Nyss hemkommen från Karlstad och borde ligga till sängs så jag är pigg när jag skall arbeta i morgon. Men kaffe på kvällen gör mig klarvaken och nu sitter jag här vid datorn istället för sängen.
Sammanfattning Värmlandshoppet
→ Jag tävlade bara Ozzy och han har generellt varit duktig. Dagens lopp var nog så bra vi kan prestera, jag är jättenöjd med hur han gick. Vi blev ‘bara’ 11:a men så är det i denna konkurrens.
→ Tux har inte tävlat p.g.a. klon eller den obefintliga klon, skittrist förstås. Jag känner mig uppgiven, jag kan liksom inte göra så mycket åt saken. Dessutom är det supersvårt att veta när vi kan komma igång igen. Jag kan vilket fall se klokapseln, så nu tittar jag på den varje minut och hoppas det skall ske en dramatisk tillväxt….
→ Mycket bra agility fick man se men jag kommer nog allra mest minnas den norsk/finska dominansen. När det gäller speciella lopp så är det helt torsdagens hoppklass där blev dubbelt malle i topp.
→ Dessutom så var det flera för mig helt okända smallekipage från mellansverige som var mycket framgångsrika. Bland annat en Dvärgschnauzer som sopade banan med hela svenska landslaget i dagens hoppklass och vann även agility 3. Skoj!
→ Även om man verkligen inte vill sitta vid ‘ringside’ så kan det ibland vara lite nyttigt. Det blir lite av en reality check, när man tävlar så missar man otroligt mycket. Det kan ibland kännas som man är den enda i världen som tränar kontaktfält, har kassa starter, hund som drar iväg eller något annat mindre bra. När jag tävlar så verkar det som jag bara ser alla de bra loppen och sorterar bort allt som är mindre bra. När man inte har annat som distraherar så ser man att även solen har sina fläckar eller nått i den stilen…
→ Träffade och pratade med flera trevliga människor. Det satt fint när man jobbat själv i över en vecka. 🙂
→ Under lördagens agilityklass (3), tillika landslagsuttagning så var det en väldigt svår väg upp på balansen. Hundar drattade av och några lyckades med stor möda hålla sig kvar. Jag tycker att det har varit ganska ofta (framför allt i år) som vägen till balansen har varit sned. Under vår tävling i våras så hörde jag två domare prata och de var rörande överrens om att det var förarens ansvar att se till hunden får en juste linje till balansen. På sitt sätt kan jag väl hålla med om att det är mitt ansvar att vara juste mot min hund och inte försätta honom/henne i situationer som är farliga. Samtidigt så är det rätt ofta så att domarna sätter förarna i en svår sitts då banorna är byggda så att det är en fälla efter balansen vilket gör att man måste skynda sig dit.
Duktiga Arwen som åker av balansen..
Oj vilken bild!!! Gillar inte heller när uppfarterna blir “farliga”. Visst kan domaren säga att det är upp till föraren men ofta är det hinder runt om så att det kan vara svårt att ge hunden en schyst väg utan att lura dem och dessutom går agility på tid! Då är det inte alltid lätt att tänka… jag tar ut svängen här så minskar skaderisken??!!
Själv har jag sällan det problemet med Icka eftersom hon har stoppen på uppfaterna (vilket är ett annat otyg) men jag tycker inte om när hundarna ramlar av för att de fått en farlig väg upp!
Hoppas Tux blir bra i sin klo snart!!
/Anna med Icka och Ting
Vilken bild! Gillade bröllopsbilderna också.
Det var skoj att träffas och få ansikten på dig och Tux. Tux ser kanonfin ut och det hade varit spännande att se honom & dig springa. Håller tummarna för att klon läker som den ska – och då hoppas jag ni komer till Åland!
Om inte du hade koll på klass 1 så hade inte jag koll på klass 3 🙂 Lite synd, men så där blir det.
Hoppas Tux klo växer till sig snabbt så Ni får vara med på banan igen.
Läskigt med snea påfarter på balansen – bilden säger allt!
Ha det gott!
Maria med Smack och Tashi
visst kan man tycka att det är förarens ansvar att ta ut linjen inför bommen eller a-hindret. samtidigt ska väl även domarna tänka på hundens välbefinnande/skaderisksfaktorer och det gäller i mitt tycke hur de lägger sina banor, det är ju de som styr vart hindrena ska stå.
Får lite ont i magen av den bilden (även om det förstås är en jättebra bild!). Som tur är klarade sig Arwen ganska bra, trots den dramatiska avåkningen.
I detta fall tror jag inte att hon åkte av pga. att hon kom speciellt snett (det ser iaf inte ut så när man tittar på videon), utan av att mattan var GRYMT hal. Det var ingen vanlig balanshindersmatta, utan någon slags filt.
Det måste vara jätteäckligt för hundarna om de tror att det ska kännas som vanligt och så är det snorhalt och benen far åt alla håll 🙁
Känner igen det där med att man inte hinner se så mycket när man själv tävlar. Jag hann liksom aldrig uppfatta att ni inte tävlade… Förstår att det måste kännas jättetrist och frustrerande. Hoppas Tux tå läker fint.
Kram