en egen agilitybana! *suck*
Jag är infernaliskt trött på klubblivet, att hela tiden känna att man måste ta ett steg tillbaka själv för att andra skall få sin vilja igenom. Att andras väl och ve är viktigare än ens egen träning. Givetvis har jag valt den rollen själv men jag har aldrig varit med om att träning i grupp kan vara så knepigt och då har jag tränat i grupp i säkert 30 år. Trots att hindrena står ute 365 dagar om året så är vår gruppträning som om det vore sista chansen att springa agility detta århundrade, jag klarar det inte. Det spelar liksom ingen roll hur mycket tid eller hur lite det är på kvällen. För mig är det otroligt knepigt, dels för att det är bara agility och världen går inte under om man inte får springa x antal varv runt samt dels ser jag inte riktigt vad orsaken till att folk stressar är (jag menar varken hindren eller banan försvinner).
Jag skall ta mig en rejäl time-out från klubblivet och prova hur det känns. Just nu känns det vilket fall bra, klubbarbetet har tagit enormt mycket energi från mig och inte har jag heller kännt att jag har lyckats speciellt väl (vilket i sig oxå är energikrävande).
Linda och jag snackade faktiskt så sent som idag om att vi inte har den minsta lust att hålla kurs i vår igen. De som blir lidande av det är ju våra egna hundar. För är det nåt som varken Linda eller jag har särskilt gott om är det tid.
Som tur är har vi iallafall himla roligt när vi nån gång tränar flera samtidigt på klubben. Så det problem som du beskriver känner jag inte igen. Men det låter ju asjobbigt.
Ja, jag blir ju stressad av det. Men andra tycker väl säkert det är okej eller så tycker dom inte det är okej försöker få träningen som DE vill, vilket i sin tur leder till att någon annan blir lidande. Det blir en ond kedja av det. Det tål att funderas på hur man skall göra för att alla skall bli nöjda, eller kanske inse att alla inte kan bli nöjda. Jag vet inte, men jag skall nog vilket fall träna lite på egen hand för att känna efter hur det känns.
Kul att du kommer hit. Hör av dig innan. Vill du göra studiebesök på vår pyttelilla redaktion så går det förstås att ordna.
I feel you, girl! Det første jeg blir å kjøpe når jeg vinner i lotto er en egen agilitybana + et typ ridhus å ha den i! 😉
Hej! Jag drömde också om en egen agilitybana, helst underhållsfri. Jag hittade en fotbollsklubb i nräheten som både hade gräsbana och grusbana (fint grus). Jag erbköd mig att ta hand om “utslätningen” av grusbanen (man drar en jättekratta efter bilen) ett par gånger i banan mot att jag fick använd agrusplanen som hoppbana. Införskaffade en begagnad släpvagn med kåpa och vips hade jag både en underhållsfri hoppbana och någonstans att förvara de stöldbegärliga hindren. Och Anna Käll lyckades hitta en paddock som inte användes, perfekt för hennés agilitybana. Så ut och kolla i omgivningarna och erbjud någon tjänst i gengäld. När det gäller hinder så börjar fler och fler sälja sina gamla för att köpa nya – efterlys på Agilitylistan!!! Nancy & Bella & Jojo
Hej igen! det blev lite fel i förra medelandet, ska naturligtvisa vara “Jag erbjöd mig att ta hand om “utslätningen” av grusbanan ett par gånger i månaden” – inte ett par gånger i banan!!! Nancy