Jag var på ett strålande humör när jag äntligen kommit fram till agilitybanan, klockan 07.45-8.00 på morgonen……eller kanske inte. Jag hamnade i bråk med en människa i veterinärkön när hon kört på Tux med sin vagn. Jag sa, visserligen kanske inte i den käckaste tonen men inte heller speciellt irriterat att hon kanske kunde köra lite försiktigt med sin vagn, för du körde precis på min hund som du kanske hörde skrika. Sen var kärringen igång med att hon körde inte på någon hund avsiktligt (som om det var det jag sa) och om jag var så rädd om min hund kunde jag ha den i bur….utställningsfolk.

Utställningschampionat är ett blodschampionat!

Jag hade någon tanke att jag skulle ställa Tux och se om han kunde bli champion sen skulle jag kritisera utställningsvärlden ännu mer. Risken blir ju att folk lätt tror att man är bitter när man är som jag då men nu har jag kommit fram till att folk får tro va fan dom vill. Jag har tittat på bilderna från WDS, jag har läst hundsport, jag sett hur raser förvanskas och hur hundar lider av utställningskulturen och därmed är det ett blodschampionat, punkt slut. Därmed säger jag inte att det måste vara så, jag tror absolut att om folk faktiskt vågade ta ställning så skulle det gå att göra något av utställningskulturen och hetsen på att jaga fram extrema hundar. Problemet är att många är på tok för titelkåta för att våga säga ifrån….

Agility var det ja!

Inga resultat blev denna gång heller.

Ozzy och jag är inte synk, jag kör honom dåligt och när jag kör honom bra så river han. Det blev två disk och bägge var mitt fel.

Tux, går inte dåligt och jag handlar honom mkt bättre än Ozzy vilket fall. I agilityloppet blev det disk. Tux gick omkull mellan två hinder men egentligen hade jag nog kommit av mig typ sekunden innan det. Jag gick ned riktigt långt i starten, tyckte jag vilket fall, och tänkte att jag skulle hinna till ett visst ställe och helst vara helt stilla stående när Tux kommer dit. Det gjorde jag inte, jag fick liksom en smärre chock när det kom något svart farande förbi, fattade knappt vad det var. 🙂 Där begynnade nog disken, sen gick Tux omkull och jag blev som fasthäftad i marken så Tux tog fel hinder.

I hopploppet, fick jag faktiskt göra en liten time out i starten. Det är verkligen helt underbart att Tux tar till sig det så himla bra, att bli vänd från banan, en så enkel åtgärd. Tyvärr hände något mitt i loppet då Tux smällde till stödet och det stod gungade lääänge och sen ytterligare en stund senare trillade bommen. Givetvis, för stolpe ut var det här ja, så tror jag Tux hade snabbast tid, speakern sa så när vi kom i mål vilket fall (har ej kollat).

Tux fick ett ‘Världens bästa Tux’-halsband idag, turkost och urtjustigt. Bild kommer kanske imorgon.

Bild får det bli istället på dagens kung, Elvis 1:a och 3:a (på 5 fel).

alltradeflowerpowerelvis.jpg