Öppnar månaden med yada, yada, meningen är väl att det skall bli lite om mycket men troligen blir det väl mycket om lite och rätt subsanslöst, tillskillnad mot annars då allt är mycket substansfullt, eller kanske inte näe.

 Agility VM

Nu har även jag hunnit läsa lite bloggar kring VM. Skoj! Jag kunde snabbt konstatera efter att ha läst Jennys blogg och Gudruns inlägg hos Veronica att jag har nog en bit kvar att nå den mentala VM-formen. 🙂 Tux, han nog den mentala formen, han vill mer än gärna in på banan, så mycket att det kan hända att mattes arm en vacker dag dras av från resten. Dessutom tror jag inte han har några skrupler kring visa vad han går för.

När jag har kollat på videorna som postats av diverse generösa människor så fick jag en känsla av att det var flera med mer ‘genomtänkt’ handling i år, alltså som om det kännts som om föraren har en röd tråd genom hela banan. Kanske för att det var banor som krävde mer handling och hinderkunskap eller så är det bara för att man ser några få utvalda och extra duktiga man får den känslan.

Efter att ha sett Susan så känns det helt klart bättre med den där anmälan till Greg-kursen. Helt klart fick jag mig tvivler till hans system efter hans egen uppvisning förra året. Dock är det väl så att jag i stora drag trivs med systemet och tycker att det fungerar bra för mig. Det är väl så jag ser på det här med olika sätt att handlingssystem, att flera olika sätt leder till dit man drömmer. Det gäller bara att hitta ett sätt man tror på och trivs med och sedan verkligen fullfölja det.

Nästa år måste jag nog åka, känner att jag ångrar lite att jag inte åkte i år.

Bara regn hos mig

Inte mentalt då, utan vädermässigt. Jag skulle ha tränat lydnad på klubben men det öste ned efter jobbet så jag och hundarna valde en längre prommis på golfbanan. Det är bra att promenera på golfbanan när det är höst och regnar för då slipper man golfarna. Hundarna är duktiga och hittar många golfbollar. Det här är skörden sedan mitten av augusti, de mörka bollarna är sådana som Tux har blocket från dammarna. Hinkarna är sådana som Robert antingen inte duger till för hans spel 🙂 eller inte är sorterade, de i de överfulla vita korgarna är finare bollar som Robert vill ha själv.

Ordning och reda på livet

Nu när jag gör lite mindre saker på klubben har jag faktiskt fått lite mer tid att få lite mer ordning på mitt eget liv. Mitt bästa inköp på länge är min lilla ‘to-do bok’. Innan skrev jag upp alla saker jag skulle göra på post-it lappar, andra lappar jag hittade, i kalendern och i mobilen plus att jag försökte hålla saker i huvudet. Så otroligt stressande, men detta lilla anteckningsblock är helt klart en befrielse. Perfekt format oxå, litet så man kan ha det framme på skrivbordet, sen är det av någon anledning mycket roligare att skriva i fina block än på diverse papperslappar.

 Så här ser mitt lilla kontor ut, sitter bakom den bärbara just nu.

No more glasögonlös

I slutet av sommaren upptäckte jag MASSOR av repor på mina glasögon, fick genast ångest över dels att jag lyckats missköta dom så och dels att jag var tvungen till att hitta nya, glasögon är rätt dyra. Tiden gick och efter ett tag upptäckte jag att reporna inte var repor utan den där antireflex-antirephinnan som hade börjat lossna, men det var ju bara att inse faktum – nya glasögon var ett måste.

Eftersom de glasögon jag hade var bara dryga 1,5 år och kostade en bra bit över 3000 kr så bestämde jag mig för att kolla in sådana här billigare glasögonkedjor för första gången. Sagt och gjort hittade jag ganska snabbt två glasögon för 995 kr (för båda) som jag tyckte såg okej ut. Jag slog till och fick tid hos optikern någon dag senare, hon talade då om jag borde reklamera de brills jag hade för det var branschstandard att sådan behandling skulle hålla i två år.

Robert som är Sverker-wannabe tog med sig brillsen och frågade ‘ska de va så här?’. Det skulle det inte och typ 2 dagar senare hade fått tillbaka mina gamla glasögon med nya glas.

Jag hade dock inte riktigt räknat med det när jag köpte de andra två så de är rätt lika varandra, dvs att jag har 3 glasögon som typ ser likadana ut. Det är värsta sortens glasögonormar, sådana som har nästan exakt likadana glasögon i 100 år, väldigt vanligt scenario bland lärare har jag en känsla av.

Nu kommer en svit som egentligen inte borde visas offentligt, när jag skulle försöka fotografera glasögonen på mig själv med fast objektiv, dvs ingen möjlighet att zooma ut. Det finns en väldigt reell orsak till varför jag INTE vill vara med på bild. 🙂

 🙂

För övrigt har jag ändrat lite i bloggen så att man kan se de senaste kommentarerna på sidmenyn.