Igår blev jag bara alldeles matt när jag tränade Tux. Svårt att säga exakt vad det var men att han är så mycket hund för mig ibland och insikten om allt jag gjort fel gjorde mig helt tung i sinnet.

Ozzy och jag började och jag måste bara komma fram till ett program så jag kan kedja ihop det i god tid till tävlingen. Mitt största problem är att det måste vara rätt fartigt men ändå så vi klarar av det. Går det för långsamt tappar Ozzy koncentrationen och då kan han gå sin väg i värsta fall . Men det får inte vara så intensivt att vi inte klarar av alla övergånger. Programmet är verkligen en stötesten.

Sen var det Tux tur. Vi började med cirkelträning, det var bara för att det är bra för mitt flås och så är det ju himla bra som uppvärmning. Det började redan där, Tux är så på att jag tycker att det är jobbigt. Han nappar efter kampleksaken i tid och otid, han försöker dutta i handen fast jag inte erbjuder någon hand och så skäller han. Jag kan inte riktigt få honom att sansa sig och vänta på att jag är redo, när vi väl springer så går det okej till riktigt bra.

Sen övergick vi till agilityträning och även där är han kanon när han väl får jobba men otroligt jobbig mellan och innan vi skall göra något. Han har till exempel ingen naturlig känsla för att man kan vara stilla eller stanna.

Ett exempel är när jag började testa lite med de springande kontaktfälten så bestämde jag att för att slippa mecka med att göra en ‘riktigt’ start med nosdutt och allt att han skulle starta från stående och att kriteriet var att han inte fick kliva på balansdelen. Stå vid kanten men ej på. Jag vet inte hur många repetitioner vi har gjort men det är rätt många och varje gång måste gå tillbaka minst en gång, många flera gånger för att flytta bak honom från balansbomsdelen, han kan bara inte låta bli att kliva upp på den.

Rent tekniskt fattar jag ‘response cost’ är för låg eftersom han gör det om och om igen. Men det är så här det känns hela tiden, att jag måste tänka så mycket på hur jag skall agera, utan att bli arg och irriterad, när han gör saker som jag inte önskar. För det känns som att många saker som jag gör inte direkt har någon inverkan, dvs att han göra exakt samma sak om igen. Det är väl här någonstans jag blir alldeles matt, hur blev det så här liksom?

Fick detta på mail, Tatiana behöver hjälp, de har fått ihop 170 000 kr och behöver 250 000 kr. Artikel i Aftonbladet. Jag satte in 100 kr, det är ju peanuts när allt kommer omkring.

Och när jag ändå är igång med påtvinga mina åsikter på andra så lämnade WWF denna rapport idag. Kopierar ingressen:

Den globala konsumtionen överskrider jordens produktionsförmåga med 30 procent – och de rika länderna är värst. Trenden för många ekosystem och arter fortsätter att peka nedåt. Tre av fyra länder lever med ett ekologiskt underskott. År 2030 behövs två jordklot för att försörja mänskligheten, avslöjar Living Planet Report 2008.

Det är verkligen helt sjukt att ekologiska varor är dyrare än vanliga, inte för att det är den enda lösningen men ändå så sjukt. Jag kan verkligen bli arg när man ser föräldrar som beviserligen har pengar för de går runt med apdyra kläder köpa saker som inte är miljömärkt, ej ekologiskt, låta barnen/ungarna smälla fyrverkerier hela vintern (för någonstans får ungarna pengarna från, de inga billiga saker vi pratar om). Vi har alla ett ansvar men som förälder skall du kunna se dina barn i ögonen och säga att du verkligen försökte.

Sen har vi svenska Naturskyddsföreningen, jag delar inte föreningens alla åsikter och mål men anser att det är viktigt att stödja ändå. Dels är det så att det finns enormt starka krafter som lobbar mot många natur- och miljömål och därför är det viktigt med en motvikt. Nästa dels är att dom har en mycket trevlig tidning om allt möjligt. Man behöver ju inte heller bli medlem utan kan stödja vissa kampanjer som ligger varmt om hjärtat, här har jag ett tips till kungen .

Och ja, jag vet att flera verkligen inte har råd men det finns väldigt många som har råd och gör nada.

