I måndags när jag tränade lydnad slumpade det sig så att jag tränade ett pass innan ett möte och sedan ett pass efter mötet. Passet innan mötet gick kanon, han var tyst och samlad. Efter mötet hade han verkligen laddat upp och då kommer även ljuden. Den här gången var det inget lite hummande eller lite pip av exaltation utan till och med ett gällt skall .

Senaste tiden har jag inte gjort så mycket gällande ljudandet. Vilket fall inget konsekvent…Tidigare i våras så försökte jag lägga honom ned men kände att det skapade lika mycket frustration hos Tux och irritation hos mig som det skapade ljudlösa moment. Jag även försökt att markera med utebliven belöning, jag har försökt att tagga ned lydnaden genom att ha väldigt lite belöning och jag har försökt att ha rätt tråkiga belöningar som typ torrfoder/frolic (ingen lek och inga godare belöning som köttbullar eller dylikt). Inget känns som det har gett resultat. Därför har jag väl inte heller pallat att bry mig så mycket om ljuden sista tiden då det gör träningen så tråkig och gör mig osäker, ledsen förvirrad och en massa annat.

Men i måndags när han skällde till så kom det bara ett spontant Nej! lägg av och en irriterad blick från mig. Det var ett väldigt väl tajmat nej då min mun agerade innan jag ens hade funderat över saken och Tux såg snopen ut. Faktum är att det hade väldig effekt, jag kunde göra samma lydnadsmoment direkt efter och han var tyst. Kanske en tillfällighet, vad vet jag?

Men sak vet jag vilket fall och det kändes helt fel! Verkligen supertabu, tror att alla jag har tränat lydnad för har verkligen uttryckligen sagt att man skall inte typ muntligen korrigera hundarna. Därmot använder sig samma personer bland annat av nedläggande och  lätta (obs!) koppelryck. Detta är ju oxå korrigeringar, vad är skillnaden? För mig är rösten ett grymt bra instrument, snabbt och uttrycksfullt. Kanske är det bara jag som har känslan av att det är mer okej att tex lägga/platsa hunden än att säga ifrån…

Jag vet inte om jag kommer använda mig av att säga ifrån till Tux utan detta var bara en reflektion jag gjorde i bilen på väg hemåt från kontoret…