Imorse bar det av till Sydöstra och agility. Det blev en lång dag fast Tux och jag var klara vid typ 1o.30 så lämnade vi nog inte Sjöbo förrän 18-tiden. Mycket märkligt…Jag som skulle fixa med bilder och allt möjligt, oj oj…

Agilityloppet – ja, vad skall man säga. Vi vann men jag kan väl inte känna mig jätteglad då flera säger att Tux missade sista pinnen i slalom. Jag fattar inte riktigt hur och jag fattar inte riktigt hur Jens som dömde kunde missa det, det fanns inget som skymde. Orsaken till att jag inte fattar det (för egentligen är det inget konstigt eller ovanligt fel) är att Tux skulle ha kommit ut på fel sida och det borde man inte missa i den situationen. Om det hade varit rakt fram så hade jag förstått det men eftersom de skulle svänga så blir det liksom en omväg för Tux om han missar sista porten och det borde ha varit supertydligt både för mig som kollade över axeln och för domaren. Man kan ju inte göra mycket, min minnes bild är att han kommer ut genom två portar vilket är lite svårt om man missar sista porten, domaren har inte gett fel men flera är säkra på att han missar. Först var jag rätt glad för segern men nu vill jag glömma. Inte för att jag gjort fel utan för att det är bara trist att bli inblandad isådant här.

I hopploppet rev tyvärr Tux hindret innan slalom, det såg ut som han upptäckte att det både var lite trångt och att han kom fort över hindret innan slalom så han bromsade in över hindret och då åkte rumpan ned. I övrigt kändes loppet bra, kanske han kändes lite dämpad en bit i banan. Tux är inte full tävlingskondis, han behöver gå ned något kilo till och dessutom höja flåset lite, tror det var därför han kändes lite dämpad ett stycke. Men som sagt, tyckte det blev ett bra lopp.

På onsdag åker Martina och jag till England med hundarna för att tävla agility . 18 banor stod det någonstans att det var, det är så man nästan skulle behöva en GPS bara för att hitta rätt bana.

Ozzy vill bara säga att denna helg har varit Tux, Tux och åter Tux. Dessutom skall min elaka matte skicka mig rakt i gapet på den där tyska jaktterriern när hon Tux, Tux och Tux skall roa sig där jag borde ha varit med och gjort succé. Att hon inte fattar att en Jack Russellterrier av min kaliber borde vara självklar på engelsk agilityfestival….

Igår gick jag (mfl) lydnadskurs för Mona Kjernholm. Jag var inte helt sugen innan, orsaken var till 75 % att jag inte tränat lydnad de sista två veckorna lite drygt och resten var att jag nog gärna hade tävlat i Halmstad. Jag har lite lätt panik över de där SM-pinnarna.

Vilket fall började det kalas, jag försover mig och stressar iväg utan att ta med den del av lunchen som jag ansvarade för. Min första tanke var, kan man köpa kokt pasta någonstans? Men det var bara att inse att det är nog inte det lättaste och vända bilen hem igen *suck* och därmed inse att jag oxå skulle bli sen. Så jäkla irriterande, planen var att gå upp i god tid för att gå en ordentlig runda på golfbanan innan alla golfare, fixa frulle och ta det lite sådär allmänt lugnt. Jag HATAR när jag inte får gå i lugn och ro med hundarna på morgonen, det finns få saker som kan förstöra min morgon som utebliven morgonpromenad.

Detta fick jag med mig från kursen:

* Ljuden är fortfarande problem. Jag provade och ‘nejja’ honom, gick inte så bra som det gjort tidigare. Sen provade jag på Monas inrådan att bara bryta, börja om och innan jag började så klappade/strök jag honom lugnande. Funkade nöjaktigt men vet inte om det kommer lösa frågan helt. Däremot känner jag mig ännu säkrare på att ljuden kommer från hans sinnesstämning och inte osäkerhet. Så kan jag hitta ett sätta att få honom i rätt eller lagom sinnesstämning så löser sig ljuden oxå.

* Tror jag måste jobba mer med uthållighetsträning. Jag är grymt slarvig med det. Orsaken till att jag inte gör det så ofta är att jag tycker han kan gå hur länge som helst utan belöning, problemet är bara att utebliven belöning har en viss upptagande effekt på honom. Då mitt problem är att hålla honom cool så vill jag inte att han taggar upp mer.

* Att jag skall mjuka/runda vänstersvängar. Jag har filat väldigt mkt på att gå vinkelräta svängar men det ser tydligen inte bra ut. Jag har tänkt att han skall få med rumpan ännu mer om jag liksom tvingar honom att jobba in med den i de vinkelräta men som sagt om det inte är snyggt så är det inte. Fördelen med de mjukare svängarna är att de inte liknar vändingar på stället vilket de vinkelräta gör, för jag har som sagt problem med lätena i vändingar.

* Tux har gjort en nöjaktig dumruta på träning, lite saker att fila på men som Mona sa en sådan som kan ligga på 8,5-9. Men ibland på tävling så har den bara klappat ihop totalt, det har varit som han inte kan den och jag har inte fattat varför. Det var tydligen ganska lätt att provocera fram. Först gjorde jag en dumruta som var lite sämre än vad han kan men han gjorde den och sen satte vi ihop den med ett fritt följ innan och då fallerade den totalt. Tror att Tux tycker lite att det blir ett helt nytt moment när det kombineras så och det momentet har han liksom ingen aning om….Ibland funderar man ju vad som försegår i deras huvud.

* Nytt handtecken till fjärrens sitt och samtidigt faktiskt få ett sitt som är helt tillbaka med låsta baktassar. Tux har väl ingen superfjärr men jag nöter inte heller den, tyvärr rätt sporadisk träning då jag kan tycka det är ett lite boooooring moment. Upp till stå gör han bra för det mesta och han blir allt säkrare på att fälla sig bakåt på ligg, däremot så har han haft ett mellantingssitt där han drar in rumpan och backar lite med framtassarna. Det visade sig dock att jag ganska lätt fick ett helt bakåt sitt om jag ändrade handtecken (jag var förstås nära) och då blir man förstås lite sugen på bot och bättring.

Så på det hela taget blev det ändå en angenäm dag med trevlig sällskap . Tux hånglade upp Lira, ja han försökte även annat (hmm, grr) men då började hans matte gapa. Fast jag vet inte om jag vågar ha honom lös bredvid dessa nätta flickor, jag får sådan komplex över min ‘klumpeduns’. Han skulle ju inte alls bli en grovhane, vilket fall inte mina tankar…