Jag har anmält mig och lilla Loppan till debut i freestyle. Det blir i Danmark och det är mycket möjligt att det blir vårt första, sista och enda uppträdande . Nu måste jag få ihop ett program, oj oj oj, vad har jag gett mig in på.

Jag har sedan en tid intresserat mig för alla dessa instruktörsutbildningar som alla hundtränare just nu måste erbjuda. Det som fick mig att höja på ögonbrynen var att jag såg att folk tog banklån för att gå dessa utbildningar och att de är stora investringar med osäker utgång och mycket osäker kvalitetsstämpel.

Nu tänker jag göra ett litet räkneexempel, siffrorna skall läsas med kritiska ögon då jag inte är insatt i branschen och dessutom börjar bli väldigt trött.

En utbildning som vara en helg kostar 3500 kr och vi kan säga att det är 16 deltagare.

Det ger 56 000 kr, jag antar att man måste dra av momsen så då har vi typ 42 000 kr.

Vidare, låt säga att helgen är 32 arbetstimmar för två personer. Vidare krävs det säkerligen ytterligare efter- och förarbete. Vi kan säga 2x 5 arbetsdagar vilket är lika med 80 timmar.

Då pratar vi om 112 timmars arbete för instruktörsutbildningen, det ger en inkomst om 375 kr per timme (motsvarande timlön ger en månadsinkomst på 60 000 kr för att få ett perspektiv). Jag är inte säker på hur man räknar de sociala avgifterna då det verkar bero på vilken lön man plockar ut, vidare är det svårt att estimera kostnaderna för att hålla kurs.

Jag försökte kolla lite vad andra egna företagare tar per timme, hittade timkostnader på cirka 300 kr plus moms i hundbranschen. Det var inte så många som var offentliga och jag är trött nu så orken tryter. Ett annat exempel är  ‘min’ sjukgymnast som tar 340 kr plus moms.

Ja, det här förstås totalt ovetenskapligt men det tål att räknas på. 

Ja, det är väl vad Tux tycks lida av i lydnaden.

♦

Tack och lov så försvarade avkommorna familjehedern genom att Soya tog första pris i elit på 285, 5 poäng och Smack kom tvåa i tredje delen av Vallningskannan, det innebar en totalseger för Smack i den tävlingen (fast det är väl inte officiellt än). Bockar allra ödmjukaste…

♦

Imorse när jag vaknade så drog jag bara täcket över huvudet och snoozade en bra stund, mycket längre än vad jag hade planerat. Helt plötsligt blev det väldigt stressigt när jag skulle iväg på lydnadstävling, för iväg skulle jag fast vädret var hemskt. När jag far runt som en yr höna för att samla ihop hundar, fixa frukost både till mig själv och doggar så upplyser Robert mig att tidsomställningen. Det var nog dagens halleluja-moment, 60 minuter extra bara sådär. Jag hann ned till klubben för ett kortare träningspass innan jag styrde kosan till Lomma.

I Lomma var vädret ännu sämre i Malmö, riktigt jäkla skit väder är snälla ord om hur det var. Jag menar hur ofta är man glad för att man få gå och gömma sig under platsliggningen på lydnaden? Vi gömde oss i tält och jäklar vad bråttom vi hade dit och hur ovilligt vi gick därifrån.

Tux var ungefär lika orolig denna gång som förra gången vi tävlade. Pep, stressade och gjorde vad jag tolkar som överslaghandlingar (släpper apporter vid mina fötter). Däremot måste jag säga att jag tyckte att jag var riktigt bra idag! Jag var lugn, fokuserad och följde min plan helt och hållet. Jag höll på att missa att ställa Tux vid inkallningen men det gör inte så mycket, poängen är skitisamma när attityden inte finns där. Men borser jag från det så är det precis så här jag vill vara när jag tävlar lydnad.

Förra gången så stördes jag av massor av saker, allt från att jag kände mig olycklig över att ‘visa upp’ en hund som strular så mkt (vad skall folk tänka, typ) till att oroa mig vad som skall hända i nästa moment. Nu brydde jag mig inte alls vad folk möjligen tänker och dessutom så kände jag bara att det som händer det händer. Jag kände verkligen att jag kunde fokusera på att göra en bra resa för mig hund genom programmet.

