Jag var på ett strålande humör när jag äntligen kommit fram till agilitybanan, klockan 07.45-8.00 på morgonen……eller kanske inte. Jag hamnade i bråk med en människa i veterinärkön när hon kört på Tux med sin vagn. Jag sa, visserligen kanske inte i den käckaste tonen men inte heller speciellt irriterat att hon kanske kunde köra lite försiktigt med sin vagn, för du körde precis på min hund som du kanske hörde skrika. Sen var kärringen igång med att hon körde inte på någon hund avsiktligt (som om det var det jag sa) och om jag var så rädd om min hund kunde jag ha den i bur….utställningsfolk.
Utställningschampionat är ett blodschampionat!
Jag hade någon tanke att jag skulle ställa Tux och se om han kunde bli champion sen skulle jag kritisera utställningsvärlden ännu mer. Risken blir ju att folk lätt tror att man är bitter när man är som jag då men nu har jag kommit fram till att folk får tro va fan dom vill. Jag har tittat på bilderna från WDS, jag har läst hundsport, jag sett hur raser förvanskas och hur hundar lider av utställningskulturen och därmed är det ett blodschampionat, punkt slut. Därmed säger jag inte att det måste vara så, jag tror absolut att om folk faktiskt vågade ta ställning så skulle det gå att göra något av utställningskulturen och hetsen på att jaga fram extrema hundar. Problemet är att många är på tok för titelkåta för att våga säga ifrån….
Agility var det ja!
Inga resultat blev denna gång heller.
Ozzy och jag är inte synk, jag kör honom dåligt och när jag kör honom bra så river han. Det blev två disk och bägge var mitt fel.
Tux, går inte dåligt och jag handlar honom mkt bättre än Ozzy vilket fall. I agilityloppet blev det disk. Tux gick omkull mellan två hinder men egentligen hade jag nog kommit av mig typ sekunden innan det. Jag gick ned riktigt långt i starten, tyckte jag vilket fall, och tänkte att jag skulle hinna till ett visst ställe och helst vara helt stilla stående när Tux kommer dit. Det gjorde jag inte, jag fick liksom en smärre chock när det kom något svart farande förbi, fattade knappt vad det var. 🙂 Där begynnade nog disken, sen gick Tux omkull och jag blev som fasthäftad i marken så Tux tog fel hinder.
I hopploppet, fick jag faktiskt göra en liten time out i starten. Det är verkligen helt underbart att Tux tar till sig det så himla bra, att bli vänd från banan, en så enkel åtgärd. Tyvärr hände något mitt i loppet då Tux smällde till stödet och det stod gungade lääänge och sen ytterligare en stund senare trillade bommen. Givetvis, för stolpe ut var det här ja, så tror jag Tux hade snabbast tid, speakern sa så när vi kom i mål vilket fall (har ej kollat).
Tux fick ett ‘Världens bästa Tux’-halsband idag, turkost och urtjustigt. Bild kommer kanske imorgon.
Bild får det bli istället på dagens kung, Elvis 1:a och 3:a (på 5 fel).
håller med dig att det mycket lätt går till överdrift vad gäller utställningshundar. mina beardisar anses av många domare att de har för lite (!) päls. i mina ögon har de alldeles tillräckligt med päls. Det är ju trots en vallhund i grund och botten, och det tycker jag att man ska bevara.
ska väl berätta att det finns hopp dock; Millie är utställningschampion i tre länder och Penny har ck av flertalet domare, trots deras “små” pälsar, så alla domare är inte helt pälsfixerade utan kan nog se till sundheten också. tack och lov!
Jomen visst finns det både vettiga och kompetenta domare, utan tvekan. MEN, det finns tillräckligt många som vill ha fram extrema hundar för att man skall kunna säga att det är ett problem. Självsanneringen är ganska ringa. Betänk att Svenska Veterinärförbundet gjorde ett väldigt kraftigt ställningstagande gällande utställningar/extremavel för inte alls så länge sedan. Vad har hänt sedan dess? Hur mycket debatt har det varit, någon lite jum artikel i Hundsport där man mest pekat på utlänska hundar istället för att ta krafttag själva.
Jag står fast vid att så länge man ställer ut och låter det här med titlar gå före hundars väl och ve så är det ett blodschampionat. Det spelar ingen roll att det finns en handfull vettiga domare, det är inte dom som sätter trenden.
Jag vill inte förbjuda utställningar, jag vill enbart att ‘sporten’ utvecklas till något som är bra för våra hundar.
GRATTIS pappa Tux! Soya uppflyttad till Hkl spår och Smack KORAD + Vunnit novisklassen i vallning igår! Visst har vi duktiga barn?!:)
Hej!
Tusen tack för igår! Det blev en låång dag men oxå väldigt rolig o trevlig. Äppelpajen lade sig som bomull i magen efter vår trerätters i Hässleholm… ;o) Hoppas ni kom hem väl. Shit vilken fin bild på Elvispen!! Du är ju helt fantastisk på att fota, ser fram emot att titta på resten av bilderna med. Men tack o tack för gårdagen så länge, kram Jenny
Det bästa med Troyas svenska, danska och norska utställningschampionat + hennes titel NorskVinnare -04 är att ingen kan anklaga mig för att vara bitter för att jag erövrat några titlar när jag kritiserar utställningscirkusen. Det är nästan så att det är värt dom tusenlappar det kostat ;).
Jag tycker grundtanken med utställning är god, men tyvärr så missbrukar uställningsdomare den makt dom har. Synd, för med rätt inställning hos domare och med bättre regler för att inte premiera sjuka hundar så hade utställning kunnat göra mycket gott för aveln. Men som det ser ut idag så är det för det mesta av ondo för aveln.
När vi ändå är igång och dissar utställningsvärlden så kan jag inte låta bli att länka till Emmas text om utställningskoppel http://www.blogtown.se/blog.php?date=2008-09-15&id=k9world