fick vi inte. Det var inte så farligt med ljuden under dagens lydnad i Lund. Tyvärr var det inte bra ändå. Han stressar upp sig något kopiöst och det ger lite olika utslag, tycks kunna vara helt irrationella saker. Jag är grymt besviken även om jag redan visste det sedan tidigare, kan liksom inte släppa att det har blivit så utan att något speciellt har hänt, även om jag vet att jag bara måste gilla läget.

Sittandet gick bra, vi fick en 10:a fast han vred sig lite oroligt när jag kom in.

Dk på läggandet, 9:a. Dk är säkerligen en stressgrej, kommer endast vid tävling.

Sen gick jag värmde lite och han kändes bra, lugn, tyst och glad, såsom han faktiskt är när vi tränar. 🙂

Fria följet blev det lite små missar här och var men ingen katastrof. Fick lite ljud i de avslutande stegförflyttningarna. Tävlingsledaren fick en flipp under min språngmarsch så jag sprang kors och tvärs över lydnadsplanen, till och med domaren fick flytta på sig. Jag sprang och sprang, det var verkligen långt på ett redan ganska långt fritt följ. Vi slutade på 7,5 poäng och det kan ju tyckas lågt men där låg dom andra oxå som jag såg. Jag tyckte deras fria följ såg okej ut så jag deppar inte ihop direkt. Carina B-L är tuff i sin bedömning och det var inte helt enkelt att gå på gropig plan med mullvadshögar och dylikt, det blir helt enkelt lätt små fel här och var.

Dumrutan minns jag inte poängen på men han gjorde alla skiftena men flyttade sig lite i stå och lite i sitt. Han har varit mkt stabil på träning och känts trygg när jag satt i hop dumrutan med fria följet. Men på tävling så slår osäkerheten igenom, dels kommer tassvridningarna men även hans attityd. Han ser lite beklämd och osäker ut. 🙁

Inkallning blev kass. Den är inte bra men den är mkt sämre på tävling än på träning.

Rutan gjorde han väl inga större fel på, slarvigt avslut. Jag schabblade bort poäng för att jag tvungen att fråga TL om jag skulle lägga hunden, fick för mig att jag skulle få kommando där. Men Tux gick fint ut till kon och rakt ut till ruta, vägen från kon till ruta var inte fullt så snabbt som på träning men inget att klaga på. Jag fick nog även avdrag för att han tog ett steg efter att jag sagt stå men det beror mest på dålig timing från mig. Jag använder inte stå utan han ställer upp sig själv så jag måste säga stå när är på väg ställa sig, nu blev jag lite ivrig.

Dirigeringsapportering, bra ut till kon. Okej väg ut till apport, lite svaj. Gripandet var försiktigare än på träning men okej ändå, sen droppar han apporten vid mina fötter. Plockar upp och sätter sig fot och sen vill han inte släppa apporten…..tror jag fick säga loss 3 gånger.

Metallen, hoppar ut ställer och tittar på mig som aldrig har sett en metallapport förut! Plockar upp med stora bekymmer och sedan släpper han den vid mina fötter, har jordens problem att ta upp den igen. Nollat moment, förstås.

Vid vittring kan han inte sitta kvar när jag vänder mig så jag får ta med honom runt. Vid nästa tävling skall jag inte ens försöka utan kommendera fot direkt. Problemet med att ta med är att de inte ser vart de lägger apporterna, nu sprang han över dom och smällde till en. Vid något tillfälle har han smällt till en apport så att den lagt sig på den rätta. Återigen tittar han på mig som om han inte vet vad han skall göra 🙁 när jag tittar bort så gör han det han skall och plockar in rätt.

Till den sista överslagshandlingen då, fjärren. Jag lägger honom ned och sen går jag och då går Tux med! Jag lägger honom direkt och gör fjärren. Han har inte den allra bästa tekniken, växlar lite men det är ingen katastrof heller.

Ja med två nollade moment så blev förstås inget pris..

Man blir ju så ledsen och besviken över att ens hund tycker att situationen är så jobbig. Tidigare, efter misslyckade tävlingar, har jag petat mycket i momenten som har strulat under tävling, jag har delat upp och filat och filat på för att han skall bli säkrare. Och de jag har tränat för har sagt att om han droppar apporterna så är han osäker på det men nu känner jag bara att det är inte kunskapen om momenten som är problemet.

Jag kan fila och dela upp momenten i all evighet, han kommer ändå göra helt konstiga saker på tävling så länge han upplever situationen jobbig. Dessutom så kände jag bara när jag såg olika delar hos de andra tävlande att så där bra kan Tux oxå göra det (utom inkallningen då), det är inte det som är problemet.

Tyvärr har jag ingen grandios plan på hur jag skall lösa våra problem mer än att verkligen tävla på, inte låta det gå 700 år mellan tävlingarna utan att bara åka iväg utan göra så stor affär av tävlingen, inte heller justera så mycket i träningen. Givetvis vill jag träningstävla mycket mer än jag vad jag hittills har gjort, på något sätt bara försöka avdramatisera tävlingsmomentet.

Ytterligare ett usch är när folk stegar fram till en när man typ precis gått av tävlingsplan. Jag är inte så bra på det, blir bara irriterad när folk skall delge sina åsikter och sina sympatier. Jag fattar att man menar väl och borde kunna bita ihop men idag blev jag rätt irriterad på en snubbe, vilket fall först, tog mig i kragen sen avslutade lite vänligare 🙂 .

Ja, så var det med det, inte speciellt skoj eller upplyftande men jag får väl bara vänja mig. Eftermiddagen spenderade vi i Bokskogen tillsammanse med resten av Malmös befolkning, blev rätt okej trots att det var mycket folk. Tux lyckades hitta en hjort åt Csilla och Ozzy som de glatt for efter (de var tillbaka lika fort så hjorten fick inte så mkt motion) så de blev säkert nöjda med dagen..

Tittade för den delen i kalendern och såg att jag är ledig lördag, inget uppbokat. Lydnadsträning någon? 🙂