so why don’t you kill me

…vissa dagar är bara inte ment to be och hur kan det glada humöret bara försvinna sådär?

1. Vaknade och hoppades med hela mitt hjärta att Aika skulle vara funnen välbehållen, men nää. Usch, sicken mardröm. Och hoppas att personen med hundarna som skrämde Aika kan fatta vad hundarna ställde till med och har ruggigt dåligt samvete. Irriterande att inte kunna hjälpa till..
2. Upptäckte att Tux fyllde 5 år i förra veckan och kunde återigen konstatera vilket pissår detta har varit. Mest bara elände och jag kan inte påstå att jag tycker att vi har utvecklats så himla mycket. Det är ju inte Tux fel, han är ju ändå min allra bästa Tux.
3. Funderar på vilket som är mest patetiskt – att låtsas som att man inte bryr sig att ingen längre kommenterar i bloggen eller att faktiskt erkänna att man bryr sig. Kanske lika patetiskt. Självklart är kommentarerna en boost för egot men det är ju bara en blogg och det är bara att konstatera att allt är tillbaka där det bör vara.
4. Tänker att det är även rätt patetiskt att jag anmält mig till ytterligare en snordyr kurs för Greg. Jag har ju redan gått flera kurser, borde ju kunna det där nu.

Imorgon är en annan dag…men idag soy un perdedor…