Nu på lunchpromenaden blev Ozzy påflugen av en labbe slash blandras tik som gick lös. Inget hände för Tux gick mellan och han har den pondus Ozzy saknar. Det var ett sådant där vanligt hundmöte på en cykelväg där två tjejer var ute med sina hundar, lösa. När de såg mina hundar så försöker de hundarna att gå fot och dena ena lyckas väl rätt hyffsat men den andra har problem direkt. Innan vi har möts har hon hunnit slänga retrieverkopplet på sin hund ett par gånger, lite lagom uppeggande sådär. När vi möts springer hennes hund runt min rygg och går på Ozzy som jag då rycker undan, då kommer Tux in mellan.

Sedan var den redan arga matten ännu mer arg och körde hela kitet, alfarullning, kasta koppel på hunden. Eftersom jag ville vara lugn så gick jag bara därifrån, tycker inte det är bra för hundarna när man börjar gapa på vandra. Den givna kommentaren hade ju annars varit att hon kanske skulle prova med att ha kopplet på sin hund istället för att slänga det på hunden.

Hur jävla svårt är det?

Likadant med snubben som envisas med att gå med sin BC lös på agilitytävlingar här i södra Sverige, hunden är överstressad och precis så som många stressade hundar är så är den inte pålitlig. Det är beklagligt att se en vuxen människa gå med koppel ihoprullat i handen när deras hund attackerar andra hundar. Att sedan dessutom ha mage att gå vidare med hunden lös får mig att koka av ilska.

Jag tror att många hundar i Sverige behöver mer socialisering, precis som Fanny skriver. Men det krävs en bra hundkultur för det.

Lösa hundar på KC Agility Festival

Det var härligt att titta på alla hundar som släpptes lösa på KC Agility Festival. Det fanns två stora fält där man fick släppa sina hundar lösa. Det jag tyckte var roligt var att hundarna verkade hålla sig till ‘sina’ flockar. Det var inte sammelsurium av hundar som lekte hejvilt utan istället såg det lite ut som när man blandar olja och vatten. Flockarna blandades ibland eftersom hundarna rörde sig men återgick hela tiden till ‘sin’ flock. Eftersom de flesta hade 4-6 hundar och man oftast gick två och två blev det ju riktiga flockar. Helt klart en sak man blev mer nyfiken på.

Ytterligare en intressant sak på KC

Trots de enorma startfälten så såg man aldrig att funktionärer eller domare blev irriterade på vad som hände på banan, typ om ngn tog om kontaktfält. Det skapar goda vibbar det…. 🙂