Funderade på Tux och mina prestationer sedan ‘comebacken’ och det har verkligen varit mycket stolpe ut. Undrar vad det kan bero på? Listar loppen ned och samliga lopp har tider som skulle gett oss vinnarläge – om om inte fanns då… 😉

•  Oxie – riv av långhopp i agilityloppet (möjligen min hårda inbromsning som störde).
• Sjöbo – riv innan slalom i hopplopp (?).
• Borås – riv av oxer i agilitylopp (då jag störde honom i ett kasst bakombyte).
• Borås – riv av hopphinder hopphinder (kass handling).
• Falkenberg – riv av långhopp (osäkert men kanske störde jag honom då jag vinglade lite).

Låter som han river mycket men tycker jag inte han gör, på träning har han knappt petat något hinder och han känns inte slarvig när han springer. Det kanske bara är ren och skär oflyt…eller så är det något i min handling.

Apropå handling, så har det slagit mig hur ointresserad jag har varit att ‘hotta’ upp min handling med blindbyten såsom många gör nu. Jag har provat lite på Ozzy och visst är det bekävmt men det har inte gett någon direkt mersmak. Jag undrar vad det är för fel på mig? Just nu i denna period känner jag mig faktiskt riktigt nöjd med ‘system’ jag använder och tänker mest att om jag verkligen vill hotta upp det hela borde jag göra något åt fysiken. Att det skulle ge fler tiondelar på banan än ett antal blindbyten. Ja, ja man får vara glad så länge man har bra känsla för det man gör 🙂 , sådant brukar ju svänga med självförtroendet.

Hittade en ny badplats, som jag kört förbi MASSOR av gånger och inte ens reflekterat över att det är en sandstrand där. Det var vid Vombsjön, tyvärr var det långgrunt vilket jag tycker att kasst när man har hundar. Men jag kommer nog åka tid fler gånger ändå, det var vackert där.

Åt ena hållet:

Åt andra hållet, utan hund som stör sikten:

Tyvärr rullade sig hundarna i en rutten fisk som de hittade, skunkhundar och lukten gick inte bort trots idogt badande i sjön.