Tur och retur Gbg, med en liten detour till Ullared och jag vet inte om jag blev mycket klokare. Däremot så fick jag mig väl en spark i a**let, igen. Jag är trött så detta lär väl bli rörigare än vanligt..

Veterinären i Gbg tyckte inte att det var något anmärkningsvärt med Tux tå. Han tyckte att rörligheten kändes normal, ingen smärtreaktion fick han fram heller. Han tror inte att tån är roten till det onda utan det faktum att Tux har fallit tillbaka i korta, spända muskler, även bitvis ömmande. Det i sin tur menar han gör att Tux snabbt blir trött och då blir han framtung och belastningen på skelettet blir för hög. Att det är tån som har uppvisat smärta menar han beror på att vi troligen hade en stukning i våras (när jag upptäckte ömheten först) och att den tån troligen är känsligare än övriga tår, att den helt enkelt är snabbare på att visa när belastningen har varit för hög.

Det är förstås svårt att ropa ohlala för på sitt sätt kan jag känna att det känns lite långsökt. Å andra sidan kan jag dock inte förkasta det helt heller.

Jag har inte varit nöjd med hur Tux har rört sig på sista tiden, han har varit svårare att bryta ur passgången. Jag har ursäktat det med att han har tillåtits att gå passgång under den period som han hade ont pga klon. Men nu de senaste veckorna har jag faktiskt varit rätt petig med att inte tillåta passgång och ändå fick jag en känsla av att han inte så gärna travade ngn under förra veckan.

Det har oxå varit något annat med traven som jag inte kunnat sätta tummen på förrän idag, han har väl haft ett okej påskjut bak men det är helt klart sämre än vad det har varit. Han trycker på men jag inbillar mig att han inte böjer igenom så mycket bak som han kan för att få den där riktigt yttersta längningen, med ett rejält svävmoment.

Jag måste väl tyvärr erkänna att friskvården har inte varit vad var en gång i tiden. Det är både medvetet och inte medvetet. Jag tycker att det är rätt svårt att stretcha och hålla på, det känns hela tiden som om det inte har så stor effekt just för att jag inte vet vad jag gör. I våras och i somras hade jag det himla pressat med enormt mycket jobb och mycket aktiviteter både privat och på klubben. Prioriteringarna blev nog kanske inte de bästa och detta var väl en av de bitar som sakta beskärdes bort i förmån för mycket annat.  Tå eller ej så måste jag verkligen återgå till att stretcha honom och se till att han får massage regelbundet. Det största problemet för Tux är bakknäna, musklaturen runt knät blir gärna väldigt hård och stum. Det har att göra med att han är så pass ordentligt vinklad som han är och att han gärna lägger mycket kraft i det han gör.

Som sagt, oavsett tån så måste detta högt upp på agendan igen. Jag har just inga andra planer just nu gällande tån, får helt enkelt ge detta en chans och annars vet jag inte riktigt vad jag skall göra. För ett par år sedan så hade Tux lätta problem med carpalleden, samma framben. Han var inte halt men ömmade till och från, jag var då hos samma veterinär och fick samma ordination. Det gav ju väldigt bra resultat då så kanske har han rätt nu igen.

Ringde för den delen till Helsingborg för att ställa lite frågor kring lysning av leden eller ultraljud och blev så gruvligt dåligt bemött så jag drar mig verkligen för att kontakta dom igen. Förra gången jag var där så var de jättetrevliga och informativa…Det mest irriterande när sådant händer är att  jag oftast blir så handfallen, jag kan inte formulera och säga det jag upplever till personen ifråga utan ber nästan om ursäkt för att jag ställde så dumma frågor…