Det blev en tidig morgon och 3 timmars resa till Nybro, känner mig lite mör nu. Tux och jag är inte SM-kvalade (vi missade grymt många starter i somras pga klon) så det var väl jakten på pinnar som lockade. En pinne blev det så nu fattas det en i agility och en i hopp.

 

Hopploppet – var först ut och det var en i mina ögon en ganska okomplicerad bana. Tux svarade inte upp på ett framförbyte mellan 2 och 3 och jag trodde nästan att han skulle blindbyta på mig när han for i lov bakom ryggen på mig. Jag hann verkligen känna hur ilskan bubblade upp i mig, men framför allt så kände jag att jag behöver en nolla nu, inte disk. Vi har haft oflyt i så många hoppklasser att jag bara inte pallade med att diska mig redan vid 3:e hindret. Tack och lov dök Tux upp på rätt sida och vi kunde fortsätta, sen var han lite likadan i ett framförbyte i en threadle lite senare, svänger men steget för sent liksom. Annars flöt det på okej. Vi slutade 2:a efter Palle/Jimmy, 6 hundradelar 🙂 . Kul för Palle att vinna/nolla, han haft det mer motigt med hopploppen än jag!

 

Agilityloppet – frivillig disk på A:et. Han gick utan släppkommando, grrrr. Jag måste erkänna att jag är rätt trött på det där för jag har varit rätt tydlig nu under flera tävlingar vad som gäller. Vi var nolla fram till dit men loppet var inte så bra, var inte nöjd. Det var min attityd som var sunkig, det var den i hopploppet oxå.

 

Jag oroade mig i bägge loppen för rivningar vilket helt klart påverkade min handling. I hopploppet hörde jag bara att någon sa att många hundar rev och jag kom på mig själv att oroa mig när jag sprang. I agilityloppet såg jag flera hundar riva långhoppet så då började jag oroa mig för det. Irriterande…tycker inte att Tux är en hund som river mycket men ändå har de senaste rivningarna satt sig lite i mitt huvud.

 

På vägen hem från Nybro så kunde jag inte hålla mig längre, var bara tvungen få reda på hur det gick på VM, tur att det fanns folk med kontakter. Åh shit vad man blev glad för

 

VÄRLDENS BÄSTA ÅSA OCH ERIK! GRYMMA! 🙂