Det här inlägget har fått spunk, fattar inte varför. Lag till en massa mellanslag som inte finns… 

Igår åkte jag och hundarna till Vomb. Jag tänkte Tux skulle få rejält med motion genom att simma. Simma fick han, jag hann inte komma fram till dammarna innan Tux hade hoppat. Det brukar han inte göra och det får han inte heller. 🙁 Sen gick jag vilket fall längs med dammkanten så Tux fick simma riktigt långa sträckor i högt tempo. Efter ett bra tag tänkte jag att nu var han nog trött så vi kunde få gå en promenad utan en massa spring.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sure, när vi kom ned till en tömd damm fick Tux ett totalt tokfnatt. Två betongklumpar i öronen och sen var det fullfart upp och ned och runt, runt. Snacka om en månads uppdämd energi som bara var tvungen att komma ut. Det spelade ingen roll hur mycket jag gapade, han bara sprang och sprang. Jag trodde bloden skulle spruta ur tån och att han skulle stå på tre ben när han var klar. Men tack och lov så såg det inte värre ut än tidigare. Faktum är att han är bättre i sin tå. Inflammationen eller vad det nu var verkar ha lagt sig, vacker är den inte men han har inte alls sådant besvär av den som tidigare och den ömmar inte alls så mycket som innan Värmlandshoppet. Men jag ropar inte hej än…

 

 

Konkurrens om samma blomma..fjärilen fick flytta.

 

Inte så noga med bordsskicket..

 

Sommarpratare

 

Nu när jag är hemma och jobbar min sista jobbvecka innan semestern så lyssnar jag igenom alla sommarpratare.

 

 

 

 

Mina favoriter hittills är:
Elisabeth Massi Fritz – om kvinnovåld, framförallt hedersrelaterat våld.
Isabella Lövin – tänkvärt kring vår konsumtion och olika miljöfrågor. Det dåliga samvetet började ticka igång..

Just nu lyssnar jag på Raymond Ahlgren och han kan nog kanske platsa i toppen. Himla tänkvärt.