Jag tror inte att det är tävlingssituationen som har orskat Tux rampfeber för då borde jag ha märkt det i andra situationer. Han är ju en väldigt cool kille som inte tycks bekymra sig över omgivningen så mycket. Utan istället är det väl säkert mitt agerande, att man vill för mycket, att man blir stressad över omgivningen och sådant trams som förts över på hunden.

Jag åkte innan tävlingen var klar och jag såg inte poängen så det finns inte så mycket att delge här, snyggt kryphål för att slippa eländet . Nä, tanken var först att vänta i klubbstugan då jag var både kall och blöt efter mitt program men när jag klev in där och möttes av den kvalmiga doften av blöta hundkläder och massor av människor på liten yta ändrade jag mig snabbt. Isället blev det långfika på Espresso House, både godare och fräschare, tyvärr även dyrare.

Resten av dagen har i princip ägnats åt att jobba och då är det så lagom kul att det är måndag imorgon igen. Jag jobbade även flera timmar igår. Jag vill ha mer helg!

Igår blev det torsdagsträning för första gången på länge, för vår del. Det var riktigt mkt folk så det blev både hopp- och agilitybana. Det blev debut på VM-banan oxå, har faktiskt inte sprungit några innan.

Vi öppnade med large lag hopp. Det gick rätt okej, jag gjorde ett dåligt timat framförbyte mellan 14 och 15, fick en rivning på 14 pga detta. Andra gången ändrade jag lite plan på ett annat ställe, första gången kutade jag upp och gjorde framförbyte till 18, och denna gång tänkte jag pröva bakombyte på samma ställe. Det funkade inte alls, Tux flickade bara ifrån mig, han klarar inte alls de där bakombytena när jag blir nästan stilla stående och måste vänta in honom. Tux flöt ut lite 17 till 18 när jag gjorde framförbyte, troligen bara för att jag var tvungen att springa som en idiot och deceleration kom väldigt sent. Därför tänkte jag bakombyte skulle bli bättre…

Agilitybanan hittade Andreas på av det som stod framme. Det blev en rätt nyttig bana, jag försökte skissa upp den men tycks ha fått något extra hinder någonstans, har nämligen för mig att det enbart var 20 hinder.

Jag gjorde en sådan dundertabbe, rätt lat var jag dessutom, trodde jag skulle få rak linje 4-6, hmm. Tux for som en projektil till A:et så jag fick börja om med en ny plan där det blev framförbyte 4-5 och bakombyte 5-6. Jag trodde att jag skulle få jordens problem med bakombytet 13-14 men det funkade hur bra som helst. Otroligt vad mycket felaktiga saker man kan ha i skallen. Fick en déjà vu känsla när Tux for ner för balansen, jag har helt tappat känslan för hur fort den går med honom, tror hela tiden att jag skall hinna längre fram än jag gör.

I vinter måste jag träna denna typ av starter massor, Tux tar inte riktigt min placering och att jag står stilla. Han susar gärna på utan att bromsa in, måste försöka få tag på detta problem.

Ozzy hade någon slalomflipp igår och gick ur typ mitt i, en gång på vardera bana. Begynnande senilitet kanske.

Den tredje saken jag gjorde var att testa mitt kontaktfältsprojekt för tredje gången, i lite stressigare miljö. Jag har börjat testa lite med springande men har inte bestämt mig helt 100 % än. Vet inte riktigt vad jag skall säga, Tux har inte många tendenser att hoppa och har trots den korta sträckan hög fart. Mitt största bekymmer är nog om han kommer vara medveten om att fötternas placering är viktig, att jag kanske riskerar att när farten blir ännu högre att han kommer länga sig och missa fältet. Men som sagt jag har bara testat vid 3 tillfällen, lutningen är kanske typ halva balansen…

Jag försöker väga för och emot, fundera på vad jag har att förlora och vad jag har att vinna. Jag har inte kommit till något beslut om hur jag skall göra. I ena sekunden så tänker jag bara att det är fegt att inte testa och det är bara agility, men sedan finns det ju även tankar på att kanske söka landslag och det ju inte lönt om jag skulle misslyckas. Får suga på denna karamell några veckor till tror jag…

Otroligt starka men viktiga bilder/filmer finner du på Media Storm.

