Det är något som spökar med Tux och det är djävligt mysko. 🙁 Längre rapport om själva tävlingen kommer om en stund.

Efter sista klassen på fredagen upptäckte jag att Tux avlastade vänster fram lite, eftersom det är vänster tå på vänster fram som har strulat hela våren och sommaren så kollade jag den direkt. Tux hade ont och ju längre tiden gick desto ondare fick han. Framåt sen eftermiddag hade han rejält ont. Jag blev förstås skitledsen och inte kunde jag åka hem heller. Ledsen för att min hund återigen trots allt vi gått igenom fortfarande har problem, ledsen för att ingen kan hitta vad det är fast att jag varit hos tre olika vet, ledsen för att jag hatar och sitta och titta på när det är meningen att man skall springa.

Sen fick jag dessutom reda på att det inte fungerade så bra för Ozzy hemma hos mina föräldrar då deras Tyska Jaktterrier är på honom hela tiden inomhus. Tack och lov hade Robert förbarmande över Ozzy så det löste sig och Ozzy fick vara kung hemma istället. Jag kunde inte göra så mycket för Tux utan bestämde mig för att åka iväg och turista istället under lördagen.

Jag kunde inte se någon hälta under lördagen men han var väldigt lugn och dämpad så jag antog att han hade ont, dock undersökte jag inte honom.

På söndag morgon kände jag igenom tån, böjde igenom alla leder hit och dit och INGEN reaktion, inte ens en slick runt munnen. Mycket märkligt!

Jag bestämde mig för att starta en klass, mycket egentligen för att jag faktiskt ville bibehålla en del smärta. För när jag var hos Freddy i GBG (våras) så hade han inte ont, hos pappa har han endast haft lite och väldig diffust ont vilket gör det till rena gissningsleken. Tux är ju röntgad vid två tillfällen med två plåtar bägge gångerna utan att man kan se något.

Tux hade inte ont efter den klassen så jag startade en agilityklass till. Låter ju lite lustigt när man skriver, det är ju inte bara så att man startar utan att bry sig. Det är en skitjobbig situation där man inte vet hur man skall göra och ännu svårare att få ned i skriven text. Efter den klassen visade Tux lite ömhet när jag böjde igenom honom, samma tå som alltid.

För att göra saken lite mer komplicerad så har Tux varit väldigt lugn, egentligen hela tiden men ffa fredag till måndag. På fredagen yttrade det sig så att Tux och jag däckade inne i tältet efter de två första loppen. Tux däckade på rygg, tätt, tätt intill mig och det är INTE vanligt. Tux gillar att bli klappad men när han skall sova vill han vara ifred. Jag tyckte förstås att detta var himla mysigt men nu efterhand förstår jag att det inte riktigt var ‘normalt’. På lördagen så var han väldigt lugn när vi var ute men som jag skrev innan så trodde jag att det berodde på att han har ont.

På söndagen efter att vi hade tävlat så däckade Tux medan jag satt och kollade på de stora finalerna. Trots att det var mycket folk, många barn och folk som åt så bara soooooov han, helt utslagen vid banan. När vi gick runt så stuffade han bara på, inget egentligt intresse av omgivningen. Först tänkte jag att han bara var trött efter dagen men när han hade sovit rätt mkt och fortfarande var mer eller mindre apatiskt började jag dra åt mig öronen.

Detta fortsatte på måndagen när vi körde hem, jag såg knappt röken av honom (han brukar titta ut rätt mkt när vi kör). När ett barn kom fram för att hälsa så satt han bara där och lät sig klappas, inte riktigt Tux, han som brukar bli den allra värsta sortens Kelpie när barn kommer fram (hoppa, slickas och bara vara helt hysterisk). Framåt kvällen började han bli mer åt det normala igen.

Idag kan jag inte provocera fram någon smärta i tån, klon ser riktigt bra ut och den där irriterande svullnaden han har haft är borta. Det är så himla mysko…

Jag har ingen riktig plan egentligen utan får helt enkelt försöka utesluta saker som jag kan utesluta. Så nu åker jag hem till mina föräldrar för att ta blodprov för att kolla eventuella fästingsjukdomar. Tyvärr är borreliaprovet väldigt svårutläst om jag har förstått det rätt men pappa tyckte att vi absolut skulle kolla honom. Jag hade även tänkt att åka till GBG igen men tänkte att det är nog bäst att avvakta provsvaren först, men det blir väl steg två. Steg 3 är lysning av leden men tänkte först höra mig för lite vad tex Freddy anser om det.

Min pappa har väl även lite funderingar på om det är något yttre föremål i tån, som ibland flyttar sig och därmed skapar de mer smärta och sedan stabiliseras det. Veterinären i Helsingborg som var hos tidigare trodde inte alls på det…Hon menade på att det borde vara lätt att hitta det ömma då men samtidigt har jag hört om som har just haft det så som pappa beskriver.

Skittråkigt, skitledsamt och bara piss helvetes skit…

Resultat, bilder mm kommer sen i kväll, nu skall det tappas blod…