Igår blev det lydnad för hela slanten för Tux del, Ozzy han fick göra tricks/freestyle istället.

Jag har försökt att dela upp träningen i två delar (inte riktigt varje gång), en ren tävlingsträning där vi kör valda delar eller hela elitlydnaden som tävling dock utan kommendering. Därefter tränar jag mer på detaljer och då som vanligt med belöning.

Utebliven belöning tycks stressa Tux en hel del, mer än vad jag har trott. Det går lite upp och ned men vissa gånger verkar han gå ganska likt som vanligt medan andra gånger så verkar han tänka att något måste ha blivit fel eftersom jag inte får belöning och då tar han liksom i ännu mer, vilket inte behövs. Istället kommer det lite ljud, att han blir spänd som en fiolsträng och så fixerar han koner. Dessutom kan han få totala hjärnsläpp som igår då han inte kunde sittande under gång helt plötsligt.

Tyvärr tycker jag att det är lite jobbigt när han blir så spänd, hela han bara vibrerar och han kastar sig helt hejdlöst in nästa uppgift istället för att tänka sig för. Jag känner att jag blir lätt irriterad vilket förstås gör Tux ännu spändare. Jobbigt är oxå att han inte tycks fatta att han är duktig fast han inte får belöning. Skit också!

Fria följet – sisådär. Han har en tendens att hamna lite långt fram just nu, ffa i språng. Vänster svängarna behöver det filas på.

Dumrutan – är rätt bra när jag tränar den separat men han kan flippa ut när den kommer i program. Igår kom han till exempel inte ihåg sitt och så kymig ut när stod, så som vi hade bråkat.

Inkallningen – bättre men långt ifrån bra. Dock jobbar jag på den till skillnad mot förr 🙂 .

Rutan – GRYM! Grästuvorna ryker och tungan ligger längsmed kroppen av fartvindarna 😀

Metall – kan morra, tjuta vid gripande, suck.

Dirigeringsapport – bra men har pipit vid avlämnande.

Vittring – säker men slarvig vid gripande. Här är det farligaste att han blir nonchalant, då kan strunta att lukta så noga på varje pinne utan gripa när han får vittring i näsan vilket gör att typ vinden kan spela lite spratt. Händer inte så ofta men om jag tränar momentet väldigt ofta så tycks han få någonslags övermod. Får träna gripande av pinne separat men det har jag inte gjort.

Fjärren – pendlar från fantastisk till ’Tux tänker bara på bollen och blir nästan paralyserad’. Mest är den okej, kan slipas på i evighet och jag gör det inte så ofta som jag borde. Men lite tränar jag det vilket fall.

Även ikväll/eftermiddag blir det lydnad.

Gårdagens skratt var när jag skulle göra något som jag hade sett Emelie och Gaia göra innan, kollade lite på dom när Tux låg platsliggning. Gaia hoppade genom Emelies ben när hon stod på ett ben och gjorde en sådan där fin balettpose med ena benet uppdraget. Ozzy fattade galoppen snabbt men tror ni jag klarade stå på ett ben? Svajande svanen nästa 🙂