För cirka 5 år sedan skadade jag mitt knä när jag väjde för en tysk i backen, ganska ordentligt. Ja, jag vet inte om han var tysk men alla som är hänsynslösa i backen brukar klassas som tyskar, störiga och folk som röker och förpestar liftkön är antingen fransoser eller italienare, folk som har jeans i backen är engelsmän eller danskar. Fri från fördomar.. 😉
Hur som haver så har det där knäet spökat till och från, de första åren så kunde wobbla till och korsband/ledband fick sig en känga, några gånger rätt illa. De senaste åren så har knäet varit stabilt men istället har uppkommit en annan åkomma där jag känner hur knäskålen hoppar till och sedan svullnar hela knäet upp till fotbollsstorlek, minst. Skitmärkligt och jag har varit hos ortoped som bara gav mig smärstillande och sa att det var skadan i menisken som spökade. Man vill ju inte vara gnällig eller verka klen så jag har liksom inte gått vidare med saken.
Tanken är att vi skall iväg till Italien och åka skidor i januari och därför fick jag för mig att jag minsann skulle gå till sjukgymnast så jag kunde få ett träningsprogram som kunde stärka det. Sagt och gjort bokade tid hos några privata sjukgymnaster här i Malmö och igår var jag där. Jag kan säga att det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Dessutom fick jag helt ny förståelse för hur våra hundar känner det när de är hos veterinären.
Alltså jag tycker inte om att främmande tar på mig och ännu mindre gillar jag att visa en massa hud. Det visade sig att jag var tvungen att strippa av helt, ja så gott som helt, det var inte min plan alls. Jag hade liksom förberett mig på något helt annat och när det inte blev som jag hade planerat blev jag superstressad, egentligen var det inte så märkligt men jag kände mig verkligen off guard när jag inte var förberedd på det. Hade jag varit hund så hade jag nog både morrat och försökt skydda mig på alla möjliga sätt…
Vilket fall som helst var det inget fel på stabiliteten i knäet, däremot hade det bildads något sorts veck på någon sena, så stort veck att sjukgymnasten var tvungen att kalla in sin kollega (som hade sin hund med sig på jobbet 🙂 ) för att visa. Det här vecket hade bildads för att jag har börjat gå fel på foten, istället för att gå på utsidan har jag på något mysko sätt börja gå mer och mer på insidan. Det gör att lederna mer och mer få ta ‘smällen’ istället för musklerna. Antagligen har jag börjat gå så för att avlasta knäet under tiden efter skidolyckan. Det märkliga är att jag har liksom tänkt att jag går olika, att det känns annorlunda men jag har liksom inte kunnat sätta fingret på vad det är. När han sa det och jag provade att gå så märkte jag det direkt, helt solklart, och jag vet dessutom att det inte alltid har varit så för jag gjorde sådana där fotavtryck för att få korrekta löparskor. Jag minns att de tyckte att jag nästan var på gränsen att vara lite väl mycket på utsidan av mina fötter..
En annan sak, som är en följd av denna ändring av gång är att jag fått en knöl på insidan av foten. Jag har trott det beror på för trånga/smala skor men sjukgymnasten menade på att det beror mycket på hur jag går.
Nu skall jag skinnas på ännu mer pengar och få sulor som får mig att gå korrekt, dessutom skall dom dra i mina ben igen. Jag hade visst även olika långa ben och det blev ett jäkla dragande. Även om det säkert var bra så tyckte jag verkligen att besöket var skitjobbigt och jag kan ändå förstå vad som händer.
