Det går att anmäla sig nu till Vallensbäck!

en egen agilitybana! *suck*

Jag är infernaliskt trött på klubblivet, att hela tiden känna att man måste ta ett steg tillbaka själv för att andra skall få sin vilja igenom. Att andras väl och ve är viktigare än ens egen träning. Givetvis har jag valt den rollen själv men jag har aldrig varit med om att träning i grupp kan vara så knepigt och då har jag tränat i grupp i säkert 30 år. Trots att hindrena står ute 365 dagar om året så är vår gruppträning som om det vore sista chansen att springa agility detta århundrade, jag klarar det inte. Det spelar liksom ingen roll hur mycket tid eller hur lite det är på kvällen. För mig är det otroligt knepigt, dels för att det är bara agility och världen går inte under om man inte får springa x antal varv runt samt dels ser jag inte riktigt vad orsaken till att folk stressar är (jag menar varken hindren eller banan försvinner).

Jag skall ta mig en rejäl time-out från klubblivet och prova hur det känns. Just nu känns det vilket fall bra, klubbarbetet har tagit enormt mycket energi från mig och inte har jag heller kännt att jag har lyckats speciellt väl (vilket i sig oxå är energikrävande).