Jag tycker att det är dåligt med rapporter från VM, man vill ju läsa vad folk som var där tyckte och vad de såg. Jag tycker det är tyst som i graven, nästan så man undrar om det var så traumatiskt att folk inte ens vågar skriva något. Eller är det jag som missar allt intressant? Det kan förstås vara så att folk prioriterar annat än att skriva blogg, märkliga människor!

Vad är det som händer vid målgången, jag tycker det ser lite mysko ut

Det blev en tidig morgon och 3 timmars resa till Nybro, känner mig lite mör nu. Tux och jag är inte SM-kvalade (vi missade grymt många starter i somras pga klon) så det var väl jakten på pinnar som lockade. En pinne blev det så nu fattas det en i agility och en i hopp.

Hopploppet – var först ut och det var en i mina ögon en ganska okomplicerad bana. Tux svarade inte upp på ett framförbyte mellan 2 och 3 och jag trodde nästan att han skulle blindbyta på mig när han for i lov bakom ryggen på mig. Jag hann verkligen känna hur ilskan bubblade upp i mig, men framför allt så kände jag att jag behöver en nolla nu, inte disk. Vi har haft oflyt i så många hoppklasser att jag bara inte pallade med att diska mig redan vid 3:e hindret. Tack och lov dök Tux upp på rätt sida och vi kunde fortsätta, sen var han lite likadan i ett framförbyte i en threadle lite senare, svänger men steget för sent liksom. Annars flöt det på okej. Vi slutade 2:a efter Palle/Jimmy, 6 hundradelar . Kul för Palle att vinna/nolla, han haft det mer motigt med hopploppen än jag!

Agilityloppet – frivillig disk på A:et. Han gick utan släppkommando, grrrr. Jag måste erkänna att jag är rätt trött på det där för jag har varit rätt tydlig nu under flera tävlingar vad som gäller. Vi var nolla fram till dit men loppet var inte så bra, var inte nöjd. Det var min attityd som var sunkig, det var den i hopploppet oxå.

Jag oroade mig i bägge loppen för rivningar vilket helt klart påverkade min handling. I hopploppet hörde jag bara att någon sa att många hundar rev och jag kom på mig själv att oroa mig när jag sprang. I agilityloppet såg jag flera hundar riva långhoppet så då började jag oroa mig för det. Irriterande…tycker inte att Tux är en hund som river mycket men ändå har de senaste rivningarna satt sig lite i mitt huvud.

På vägen hem från Nybro så kunde jag inte hålla mig längre, var bara tvungen få reda på hur det gick på VM, tur att det fanns folk med kontakter. Åh shit vad man blev glad för

VÄRLDENS BÄSTA ÅSA OCH ERIK! GRYMMA!

Jag pekade ut Zen redan vid förra årets VM som en potentiell stjärna, Zen leder efter första individuella loppet på VM. Jag var till och med i kontakt med ägaren för att fråga om de skulle ta valpar på henne, tyvärr finns det OCD där i nära släkt så det verkade som de inte skulle göra det. Encore var ju en hund som ansågs medelmåttig i min blogg, så pass så jag började misstro det jag själv såg. Nu kan jag nog säga att jag såg rätt och borde ha litat på vad jag kände och tyckte, knappast medelmåttig, helt klart en hund i världsklass.  Lite självgod kanske, men framför allt är det ett pekfinger åt mig själv och min självkänsla.

Verkligen upplagt för spännande finaler, många nollade hundar och grymt tätt mellan dom. Jag har för mig att Seven som vann large förra året låg på 10:nde plats efter hopploppet, samma plats som Jenny ligger på nu med Elvis.

eller dagens moralkaka. Det säljs fortfarande tandkrämer med ämnet triclosan och det har även visat sig att det är fortfarande vanligt i deoderant och i vissa tvålar. Triclosan verkar bakteriedödande men behövs verkligen inte sådana här produkter. Triclosan är ett miljögift, det bryts inte ned utan anrikas i näringkedjan, dessutom giftigt för flera vattenlevande djur. Så nästa gång du handlar dylika produkter, läs innehållsförteckningen.

Och när jag ändå är på gång, kom ihåg att lämna tillbaka Scaliborhalsbanden till Apoteket!

 Jag har fyllt på lite här och var från originalinlägget, jag satt i möte när jag skrev så det blev inte så fylligt. Inte helt lätt att skriva med en hand upptäckte jag..