Jag har bara hunnit se några av filmerna, Intended Consequenses och Rape of a Nation.

SE!

Den här gången har de fått till en härlig röra där Greg å ena sidan säger att man aldrig skall göra framförbyten då hunden har rak linje och Linda Mecklenburg visar hur man kan göra det . Sen har Linda ett bakombyte där hunden flickar. Men många vägar leder till Rom….det är dock inte lätt att veta vilken som är den snabbaste. Fast det kanske kvittar, man skall kanske instället sikta på den om är roligast.

Jag blir förövrigt alldeles matt när jag läser Linda Ms artiklar, så otroligt många signaler att att tänka på. och helt otroligt detaljrika. Det klarar inte min lilla reptilhjärna. Jag har en bok av henne om hoppteknik som jag börjar läsa på typ 1000 gånger och får samma matthets känsla, så mycket ord om så lite (som min blogg med andra ord).

Jag gillade artikeln The Purely Positive Myth, hon hade kunnat få skriva mycket mer för detta var en av mina stora aha-upplevelser i Florida.

Jag trivs nog bäst med den lite bonniga stilen, gummistövlar och oljerock.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Kvällen började med mitt lilla kontaktfältsprojekt eller projekt är väl att ta i, vet inte om det är ett projekt än. Testar lite och det går bra, vi har väldigt väldigt skoj. Vi får se om det blir ett projekt, skriver i sådant fall mer.

Sen skulle vi träna lydnad och det gjorde vi oxå, dock blev det inte som jag tänkt mig. Det var allmänlydnadskurs samtidigt och jag blev så himla störd av denna kurs att jag var tvungen att lägga om träningen. Meningen var att jag skulle träna tävlingsmässigt men då skall man ju oxå vara tävlingsmässig själv oxå och det klarade jag inte. Därför la jag om efter ett fritt följ och dumrutan och körde delar av moment och med mer pauser.

Den där kursen var enormt stökig, hundar som gjorde utfall, skällde, slagsmål och mycket korrigeringar. Dessutom strök en unge runt och slog ned bommarna på agilityhindren, sprang på våra minihinder och hoppade höjdhopp över hopphindren.

Jag blir otroligt stressad av dessa kurser som går på vår klubb där det är så oroligt under själva kursen. Det är jobbigt när man känner av så mkt frustration hos hundarna och att jag upplever att instruktören inte riktigt har koll på läget. Det senare innebär att jag hela tiden är beredd på att någon mkt arg och frustrerad hund skall komma rusande när som helst. Jag funderade oxå på om det var mängden av korrigeringar som används som störde mig och det gör förstås. Inte för att jag generellt mot korrigeringar utan för att inget händer, de lyckas liksom inte minska de oönskade beteendena. Någonstans måste man som instruktör reflektera över resultatet av det man undervisar…

Under stortsett hela mitt lydnadspass höll denna kurs igång, under en stor del så stod de i en ring med typ 1,5 meter mellan hundarna. En Border terrier var helt hysterisk varje gång hund skulle gå förbi honom, varje gång trycktes han i backen…Instruktören gick fram till en hund som skällde i stortsett hela tiden och började gapa och skrika på hunden. Det sista jag hörde instruktören säga var när en pudel hoppade och  bet i / kampade med mattes arm att hon skulle dra åt eller rycka i kopplet så att hunden nästan kvävs – ‘det dör den inte av’. Ja, det är helt sant och jag överdriver inte .

Det är absolut ingen barnlek att ha dessa kurser, jag hade verkligen inte orkat det. Men sak slog mig idag, att det verkar alltid vara så att vissa instruktörerna har svårare kurser, sämre elever, tuffare hundar. Jag börjar verkligen känna att det kanske beror på hur kursen är upplagd…

Och om någon undrar så har jag redan delgett min åsikt kring dessa instruktörer..

Lydnaden gick okej, lite ljud här och var men vi hade kul och jag kände ingen frustration över min egen träning.

Tragikomiskt, ibland får folk till det.