Ljuden

Som vanligt är det jobbiga med lydnaden ljuden. När jag gick kurs för Mona ville hon och även jag att försöka klappa honom, lugnande, när han ljudar. Det funkade fint då men nu så har han kopplat ihop klappandet med mer jobb så det som har hänt flera gånger är att han hummat på medan jag klappar 🙂 . Han ju rätt söt så jag kunde inte annat än att skratta åt eländet, det är inge fel på engagemanget. Jag har faktiskt lagt ned klappandet för att få tyst på honom, däremot försöker jag tänka på att använda klappar som belöning istället för godis/lek.

Det jag har gjort istället för klappande är fakstiskt att utmana honom lite mer, att han får göra om tills han gör det tyst. Än så länge har jag bara gjort detta när han skall komma in i fot position fast det har generellt varit då han ljudar mest. Alltså när han vrider runt rumpan som i stegförflyttningar och vändningar. Jag har börjat träna skall vilket Tux tycker är skitläckert (lydnad helt i Tuxstil), förstås 😀 , men då varvar han upp rejält. Därför har jag försökt att växla lite mellan skall, komma in i fotposition och helst vara tyst. Vet inte riktigt vad jag skall tro, om Tux kommer fatta att skall vara tyst? Första gången vi gjorde det tyckte jag ändå det fungerade hyffsat, han lät – fick göra om och tycktes kanske greppa vad jag var ute efter. Men nu sist när jag tränade, i tisdags, så vet jag inte för det blev väldigt många göra om efter varandra utan att han ändrade sig. Kändes som det blev alldeles för många misslyckanden…Det om ljuden, så mycket mer gör jag inte helt enkelt.

Fria följet

När jag gick kursen i början av augusti så märkte jag att all fokusering på Tuxens ljudande hade gjort att jag släppt fokus på hans position och därmed hade den flyttat in från redan nära till solklart trängande. Därför har jag jobbat en hel del på att få ut honom några centimeter från mig. I början var det verkligen riktigt svårt, han var som en magnet. Det var nästan som om han trodde det var ett test, om matte puttar ut mig så skall jag nog gå ännu närmare. Jag försökte belöningsplacera från mig men han sög sig verkligen fast mot mitt ben ändå. Nu har jag kört lite locka lura med handen och det har gjort att det lossnat en hel del. Fria följet känns faktiskt riktigt bra, åtminstone bitvis.

Inkallningen

Här har jag backat rejält. Ytterligare ett moment som strulat en massa, jag har försökt ett tag med boll bakom men det blir inte bra även om jag har en boll i handen. Han blir kokopelli, det blir för mycket bollar upplever jag. Just nu har jag backat helt till själva ställandet där jag backar baklänges och försöker få fram bra och distinkta ställanden. Det funkar rätt okej men….typ jag är inte helt nöjd. Jag tror att jag skulle vilja få fram lite mer lekfullhet i själva ställandet, svårt att förklara. Det känns som han stannar bara för att han måste och inte för att det är skoj. Jag kan inte riktigt förmedla till honom att stannandet är en skojig del av inkallningen…

Fjärren

Största problemet med fjärren är nog att jag inte nöter tillräckligt. Han kan växla teknik vilket gör att det inte är helt tillfredställande. Jag borde nog köra lite fjärr varje dag så att det verkligen sitter, just nu är det lite hit och lite dit. Dessutom tror jag att jag är lite luddig med kriterierna, därav växlingarna i teknik. Ibland tycker jag att det är jobbigt att ha ordentliga kriterier, det kan kännas som man inte får något att belöna och att man blir neggo på något sätt. Just i fjärren kan jag känna att det är lite bekvämt för mig att vara flummig samtidigt som det är just det som är problemet. Lätt jobbigt, får ta och skärpa mig!

Krypet

Jag har haft stor problem med att han rusar i krypet och på något sätt har han lagt om tekniken när jag har bromsat honom så han numera hoppar jämfota bak. Därför har jag börjat om lite från början. Jag jobbar mycket starterna och att han skall titta på mig när han kryper. Ibland har jag använt handen som target för att få upp huvudet, han vill gärna kasta sig framåt med lågt huvud i starten sedan kan han lugna ned sig. Jag tycker dock att det tar sig så jag skall fortsätta, eventuellt köra lite med en targetstick.

Dirigeringsapportering

Känns ok, hade lite problem med vinklarna från konen förr men de tycks ha kommit tillbaka.

Rutan

Jag passar mig att träna rutan för mycket då han är så himla laddad på konerna. Den är okej, han kan ibland springa igenom för att vända tillbaka in. Det är ju rätt onödigt men jag gör inte så mycket åt saken just för tillfället.

Saker jag borde träna men som jag inte gjort!

Uthållighet, flera moment efter varandra. Det är ju så kul att belöna…

Platsliggning med hakan i backen…Hum, här har vi inte kommit så långt.

Greppet om vittringsapporten…

Hösttermin lika med studietid?

Jag är väldigt flitig med att läsa böcker, kolla på olika DVD med mera, jag har helt klart hösttermins vibbar. 🙂 Idag dök det upp ett paket från bokus med lite böcker. Jag har bara som hastigast hunnit kika i ‘Nya Bäst när det gäller’ och fastnade direkt. Jag tycker det är så spännande med sådana självutvecklingsböcker, tyvärr händer det inte så mycket mer *hum*. Vilket fall började boken med en text om Alberto Tomba och att han såg (förmodligen ser) sig som en vinnare. Därefter ställs frågan: Vilken roll har du valt? Är du den missnöjda tvåan eller den självklare vinnaren, mentalt sett? Enkel fråga men otroligt svårt att svara på, tycker jag.