå och gömma sig under platsliggningen på lydnaden? Vi gömde oss i tält och jäklar vad bråttom vi hade dit och hur ovilligt vi gick därifrån.

Tux var ungefär lika orolig denna gång som förra gången vi tävlade. Pep, stressade och gjorde vad jag tolkar som överslaghandlingar (släpper apporter vid mina fötter). Däremot måste jag säga att jag tyckte att jag var riktigt bra idag! Jag var lugn, fokuserad och följde min plan helt och hållet. Jag höll på att missa att ställa Tux vid inkallningen men det gör inte så mycket, poängen är skitisamma när attityden inte finns där. Men borser jag från det så är det precis så här jag vill vara när jag tävlar lydnad.

Förra gången så stördes jag av massor av saker, allt från att jag kände mig olycklig över att ‘visa upp’ en hund som strular så mkt (vad skall folk tänka, typ) till att oroa mig vad som skall hända i nästa moment. Nu brydde jag mig inte alls vad folk möjligen tänker och dessutom så kände jag bara att det som händer det händer. Jag kände verkligen att jag kunde fokusera på att göra en bra resa för mig hund genom programmet.

Jag tror inte att det är tävlingssituationen som har orskat Tux rampfeber för då borde jag ha märkt det i andra situationer. Han är ju en väldigt cool kille som inte tycks bekymra sig över omgivningen så mycket. Utan istället är det väl säkert mitt agerande, att man vill för mycket, att man blir stressad över omgivningen och sådant trams som förts över på hunden.

Jag åkte innan tävlingen var klar och jag såg inte poängen så det finns inte så mycket att delge här, snyggt kryphål för att slippa eländet 🙂 . Nä, tanken var först att vänta i klubbstugan då jag var både kall och blöt efter mitt program men när jag klev in där och möttes av den kvalmiga doften av blöta hundkläder och massor av människor på liten yta ändrade jag mig snabbt. Isället blev det långfika på Espresso House, både godare och fräschare, tyvärr även dyrare.

Resten av dagen har i princip ägnats åt att jobba och då är det så lagom kul att det är måndag imorgon igen. Jag jobbade även flera timmar igår. Jag vill ha mer helg!

🙂