Back in the days när man var hästtjej. Jag och ’min’ andra ponny, Egetofte Highnoon. Min första ponny dog på sitt sätt oväntat (han var ung men vi visste att han var sjuk) och en mycket snäll kollega till min pappa på veterinärhögskolan lånade ut sin Welsh Mountainhingst till mig. Han är även om det inte framgår av fotona nedan nog den vackraste häst jag har haft. Han var kritvit (ibland, efter tvätt vill säga) och hade lång vit man och svans samt ett otroligt vackert arablikt huvud, så som en welsh skall ha. Duktig var han oxå tävlade både SM i hoppning (med en annan ryttare) och SM i fälttävlan med mig. Han fostrade flera duktiga ryttare bland annat Jens Fredricson.

egetoftehighnoon1.jpg

Tänkte nog inte så mycket på säkerhet direkt, gympa dojjor och tyglarna knytna i hackamoret. Hackamore hade han förmodligen för att han ibland fick munsår, den vita huden är oftast mkt känsligare än den mörka.

Begynnande ungersk post eller nått annat… 🙂

egetoftehighnoon2.jpg