Så här har jag uppfattat bakombyten enligt Greg. Feel free att korrigera.

1. Ingen armsignal utan själva signalen är korsandet av hundens väg.

2. Man skall  kunna trycka på rätt bra på hunden/linjen, det i sig borde bli en signal för sväng (?).

3. Idealt sker bakombytet på diagonalen.

Lite terminologi

När jag säger flick menar jag när hunden viker åt fel håll i förhållande till förarens riktning. Det finns många flickar som är mer subtila än den jag visar på bilden nedan, där det är rätt svårt att uppfatta vad som händer om man inte riktigt har koll på det här med flick och bakombyten.

Och bakombyten med pull and flick är när föraren drar hunden från linjen och sedan kastar tillbaka den, därefter gör ett bakombyte. Detta är väl själva ‘moderrörelsen’ till flick, vilket fall upplever jag det som så.

Som jag uppfattat så skall det ideala bakombytet se ungefär som bilden ovan, på diagonalen. Principen är lika även om bytena är på en tightare linje. Det är fortfarande korsandet av diagonalen som är signalen att svänga och det gäller att våga att dels släppa fram hunden men även vara offensiv och våga trycka på hunden så att man kan byta tätt bakom. Greg trycker ju inte på linjen i andra situationer än när ett bakombyte ska ske så det borde vara en signal för hunden.

Om man följer Greg-systemet är det viktigt att inte hamna för långt fram när man planerar bakombytet, som jag har uppfattat det. Hamnar man långt fram så hamnar man dels i positional cue för att svänga grönt (enligt bild nedan) och man vill inte att hunden ens skall fundera på att det skall bli ett bakombyte i denna situation då det antingen kommer att sakta ned hunden eller möjligen göra att hunden gör vida svängar på grund av osäkerhet. Positional cue är något som jag tror generellt har blivit mer och mer viktigt inom Greg-system, jag tyckte själv att det var både väldigt trögt att förstå i början (har fortfarande inte helt grepp) men börjar mer och mer få lite pejl på det och se att det faktiskt fungerar riktigt bra. Just detta med att inte komma för långt fram i bakombytena är det som jag tycker är svårast, framför allt nu när positional cue och deceleration börjar fungera bättre. Problemet är att man helt enkelt blir rätt ‘rökt’ när man hamnar för långt fram och ändå måste göra ett bakombyte. För mig är det mycket en fråga om att jag saknar känslan för bakombytet och vill gärna springa på för egentligen är det inte speciellt komplicerat…

Ett sent/nära bakombyte signalerar inte hur snäv svängen efter är, sent/snävt bakombyte gör man för att ens linje är sådan. För att signalera hur brant svängen efter är använder sig Greg av andra signaler som deceleration/acceleration, handlerns väg till exempel.

Några märkligheter?

Jag tog några bilder under Hässleholm HUs klubbtävling..

Nu har jag kikat igenom den andra DVDn som jag beställde från Clean Run – Stretching the performance dog. Det är samma ‘författare’ som Get on the Ball så mina förväntningar var inte speciellt höga. Men kan väl säga att denna DVD är bättre än Get on the Ball, den är inte superbra men OK. Den är grundlig på så att den visar alla möjliga sätt att stretcha men man får inte så mycket mer med sig. Hon går igenom alla möjliga leder och visar stretchingen både med hunden liggande och stående. Det är okej men som sagt det är inte speciellt fylligt. En annan sak som är negativ är att det faktiskt är lite jobbigt att det på engelska (och då är nog min förståelse för engelska rätt ok), orsaken är att även om jag har lite halv koll på anatomin så är jag inte helt hemma på de engelska namnen på vissa leder och muskelgrupper. Engelskan är dessutom lurig för även om man har koll-halvkoll så har man ofta så många synonymer för samma led/muskel.

Sen tycker dom att man skall stretcha både innan och efter träning. Här råder det väl lite skiljda meningar men det är inget hon nämner. Hon visar ett program som hon tycker man skall använda både före och efter träning och tävling, både för människa och hund.

Om man inte gillar att läsa så är denna DVD OK, men annars rekommenderar jag hellre Låt tassarna vila. I den boken finns nog till och med fler övningar, dessutom förklarar den mycket mer grundligt vad det är man håller på med och inte bara det, man får även ett avsnitt om massage.

Stretching the performance dog får tre Ozzy av mig.

Det går att anmäla sig nu till Vallensbäck!